Currently viewing the category: "Bokrecension"

Bokrecension Sissel Myrups ”Steg för steg till ett perfekt manus”

Steg för steg till ett perfekt manus av Sissel MyrupSå här står det om boken hos internethandeln:

”Den här boken riktar sig till dig som skrivit en historia från början till slut.
Det är dags att börja redigera, men hur gör du? Vad ska du börja med? Vad ska du titta på?
Det finns många saker att tänka på och i Steg för steg till ett perfekt manus går vi igenom stegen allt eftersom. Följer du allt har du ett perfekt manus att skicka till förlag eller ge ut själv.”

Det är glädjande att se hur Sissel sammanställt stegen för redigeringar för skrivande personer. Att redigera har alltid legat mig varmt om hjärtat. Själv startade jag min karriär med att utbilda mig inom layout, design och formgivning redan på 70-talet. Den allra första broschyren som jag skapade tog många månader och jag fick sedan följa den från layout till tryck. Jag har skrivit mer än 60 facklitterära böcker och har jobbat som både skribent, författare, redigerare, granskare, certifierare av kursmaterial, lektör, redaktör och förlagschef. Det visste du kanske inte?

När jag 2013 påbörjade mitt skönlitterära skrivande, insåg jag att jag dels behövde lära mig mer om denna typ av skrivande, dels behövde skapa lathundar för redigering. Sedan hösten 2013 har jag gått mängder av Skrivarkurser, både fysiska och digitala, samt även kurs i att ge ut och sälja boken. Jag har läst mer än 30 böcker i konsten att skriva skönlitteratur och har nu även gjort en kurs i hur alla skrivande personer kan planera smartare för att nå resultatet med sitt manus och skrivande. Att lära ut effektiv, professionell planering har bland annat varit mitt levebröd de senaste 30 åren.

Jag gjorde en enkel lathund för ett år sedan (i juni 2016), som jag delade ut till flera intresserade, där Sissel var en av dem.

Glädjande konstaterade jag att boken är mycket läsvärd och konkret. Den ger de tips en skrivande person behöver för att redigera sitt manus. Troligen blir många böcker liggande i skrivbordslådorna på grund av att skribenten inte förstår vitsen av en kraftfull redigering av manus.

Den här lilla användbara boken är i 8 steg och går från tips kring hur du börjar, till att ha en komplett översikt inklusive baksidestext och följebrev. Speciellt intressant är de små tipsen kring karaktärer, gestaltning och dialog. Ett extra plus till Sissels tips om att skapa ett spänningsdiagram i Excel såväl som tips på vilka kolumner som bör ingå i en Excel-översikt. Jag har ALDRIG tidigare stött på någon som skapat ett spänningsdiagram förutom minikursen avseende ”Story Grid” som har varit oerhört värdefull för mig i mitt skrivande.

5 pennorBoken slår flertalet av de stora, tjocka skrivarböcker som jag plöjt, de senaste åren, och jag rekommenderar varmt denna lilla pärla. Jag ger full pott i min recension till Sissels bok. Den är formidabel i all sin lilla enkelhet och får 5 pennor av mig.

Redigeringshälsningar
Monica Ivesköld

 

 

Bokrecension Jojo Moyes: Sophies historia

Sophies historiaSå här står det om boken:

Frankrike, 1916. Sophie Lefevre driver tillsammans med sin syster familjens hotell i hemstaden medan deras män slåss vid fronten. När den nye tyske kommendanten får syn på Sophies porträtt målat av hennes make Edouard föds en farlig besatthet som kommer att tvinga Sophie till ett ödesdigert beslut.

London, 2006. Sophies porträtt hänger hemma hos Liv Halston. Ett slumpartat möte avslöjar målningens verkliga värde och dess turbulenta historia, och hotar att vända upp och ner på Livs tillvaro.

