Bara vanlig – bokrecension

Författare: Niclas Wennerlund & Peter Westberg

Bara vanligFormat: Häftad

Antal sidor: 172

Utgivningsdatum: 2020-08-24

Förlag: Joeslgården förlag

ISBN: 9789189009516

 

Recensionsex: Ja – tack Peter och Niclas!

 

Detta är en bok som framförallt de som arbetar med barn, dvs lärare och förskollärare men också personal inom sjukvården MÅSTE läsa. Kanske skulle även alla barnfamiljer läsa boken. Om inte annat så för att öka förståelsen för funktionsnedsättning.

Så här tycker jag om boken

En mycket bra inledning som fångar. Synd att första meningen/stycket upprepas.

Boken är mycket personlig inledningsvis och jag fick direkt igenkänning från min egen uppväxt med en mormor som älskade mig och där mor och far är upptagna av sina nya familjer. Känslan var så kraftig. Samma sak i nästa kapitel. Även jag blev mobbad i skolan.

Sedan får vi en ärlig beskrivning av hur stökig Niclas var i ungdomstiden samt mötet med mamman till barnen. Jag kan tycka att kapitlet om hur Niclas flyttar ihop med kärleken var lite kort.

Kapitlen som redovisar den dåliga kontakten med föräldrarna är modigt skrivna, speciellt när första dottern Emilia kommer. Texten är väldigt utlämnande vilket är bra. Fångade mig direkt.

När dottern Melina föds med avsaknad av Corpus Callosum, ställs livet på sin spets genom negativa läkarbesök och ointresserade neurologer. Även här får jag stark igenkänning. Neurologer kan vara antingen väldigt bra eller totalt ointresserade. Jag har stött på båda typerna.

Vad var mindre bra med boken?

Ja jag blev lite förvirrad eftersom det ibland står att sambon heter Linda och ibland Lena. Detta borde inte ha fått passera redaktörens blick, anser jag. Fick stanna upp och fundera, flera gånger. Mycket irriterande!

I kapitel 9 exempelvis är det stor upprepning av ordet ”jag”. Detta borde också ha granskats av redaktören och redigerats innan tryckningen.

Men det handlar således om skrivtekniska missöden som kan korrigeras vid nytryck – om än ledsamma sådana.

Jag blev också lite besviken över att dottern Emilia fick så liten plats i boken. Frågorna inom mig haglade. Hur har hon känt sig när Melina får all fokusering av föräldrarna? Detta kan vara något att fundera på för författarna vid nytryck.

Summering

Jag blev djupt fångad av inledningen till boken. Men i slutet blev det lite mycket facktermer och beskrivningar. Hade önskat att den var mer gestaltande även här.

Som sagt, jag tycker boken ska läsas av alla de som kommer i kontakt med barn och deras utveckling. Det är definitivt en fackbok.

Här är länken till den ideella förening som startats – Bara vanlig – inklusive video som berättar mer om verksamheten.

2 pennorJag ger boken 2 pennor, framförallt baserat på missar vid redigeringen (se ovan) men också eftersom jag upplevde kvaliteten ojämn i slutet när jag jämför med början som är otroligt fängslande.

Så här står det i nätbokhandeln

”Bara vanlig: Om en pappas kamp för sin dotters rätt till ett värdigt liv.
Melina föddes med särskilda behov. Trots dagliga kramper visar hon att allt är möjligt.
Läkarna trodde aldrig att hon skulle lära sig gå, men hon överbevisade dem vid fem års ålder.
I dag är hon vuxen och hennes far, Niclas Wennerlund, berättar här om kampen mot funkofobin, den fördom som satt så många käppar i hjulet under dotterns uppväxt.
Följ med Melina och hennes pappa på en resa mellan glädje, hopp och sorg.
Niclas har skapat ”Bara Vanlig”, en mötesplats för alla med funktionsvariationer, för var och en som önskar att få vara just det, bara vanlig.

Niclas Wennerlund är en social entreprenör och föreläsare som bor i Stockholm.
Han driver den ideella organisationen Bara vanlig som anordnar löparträffar för människor med funktionsvariationer av alla slag. De träffas för att träna tillsammans, alla utifrån sina egna förmågor, och avslutar alltid med en fika. Den första löpargruppen startade 2016 på Hellasgården i Stockholm. Idag är Bara vanlig en nationell rörelse som finns på ett tiotal platser i landet och har uppmärksammats av bland annat Kronprinsessan Viktoria och Peter Forsberg.
De har utvecklat en egen metod som ska spridas för implementering hos föreningar, företag, skolor, gruppboenden, korttidsboenden och daglig verksamhet.
Niclas jobbar aktivt för att belysa och motverka såväl funkofobi som den utbredda psykiska och fysiska ohälsa som överrepresenteras bland människor med funktionsvariationer.

Tillsammans med Peter Westberg har han skrivit boken som handlar om hur det är att leva med en dotter som har kognitiva funktionsvariationer och bland annat saknar tal.

Boken skrevs för att ge ökad förståelse och för att visa att alla kan bidra i samhället.”

Vid pennan

Monica Ivesköld

 

Tagged with →  
Share →
0 comments
Visit Us On FacebookCheck Our FeedVisit Us On LinkedinVisit Us On YoutubeVisit Us On Pinterest