Currently viewing the category: "Bokrecension"

Nattrodd av John Ajvide Lindqvist

Recension

Nattrodd av John Ajvide LindqvistTack Sofia Ymén som, i samband med en tävling, lät mig få vinna denna lilla novell från Novellix. Den var en härlig upplevelse.

Bokformatet är tilltalande och perfekt när jag är på resande fot, vilket sker ganska ofta. Den får plats i min handväska.

Berättelsen är en svart och skrämmande historia, mycket välskriven. När jag läst den förstår jag att det finns recensenter som jämför Lindqvist med Edgar Allan Poe. Något litet korn av gemenskap har de förmodligen. Lindqvist anses vara en av Sveriges främsta skräckförfattare. Själv har jag tidigare aldrig läst något av honom, förmodligen för att genren skräck sällan tilltalar mig.

Detta är hans andra novell på Novellix.  Jag gillar Lindqvists sätt att skriva. Orden är målande. Låt mig få citera en mening för att tydliggöra vad jag menar.

”Kvinnan sa namnet som om hon rullade runt en harlort i munnen för att sedan spotta ut den.”

Jag älskar den här typen av gestaltning som får bilderna att trängas på hornhinnan.

Så här står det på nätbokhandelns sidor om boken:

”Vid klipphällen där hon och Alice hade badat fötterna på eftermiddagen låg en eka. En tjärad eka som trots månljuset var så kolsvart att den framträdde som en silhuett mot stenen och vattnet. Ingen satt i den. Det var dunsen när den slog emot klippan som hade väckt henne. Monika blinkade igen, riktigt knep ihop ögonen för att tvinga bort bilden från sin näthinna. När hon öppnade dem igen låg ekan fortfarande där, orörlig i den vindstilla natten.

Ekan. Den fördömda ekan. Den har hittat mig.

I över sjuttio år har de två vännerna känt varandra. I över femtio år har de varje sommar campat på samma ö. I över sextio år har de delat en mörk hemlighet, som mitt i skärgårdsidyllen plötsligt gör sig påmind och hotar att ta livet av dem båda.”

4 pennorDet blir inte sista gången som jag läser något av Lindqvist. Nu är jag fångad. Novellen rekommenderas varmt och får 4 av 5 pennor av mig.

Tack för upplevelsen!

Vid pennan
Monica

Döden under ytan av Anne-Marie Schjetlein

Bokrecension

Döden under ytan av Anne-Marie SchjetleinDetta är fjärde boken i serie nom kirurgen Andreas på sjukhuset i Halmstad. Själv läste jag förra boken. Min recension för den kan du se här.

Förra boken var bra. Den fick 3 av 5 pennor av mig.

Den här boken – Döden under ytan – är så mycket bättre.  Tack Anne-Marie och Bokfabriken för att jag fick möjlighet att läsa den.

Precis som tidigare skriver Anne-Marie korta kapitel, något som jag älskar. Det får mig att skynda vidare i läsningen. Kapitel på 2-3 sidor är inte ovanligt. Strålande!

Den här boken kunde jag inte lägga ifrån mig. Den sträcklästes. Språket var mer målande än i tidigare bok. Jag börjar med att citera några rader i slutet på prologen som inleder boken. Dessa rader fick igång mig direkt. Spänningen steg och jag, som redan hade lärt känna huvudkaraktärerna i förra boken, skapade sympatier och frågor som måste besvaras. Att Anne-Marie har utvecklat sitt skrivande är, för mig, mycket tydligt. Så här står det i slutet av prologen:

”I samma sekund såg han vad som orsakat hennes reaktion. En fet daggmask ringlade ut ur likets ögonhåla, ut ur den svarta stela pupillen.
All mänsklighet som funnits i kroppen var förvandlad till biologi. …..”

Vid ett enda tillfälle blev jag förvirrad. Antingen har jag inte varit totalt närvarande under några sidor eller så var det inte tydligt att, i den ene av de invävda historierna, fanns en yngre bror. Det är stort plus att boken har två parallella historier vilket lyfter den som spänningsroman. På sidan 115 står det:

”….. När Kim kom hem hejade han på sin lillebror och hans kompis som satt och åt glass i köket. ….”

Det tog en stund för mig att landa och verkligen förstå att Kim hade ett yngre syskon. Nu kan det vara jag som inte greppat detta men om det inte framgår tidigare, är det en liten miss i flödet. Detta är en av de saker som jag reagerade på. En annan är att det inte fanns sidnummer på alla sidor. Kanske var det medvetet. Speciellt sidorna som avslutade kapitlen saknade sidnummer. Eftersom jag själv utbildar i layout och design, reagerade jag. Jo, jag vet … Vi specialister blir ibland lite störda eftersom vi ser ’allt för mycket’. 😉

5 pennorAllt annat är mycket bra i denna bok som jag med glädje ger full pott, dvs 5 av 5 möjliga pennor. Det är en av de bästa böcker jag läst den här sommaren.