Sophies historia är berättelsen om två unga kvinnor, åtskilda av ett sekel, som förenas i sin beslutsamhet att slåss för det de älskar mest oberoende av vad det kostar…”

 

Den här boken var helt omöjlig att lägga ifrån sig. Jag sträckläste den. En otroligt bra historia med alla de ingredienser som behövs för en riktigt vällagad roman.

5 pennorHar du inte redan läst den, gör det. Nu, omgående, i sommar, i hängmattan, på stranden … men LÄS den!

Boken får 5 pennor av mig.

Sommarhälsningar
Monica

 

Bokrecension: Alla dessa hemligheter av Annika Estassy

Alla dessa hemligheterDenna underbara bok rekommenderas varmt till alla som älskar att läsa Feelgood. Eftersom jag har tillgång till en facebook-grupp som handlar om feelgood, fick vi som tips att läsa denna bok i en bokcirkel för att sedan kommentera och diskutera den.

Det var första gången som jag läste något av Annika Estassy och definitivt inte sista. Boken har ett härligt språk, är engagerande och fångade mig direkt.

Ett extra plus till det trevligt utformade omslaget, dessutom.

Mycket nöjd med boken och ska definitivt fortsätta läsa Annikas andra romaner.

Jag ger den här boken full pott, dvs 5 pennor.

Har du inte läst den, så gör det. Passar utmärkt nu i hängmattan eller på stranden.

5 pennorFler härliga boktips utlovas varje måndag, då jag lägger ut en bokrecension här på sidan. Missa inte dessa tips, som givetvis är baserade på min upplevelse!

Varma bokhälsningar
Monica Ivesköld

 

Bokrecension: Eugen Kallmans ögon av Håkan Nesser

Eugen Kallmans ögonDet här var första gången jag läste något av Nesser. Kanske skulle jag börjat med en helt annan bok, för denna var verkligen inte lätt att komma in i. Jag kämpade mig igenom de första 200 sidorna – nästan med våld.

På baksidan stod det att det var en klassisk Nesser (vilket lät givande). Så här hade de skrivit på nätbokhandeln:

Året är 1995. Spelplats: en högstadieskola i staden K- i det inre av Norrland. Huvudrollsinnehavare: ett antal elever, ett par lärare, en kurator. Samt den nyligen avlidne lektorn i svenska – Eugen Kallmann. Vem var han egentligen? Hur står det till med utredningen av hans död? Det är en tid av främlingsfientlighet. Det ritas skeva hakkors på skolans väggar. Det skrivs hotbrev. I en skrivbordslåda hittar någon lektor Kallmanns efterlämnade dagböcker.”

När jag äntligen hade passerat de 200 första sidorna började jag gilla boken. Sättet som Nesser skriver på är inte helt enkelt att greppa. Men när jag väl lärt mig förstå hans uttryckssätt, lyckades jag uppskatta det. Han skriver i ”jag”-form men utgår från varje karaktär i boken, vilket blir lite förvirrande emellanåt. Dessutom hade han onödigt många personer inblandade.

Slutet var lite av en besvikelse. Det kändes – för mig – på något sätt, konstruerat. Som om han inte själv visste hur han skulle avsluta boken.

Det fanns en hel del inplanteringar som aldrig fick någon förklaring. Som läsare blev jag besviken.

I Aftonbladet fanns en recension. Där stod:

”Leon Berger, en av huvudpersonerna, övertar den döde Eugen Kallmans tjänst. Det finns naturligtvis ett mystiskt testamente efter Kallman, bland mycket annat. På ett plan finns pojkromanens alla symboler inskrivna i handlingen. Dagböcker. Mystiska män. Gåtfulla passager bakåt i tiden. Berger hyr en möblerad lägenhet i andra hand. Han anpassar sig efter staden, efter klimatet.

