Blondie av Birgitta Andersson – bokrecension

BlondieFormat: Häftad (Danskt band)

Antal sidor: 340

Utgivningsdatum: 2018-11-30

Förlag: Whip Media

ISBN: 9789188813596

Recensionsexemplar: Nej

Den här boken har jag varit nyfiken på länge. Eftersom Birgitta är en Facebook-vän, bestämde jag mig för att köpa in boken och läsa den nu i höst.

Boken är baserad på den sanna historien om Birgitta – en skrämmande och imponerande berättelse om misär och elände, skriven på ett lättsamt och nästintill humoristiskt sätt.

Jämfört med min egen nysläppta roman ”Porten till friheten” som också bygger på sanna historier, är detta en oerhört tuff historia, ibland svår att läsa. Jag trodde att jag hade haft en hemsk uppväxt men den är ett intet i förhållande till den här berättelsen som stundtals är så dramatisk att det är ett under att någon kan komma hel ur helvetet. Det är en självbiografisk bok, skriven som en relationsroman. Birgitta debuterade med denna vid 67 års ålder.

Låt mig citera några stycken ur boken, så förstår du kanske vilken författarröst du kommer att möta. Boken är onekligen svårsmält och jag är oerhört imponerad över att en människa som Birgitta kan resa sig upp ur dessa spillror och med ett stort leende vandra vidare. Men kanske är det så att vissa av oss är starkare än andra. Birgittas språk i boken är långt ifrån rumsrent men boken är skriven med perfekt grammatik och en gestaltning som stundtals får mig att må illa. Tack, Birgitta, för upplevelsen! Du har lyckats beröra mig ner i hjärterötterna.

Sid 18:

”Siv, en kvinna som bodde i grannskapet, kom att bli en av mammas väninnor. Jag älskade att sitta i hennes knä med mina spinkiga armar runt hennes frodiga kropp. …… När Sivan var på fyllan ägnade hon alltid lite extra tid åt mig. Hon anande kanske att jag skulle komma att vara hennes gelike om några år.
― Varför säger grannarna att du är en hora och ett fnask? tog jag mod till mig och frågade en dag.”

Sid 118:

”Doktor Åström skrev ut ”medicin” så att det skulle räcka i minst två veckor.
Efter några dagar hade jag pumpat i mig varenda droppe. ….. Jag tvättade och grät, tvättade och grät – allt medan onda demoner plågade mig Alla klasskamrater jag haft genom åren framträdde för mitt inre och skanderade med gälla röster:
― Biggan är ett stinkande kräk. Fy fan vad det aset luktar!”

Sid 218:

”När jag kom till lägenheten i ”Bollis” fick jag en mindre chock. Det var en veritabel svinstia …
Den vita heltäckande mattan var lika skitig som illaluktande och jag fick känslan av att man pissat på den. Överallt låg det porrtidningar och urdruckna spritflaskor. … Sprayade väldoft i lägenheten och sa med en fnissning:
― Nu har jag städat bort en karl ut mitt liv!”

Sid 318:

”― Vad betalar du för att få reda på vad din man har gjort med min syster? frågade en tjej på bruten svenska.
― Inte ett förbannat dugg, svarade jag. Min man får knulla med vem han vill, när han vill och hur han vill. Jag skulle bara önska att han hade bättre smak än att ligga med en slyna som din syrra.”

***

Så här står det på baksidan och i nätbokhandeln om boken:

”Som nyfödd är hon nära att bli lämnad i en snödriva. Som sjuåring blir hon våldtagen av en alkoholist i en trappuppgång. Som nioåring rymmer hon hemifrån och blir än en gång våldtagen av en långtradarchaufför som gett henne lift. Som tolvåring börjar hon sälja sin kropp till fyllgubbarna i Björns trädgård på Söder i Stockholm. Som trettonåring är hon fullfjädrad prostituerad i City och har en hallick som tar ifrån henne merparten av de pengar hon tjänar. Som tonåring blir hon snart grovt kriminell och utnämns av pressen till ’Sveriges gangsterdrottning’.

Hon kommer att tillbringa sexton år av sitt liv på olika institutioner, alltifrån flickhem, ungdomsvårdsskolor och psykiatriska kliniker till slutna avdelningar på såväl mentalsjukhus som kvinnofängelset Hinseberg. Hon heter Birgitta ”Blondie” Andersson och har levt ett liv som de flesta människor inte kan föreställa sig ens i sin vildaste och mörkaste fantasi.

Om detta liv i fattigdom, förnedring och fullständig utsatthet berättar hon osentimentalt och med kärv humor. Det här är på samma gång ett skakande tidsdokument, ett gripande kvinnoöde och en paradoxalt upplyftande skridring av närmast ofattbar mänsklig styrka.”

***

Den här boken borde flertalet läsa. Framförallt för att få ett perspektiv på tillvaron och bli mer tacksam över livet. Jag tror dessvärre inte att de flesta, ens i fantasin, kan föreställa sig dessa prövningar. Men som jag brukar säga, de människor som varit djupt nere i det svarta hålet, kommer upp styrkta till tänderna. Åtminstone har det varit så för mig under dramatiska livsperioder.

4 pennorJag ger boken fyra av fem pennor.

Vid pennan

Monica

Tagged with →  
Share →
0 comments
Visit Us On FacebookCheck Our FeedVisit Us On LinkedinVisit Us On YoutubeVisit Us On Pinterest