Så här står det om boken på nätbokhandelns sidor:

”Andreas och Stina väntar barn och allt borde vara frid och fröjd, men det är något som skaver. Andreas får inte den kontakt med Stina han förväntar sig och när hon plötsligt blir inlagd på sjukhus står han ensam med ansvaret för de fyra barnen. Vad är det Stina döljer och vad har Petra med det att göra?

Samtidigt kommer en svårt skadad yngling in till akuten i Halmstad efter en motorcykelolycka. Andreas känner igen den medvetslöse pojken och ringer de chockade föräldrarna. När pojken en tid senare, uttorkad och svårt medtagen, återkommer till akuten, anar Andreas att det är någonting som inte stämmer. Varför dyker han upp igen? Ett mörkt familjedrama rullas upp, där skuld och hemligheter länge dolts.

Anne-Marie Schjetlein flätar skickligt samman vardagens livspussel och nära familjerelationer med ond bråd död och mörka hemligheter …. Det är en spänningsroman att både känna igen sig i och förfäras av.”

Jag rekommenderar varmt den här boken till dig som gillar spänning. Den är lättläst och omöjlig att lägga ifrån sig. Tror även att den passar till dig som gillar kärlek och feelgood.
Nu längtar jag till nästa bok i serien.

Tusen tack Anne-Marie och Bokfabriken för en härlig lässtund.

Vid pennan
Monica

Sjöbodsblues av Sara H Olsson

Recension

Sjöbodsblues av Sara H OlssonTack Bokfabriken för att jag fick möjlighet att recensera denna småmysiga feelgood-roman.

Boken är första delen i en serie om kustsamhället Tradviken.

Så här står det om den på nätbokhandeln:

”Ellen Westman drömmer om att bo vid havet och får låna sin exmans sommarhus i Tradviken. Hon tänker sig ett semesterparadis fullt av liv och rörelse, men verkligheten är något helt annat ett sömnigare kustsamhälle får man leta efter.

Fröken Sverige 1983, Birgitta Lundin, lever numera ett tillbakadraget liv i Tradviken. Dagarna spenderar hon i ensamhet framför datorskärmen i jakt på nya yogafilmer på Youtube.

Unga Tess älskar sin hemort trots allas uppmaningar om att hon borde ta sig ut i världen. Tess parhäst är åttiofemåriga Signe, en tuff tant som gör sitt bästa för att stoppa all exploatering av idyllen. Men när det börjar hända märkliga saker nere vid sjöbodarna i hamnen står duon inför sin största utmaning någonsin. Sjöbodsblues är en lättsam berättelse om fyra kvinnoöden som vävs samman när den stora världen knackar på i det lilla men charmigt tråkiga Tradviken.”

Sara H Olsson, född 1979, bor i Tångaberg utanför Varberg i Halland med sin familj. Hon har en bakgrund som bokförläggare och debuterade 2017 med ”Du glädjerika sköna”. Sjöbodsblues är Sara H Olssons fjärde roman.

3 pennorJag rekommenderar boken till alla Feelgood-älskare. Den var aningen seg i inledningen men sedan svår att lägga ifrån sig. De fyra kvinnornas liv speglar olikheter och skapade nyfikenhet hos mig.

Jag gillar omslaget, skapat av Nils Olsson.

Boken får tre (3) pennor av mig och jag läser gärna fortsättningen.

En mysbok för hängmattan, helt klart.

Vid pennan

Monica

 

Europa Pandemus av Peter Westberg

Recension

Europa PandemusDen här boken, som enligt författaren själv är en ”actionrökare till dystopi”, är spännande och skriven på ett behagligt sätt – om man nu kan kalla själva innehållet ”behagligt”. Nej, något mer otäckt får vi leta länge efter. Denna skräckroman bjuder spänning från första till sista sidan.

En dystopi är en negativ samhällsvision och den här boken innehåller mycket elände men också intressanta människor. Dystopi kommer från grekiskan och betyder egentligen ”dålig plats” vilket är nästintill ett ”understatement” vid läsningen av denna kusliga roman.

Peter Westberg är intresserad av skräckfilm och skräcklitteratur. Det märks i boken. Bortsett från några stavfel, var den välskriven. Peter har fokus på själva samhällsbilden, vilket var intressant vid läsningen. Eftersom jag själv rör mig mellan Sverige och Spanien, fanns där en direkt koppling för mig.

Peter WestbergPeter, som vad jag förstår, älskar att skriva på fritiden har kommit med i några antologier med sina noveller. Första gången var 2017 då han kom med i en lokaltidning. Sedan har han deltagit i några av Aritons antologier och är även med i antologin Lyckliga tider som jag ger ut och som har release om några veckor. När Peter bad mig recensera boken Europa Pandemus, gjorde jag detta utifrån att jag var imponerad av hans novell i antologin ”Lyckliga tider” och sättet som Peter skriver på. Det tilltalar mig och går rakt in i hjärtat.