Det är den frånvarande Kallman som skapar förutsättningarna för det drama som nu kommer att utspela sig. Var det en olycka som bragde honom om livet? Eller mord? Eugen Kallman är inte vilken avliden högstadielärare som helst. Han tycks, inte minst enligt sig själv, besitta den något udda egenskapen att kunna se in i människors själar och därmed avgöra vilka som har mördat. Det är en egenskap han har förvärvat just genom att mörda. Enligt dagböckerna som Berger finner i Kallmans skrivbord är det sin egen mor har han dräpt. På ett sätt är det en traditionell Håkan Nesser-roman. Skuld, botgöring. Det förflutna som kastar sina tunga dödsskuggor in mot en samtid som antar formen av en gåta, ett chiffer, likaså bildas det en väv av händelser som på ett märkligt sätt hänger samman och bildar en mörk underton också i romanens lyckligaste passager. 

Ny Demokrati är en aktuell referens, likaså sker ett antal rasistiska och nazistiska hot och trakasserier mot både elever och lärare. Det eskalerar. En ung skinskalle hänger en dag från ett träd.

Nesser har ett språk lika melankoliskt och vackert som en svag vind genom tät granskog. Han lyckas mejsla fram en stämning som på ett märkligt sätt underminerar vardagen. Det är inte minst genom språket som Nesser skapar skikt efter skikt av betydelsebärande dimensioner som plötsligt bara finns där, som öppna rum i ett slutet hus. 

Kellermans död, elevernas personligheter, Leon Bergers minne som också det byter form och innehåll. 

Eugen Kallmans ögon kan påminna om Paul Austers mer komplicerade romanbyggen, fast utan Austers förmåga att öppna plötsliga falluckor i texten. Men Nesser förvandlar det postmoderna bygget till någonting annat, någonting större. 

Eugen Kallmans ögon är ett slags credo om att människan sannerligen är ett mysterium, ett statement om att vi alla på ett sätt lever i en häpnadsväckande gåta. Det är vackert, inte alls okomplicerat. Det är däremot välformulerat, njutbart. Att läsa Nesser är som att ro på ett mycket stilla vatten och djupt under ytan ana en annan värld, närvarande och fjärran på en och samma gång.

 

Men även om ovan recension lovade spänning, tyckte jag den kändes precis som de dagböcker som den handlade om – konstruerade. Visst förekom en liten kärlekshistoria och det var en spänningsroman men för mig hade den mycket annat att önska. 460 sidor där de första 200 var sega som nykokt kola om jularna.

Jag håller inte alls med om att boken var okomplicerad, tvärtom.

Kanske undrar du varför jag envist hängde mig kvar och läste den. Av samma anledning som jag läste boken ”Miniatyrmakaren” och boken ” Min fantastiska väninna”, dessa ytterst tråkiga böcker som inte gav mig speciellt stor läsupplevelse.

3 pennorJag hade dedikerat mig att läsa dem för att kunna diskutera dem i en läsecirkel i en kurs och grupp i vilken jag ingår.

Eugen Kallmans ögon får maximalt 3 pennor av 5 möjliga, av mig.

Avslutningsvis kan jag nämna att jag upplever omslaget som det tråkigaste av tråkigt. Hade jag varit i bokhandeln för att köpa en bok, skulle jag aldrig valt den här, baserat på omslagets likgiltighet.

Monica Ivesköld

Bokrecension: Egalias döttrar av Gerd Brantenberg

Egalias döttrarJag älskar boken Egalias döttrar. Inte för att det är någon stor konstnärlig skildring utan just för dess unicitet. Vad jag vet, finns det ingen liknande bok. Första gången jag läste den var i slutet av 80-talet, då min dåvarande fantastiske manlige chef, rekommenderade den till mig. Inköpt på bokrean för 64 kronor, noterade jag, eftersom prislappen satt kvar. Den här gången – när jag läste om den – var den ännu lustigare och mer givande.

Styrkorna i boken är att Gerd Brantenberg har lyckats hålla en jämn och verkligen omvänd genuslinje rakt igenom. Ex vis när hon skriver ”dam” i stället för ”man” osv. Svagheten är möjligen själva historien som kan verka tunn, även om den får mig att skratta så tårarna rinner.

Att försöka genre-bestämma den, är svårt. Den verkar gå under huvudgenren – roman. Möjligen skulle den kunna gå under någon Komedi-genre eller Satir. Rolig är den i vart fall. På min gamla bok har många tidningar skrivit om just komiken i den. Så här skrev DN: ”En rolig och intelligent bok, logisk och slagkraftig”. Kvinnobulletinen skrev: ”En vanvettigt roligt bok. Satiren är skickligt genomförd på många plan”. Expressen skrev: ”En hejdlöst rolig satir över manssamhället. Brantenberg nöjer sig inte med att klä ut männen i kjolar. Hon berövar dem deras språk, och visar därmed med förfärande tydlighet hur verklighetens mansvälde också innefattar makten över språket.” Och slutligen skrev Jönköpings-Posten: ”Lyckliga de människor som får läsa den här boken! Deras skrattsalvor kommer att dåna genom landet i månader.” Således GENREN får bli SATIR.

Karaktärsskildringarna kunde varit ännu mer utstuderade men det framgår tydliga skillnader i respektive karaktärer. Karaktärer som Petronius, Gro, Baldrian, fru Bram och Herrken Uggelberg är tydliga och jag tycker de även lätt går att urskilja i vårt samhälle. Nej, jag sympatiserar inte med Petronius men tycker att han agerar lite som de upprorsmakare som fanns under 70-talets vänsterrörelse, dock utan att han blandar in den typen av politik.

Här kommer ett litet utdrag:

”- Men om det är så värdefullt, det arbete som män gör, varför får de inte betalt för det? …..
Hans mor blev stum ett ögonblick. Nej, nu gick det för långt. Betalning! Var skulle de pengarna komma ifrån….. Åt de kanske inte, och latade sig? Va! Och dessutom hade de ju betalning i dubbel bemärkelse, i form av trygghet, kärlek och värme.”

eller kanske dessa små texter:

”- Ursprungligen var firandet av menstruationen ett led i en urtida fruktbarhetskult, berättade herken Uggelberg ….. Menstruationscykeln hos kvinnan band samman kvinniskosläktet med naturens eget kretslopp och månens faser. ”

”Det blir 500 matrarker i böter för att ni falskeligen påstått att ni använde preventivmedel. Ni vet naturligtvis att ni måste registrera er på P-kontoret för att slippa bli tilldelade fäderskap. Ni är inte offentligt registrerad och är därför att betrakta som fri sädesgivare på marknaden.”

LÄS boken! Skratta och njut!
Monica Ivesköld

Bokrecension: Min fantastiska väninna av Elena Ferrante

Boken Min fantastiska väninna

Vilken besvikelse denna bok blev. Den var som en enda lång, tråkig dagboksanteckning – åtminstone på svenska. Kanske är det en helt annan bok på originalspråket. Sida upp och sida ner var, för mig, en enda stor gäspning. Det var inte förrän jag kom till slutet som det hettade till lite bland ord och meningar. Hela boken handlade om en slags avundsjuka till denna väninna som tycktes ha lätt för att lära.

Boken inleds på ett spännande sätt med att denna väninna är försvunnen, vilket hennes tråkmåns till son ringer och påtalar. Något svar på denna inledande spännande fråga fick jag inte. Det beror kanske på att författaren även kommit ut med fler böcker i serien och förväntar sig att jag ska läsa vidare för att ta reda på svaret. Så blir INTE fallet, kan jag garantera. Jag känner mig djupt besviken och nonchalerad som läsare.

Hade boken inte ingått i en läsecirkel där vi skulle diskutera den, hade den varit en av de få böcker som jag har givet upp på vägen. Under alla mina år har jag endast slutat läsa 2 böcker tidigare. Boken får maximalt EN penna av mig.1 penna

Så här står det om boken, som har funnits i åtskilliga skriverier det senaste året.

Elena Ferrante är en pseudonym, och än vet ingen vem som döljer sig bakom namnet. Klart står i alla fall att hennes storslagna romanepos om fyra böcker tagit världen med storm, och hon räknas idag som en av Italiens viktigaste författare. Min fantastiska väninna är första delen av fyra. I ett myllrande vimmel kantat av bittra familjefejder, kittlande kärlek och framtidsängslan växer Lila och Elena upp sida vid sida i 50-talets Neapel. De är bästa vänner och konkurrenter i allt, men snart sätter livet deras vänskap på prov.

Hur boken kan ha tagits med storm, är för mig totalt obegripligt. Att författaren skulle vara en av Italiens största, är ännu mer märkligt. Det tycker bevisligen Dagens Nyheter också för följande stod att läsa den 15 januari i år:

”Språket kan kännas torftigt men läsaren vänder ändå hungrigt blad. Stoffet och berättelsen fängslar.”

JAG håller helt med om att språket är torftigt. Däremot inte om att jag hungrigt vänder blad. Det var snarare så att jag fick anstränga mig maximalt för att läsa ut den.

Mitt tips till dig är att lägga pengarna och tiden på något helt annat än denna bok.

Att Elena Ferrante är en pseudonym, stämmer inte längre. I Sydsvenska Dagbladet har Lisa Irenius skrivit följande den 22 april:

”Skäms, ni som avslöjat Elena Ferrante

Så var då författaren Elena Ferrantes verkliga identitet till sist avslöjad. Efter åratal av spekulationer har nu den italienske journalisten Claudio Gatti presenterat tungt vägande bevis. Med stor sannolikhet är författaren en 63-årig översättare bosatt i Rom.

Kommentar

En kommentar belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Det är svårt att inte uppröras över respektlösheten i detta triumfatoriska avslöjande, publicerat samtidigt i fyra internationella tidningar. Det negligerar inte bara författarens gång på gång uttalade önskan om att få förbli okänd, utan tar också död på ett sällsynt litterärt mysterium, där läsarna för en gångs skull har fått närma sig romaner utan att förhålla sig till författarens verkliga person.

Samtidigt krossas också illusionen om att det alls kan få finnas mysterier och hemligheter i vår tid. Det är som om Ferrantes ovilja att exponera sitt privatliv och lägga ut käcka bilder på Instagram nu måste straffas och vägas upp genom noggranna redogörelser för de två lägenheter hon och hennes man har köpt i Rom: antal rum, kvadratmeter, marknadsvärde, områdets status…

Till råga på allt tycks Claudio Gatti överhuvudtaget inte reflektera kring vad som motiverar ett avslöjande. Hans enda förklaring är att det har blivit ”oundvikligt”.

Än mer självbelåten är Roberto Napoletano, chefredaktör för den italienska ekonomitidningen Il Sole 24 Ore som tycks ha initierat avslöjandet, och som i en ledarartikel tar tillfället i akt att skryta både om sin egen tidning och om medarbetaren Claudio Gatti, en grävande journalist di prima grandezza, av främsta rang. Inte ett ord om varför tidningen valde att lägga resurser på att gräva just i denna fråga. Allvarligt talat, finns det inte värre hemligheter att blotta?”

Läströtta hälsningar
Monica Ivesköld

Bokrecension: Sanningen om Lady Marlowe av Mary Brendan

När man ligger ”deckad”, sjuk och eländig, kan det vara skönt att läsa en riktigt enkel kärlekshistoria. Den här boken är just det – en kärlekshistoria!

Det var många år sedan jag läste en sådan här bok. När jag låg där nerbäddad bland filtarna, kunde jag snabbt plöja igenom och faktiskt i mitt febriga tillstånd, njuta av ”tantporren” som en av mina nära kallar det. Jag rekommenderar verkligen den här boken till dig som är sjuk eller ligger i hängmattan en solig dag. Att läsa och njuta eller omvänt – att njuta av läsningen!

Bilden till vänster är från nätbokhandeln. Så ser omslaget ut idag. Min lånade bok hade ett äldre omslag som du kan se till höger.

Sanningen om Lady Marlowe

Så här skriver Mary Brendan om sin bok:

Sanningen om lady Marlowe

Det är omöjligt för sir Jason Hunter att inte rädda den vackra unga änkan från ett liv i misär. Hans avsikter är hederliga – tills damen i fråga förvånar honom genom att erbjuda sig att bli hans älskarinna.    Helen Marlowes ömklige bror har lämnat henne så gott som utan en penny, och hon vet att den enda praktiska lösningen är att bli Jasons hålldam. Hon försöker intala sig att beslutet är fattat med förnuft och inte med hjärtat. Det har absolut ingenting att göra med hur den notoriske rumlaren får henne att känna sig, eller den syndiga glimten i hans ögon…

Så köp den lilla pocketutgåvan och njut i solskenet eller kura ihop dig under täcket och försvinn med boken till en annan plats och tid!

Monica

 

 

Bokrecension: ”Född på en söndag” av
PeKå Englund

PeKå Englunds Född på en söndagSå här står det om boken på websidan:

Tintins äventyr, gamla bygg­jobbare, fotbollslaget Stoke City och sopranen Maria Callas är den sköra tråd som håller ihop tillvaron för Jalle Engman som ung.

Som vuxen blir han en framgångsrik varumärkeskonsult. En dag får han en udda kund med en lika udda frontfigur: Kungliga Operan och den unga sång­fågeln Hanna Kjöle. Jarl Engmans uppdrag blir att bygga den unga stjärnans självförtroende och varumärke – en till synes ofarlig uppgift. Snart finner Jarl dock att jobb och privatliv flyter samman.

Journalisten PeKå Englund romandebuterar med en både dråplig och varm berättelse om hur man upprepar misstag och det tragikomiska i att man – utan att förstå det – återskapar det elände man tror sig ha flytt från.

Jag tycker detta var en av de trevligaste böcker jag läst på länge. Lättläst, trots sina över 300 sidor. PeKå Englund har en egen stil och trots att vi lider med det stackars barnets fruktansvärda hemförhållanden (dåtid), så är den underhållande. Boken är mycket annorlunda mot vad jag tidigare läst och den blir definitivt inte den sista PeKå-boken för mig.

5 pennorBoken får mina varmaste rekommendationer.

Jag tror att jag ska börja lägga in ”pennor” för att visa min uppskattning för böckerna jag läser. Maximalt kan böckerna få 5 pennor. Det är vad jag ger den här boken.

Tack PeKå för upplevelsen och tack för att dina tips när du var med i Skriv-TV den 24 februari.

Monica Ivesköld

 

 

Bokrecension: Till minnet av Edward av Elisabeth George

lynley-och-haversDen här recensionen har jag lagt upp tidigare men återskapar den nu eftersom denna bokblogg har legat i karantän sedan december.

Jag har alltid gillat Elisabeth Georges kriminalromaner. Framförallt de som handlar om kriminalkommissarie Tomas Lynley och hans assistent Barbara Havers. Även de inspelade TV-programmen med dem, roar mig.

till-minnet-av-edwardDen här boken är inget undantag. Den är lika spännande som alltid. På baksidan av boken står det:

”Den nedgående solen sände några sista strålar av döende ljus över den ödsliga kyrkogården. Deborahs blick följde två tjattrande, bråkande ekorrar, den ena försvinner. ‘Du tror väl inte att han är så listig att ….’ Rösten dog. Hon blev alldeles torr i munnen. Ord flydde. Tankar löstes upp. Ett barns nakna kropp låg under trädet.

Lynleys och Havers undersökning vid en engelsk internatskola leder dem rakt in i ondska som dolts i åratal.”

Elizabeth George är en av världens mest framgångsrika deckardrottningar. Det är inte svårt att förstå, när jag läser hennes målande beskrivningar.

Hon har en utomordentlig förmåga att gestalta. Texten ovan är nästintill lyrisk, trots sitt fruktansvärda innehåll. Hennes utgivning är enorm och hennes böcker är översatta till över tjugo språk.

Jag rekommenderar varmt denna bok som var svår att släppa ifrån sig. Under de sista hundra sidorna fick hon mig att tro att än den ene, än den andre var mördaren. Själva upplösningen sparade hon till de sista sidorna, som jag frenetiskt läste med andan i halsen.

Baksidan på filmen har följande undertext:

”En gammal skolkamrat ber Lynley om hjälp med att hitta sin pojke som har försvunnit från en internatskola. Pojken hittas mördad, och Lynley förstår bättre än någon annan vilka spänningar som kan finnas i en så sluten miljö. En miljö som påminner honom om hans egen barndom. Under tiden har Havers problem med sin senila mor, och Lynley med sitt kärleksliv.”

Skrivar-hälsningar
Monica Ivesköld

Bokrecension – Barnboken Tusen små bubblor av Petra Dessmark

 

Den här recensionen skrev jag redan i december, men eftersom jag fick datorproblem, försvann den. Boken är så bra och värd att nämnas ännu en gång.

tusen-sma-bubblorDet kom ett brev till mig från Petra som undrade om hon fick skicka ett recensionsexemplar av sin barnbok till mig. Kanske jag ville recensera den?

Eftersom jag utbildar i feedback-konsten sedan 30 år tillbaka, ställde jag gärna upp. Dessutom skriver jag själv numera, både romaner och barnböcker. Som jag sa till Petra, jag ger endast rak feedback. Jag sågar sällan någon. All feedback är växtkraft och som sådan handlar det om att ge konstruktiv kritik.

Här kommer min recension.

Boken riktar sig till barn 3-6 år men jag läste den för mina barnbarn 7-9 år. Vi läste ett kapitel om dagen och de var väldigt nyfikna på vad som skulle hända sen.

För dig som vill provläsa första delen, så har du den här – klicka på länken!

Så här står det på baksidan av boken:

”Agnes är fem år och hon bär på en hemlighet, eller två egentligen om man ska vara riktigt noga.

Tusen små bubblor är en kapitelbok riktad till barn 3-6 år. En bok om nyfikenhet, att våga vara sig själv, mod, rädsla, och att vara beredd på det oväntade.”

Det är en underbar bok som jag varmt rekommenderar. Den är fint skriven med ett svårt tema – barns rädslor. Bilderna är skira blyertsteckningar men jag önskar att omslaget och bilderna vore i färg. Barn älskar färg. Boken hade vuxit hästlängder om bilderna hade varit färglagda och betydligt större, framförallt för barn i åldern 3-6 år. Denna fina bok är ganska oansenlig, tyvärr. Det är synd för den har ett enormt budskap.

fugl-av-lisa-aisatoJämför med boken Fugl av Lisa Aisato, dvs en bok som är en ytterlighet på andra hållet vad gäller färgsättning och bilder. Här är länkarna till de fantastiska bilder som finns i Fugl (som tyvärr inte finns på svenska). Bilderna är klart imponerande och talar för sig själv. Texten är dubbelbottnad. Se länk för bilderna här. Den här boken är som en konstbok med illustrationer som konstverk och blev nominerad till Bokbloggarprisen 2013. Här kan du läsa mer om författaren och illustratören (som är en och samma person).

Vilken dröm boken Tusen små bubblor hade kunnat bli om de fina illustrationerna för boken hade varit lika kraftfulla och färgrika som för boken Fugl. Något att tänka på inför nästa bok?

Tack Petra för att du gav mig möjlighet att läsa din underbara bok! Den borde alla föräldrar läsa för sina småttingar. Vi styrs alla av rädslor – både barn och vuxna. Kanske borde du även skriva en liknande bok till alla vuxna för att de ska kunna lära sig hantera sina rädslor?

Jag älskade boken, precis som jag älskar boken Fugl. Båda är värda att läsas.

Tack för upplevelserna
Monica Ivesköld

Visit Us On FacebookVisit Us On LinkedinVisit Us On YoutubeVisit Us On PinterestVisit Us On Google PlusCheck Our Feed