Tack Peter för att jag fick möjligheten att läsa din roman.

Jag är ingen älskare av skräckromaner men gillar dystopier såsom ”Gullivers resor” av Jonathan Swift, ”1984” av George Orwell, ”Fahrenheit 451” av en av mina favoritförfattare Ray Bradbury samt ”Hungerspelen” av Suzanne Collins. Trots avsaknaden av intresse för skräck, blev jag fångad av Peters språk och händelserna som han målar upp i ett smitthärjat Europa. Hans människoskildringar är väldigt ömsinta mitt i eländet.

Den här boken handlar inte så mycket om teknik i samhället utan mer om det mellanmänskliga beteendet som i många fall, helt kantrar.

Så här står det i nätbokhandeln:

”En fredagsnatt i maj slocknar plötsligt all kommunikation mellan Spanien och omvärlden efter rapporter om en serie attacker som verkar kopplade till varandra.

I Spanien vaknar folket upp till en levande mardröm när det visar sig att en livsfarlig smitta, som gör folk aggressiva och okontrollerbara, börjat spridas som en löpeld.

När nyheter om katastrofen når ut gör grannländerna vad de kan för att försöka hindra smittan från att spridas över gränserna, men hur kontrollerar man horder av flyende människor?

Vad händer när samhället kollapsar? Vad är människor villiga att göra för att rädda sig själva?

I Europa Pandemus får vi följa en kamp för överlevnad i en värld som plötsligt kastats in i ofattbart kaos. En värld där det står klart att hotet inte enbart utgörs av de smittade …”

4 pennorÄr du en älskare av skräck eller dystopier, bör du definitivt läsa boken. Jag ger den 4 av 5 pennor på grund av att den är välskriven och lyckades fånga mig med det stora, dystra eländet i Europa.

Vid pennan

Monica

En annan Alice – av Liane Moriarty

Bokrecension

En annan AliceWow, vilken underbar bok. Här fanns många igenkänningsfaktorer för mig.

I början på 80-talet var jag tillsammans med familjen och åkte skridskor i Pildammarna i Malmö. Jag halkade på isen, slog huvudet hårt och fick minnesförlust och hjärnskakning. Tappade två år av mitt liv.

Bokens huvudperson tappar tio år. Det måste ha varit fruktansvärt. Jag känner verkligen med Alice.

En annan igenkänningsfaktor var Alices syster som inte kunde bli med barn. Jag har flera i min närhet som dels fått missfall efter missfall, dels kämpat med provrörsbefruktningar och liknande i massor med år. Så även där kände jag med Alice och hennes syster.

Den här ljuvliga feelgood-boken var svår att släppa för mig.

Jag rekommenderar den verkligen – varmt.

På nätbokhandeln står det:

”I En annan Alice bjuder Liane Moriarty på samma vinnande blandning av igenkänning, humor och allvar som i succéerna Öppnas i händelse av min död och Stora små lögner (boken bakom HBO-serien Big little lies).

Alice Love vaknar upp på golvet på gymmet och förstår inte vad hon gör där. Hon avskyr ju att träna! Hon får veta att hon slagit i huvudet och tuppat av, och blir hjälpt till sjukhuset. Alice som nyligen fått veta att hon är gravid med sitt första barn ber oroligt läkaren se efter att allt är som det ska. Hon möts av förvåning. Alice är inte alls gravid, påstår läkaren. Däremot måste hon ha fått barn tidigare – hon har tydliga ärr efter ett kejsarsnitt på magen. Långsamt inser Alice att något är fel. Långsamt inser hon att smällen mot huvudet har fått henne att glömma ett helt årtionde.

En annan Alice är en roman om chansen att få göra om och göra rätt. När Alice vaknar upp på gymmet är hon 39 år, inte 29. Hon tror att hon är nygift, störtförälskad i sin man och gravid med sitt första barn, men egentligen är hon trebarnsmamma och mitt i en uppslitande skilsmässa. Tio år har fullkomligt raderats från hennes minne – ett årtionde då hon uppenbarligen fått för sig att bli träningsfanatiker, då hon glidit ifrån sin älskade man Nick, då hon förlorat närheten till sin syster och på något sätt tappat bort sig själv. Alice måste hitta tillbaka till sina minnen, och till den hustru, dotter, vän och syster hon en gång var.”

5 pennorJag ger den här boken full pott, nämligen 5 av 5 pennor.

Gillar du Feelgood, läs den.

Vid pennan
Monica

När tusen tankar far av Jessica Olsson

När tusen tankar far av Jessica OlssonRecension

Tack Jessica för möjligheten att få läsa dina fina dikter och recensera dem. Jag fångas inte alltid av all poesi men Jessicas dikter berör på djupet. Jag gråter och skrattar om vartannat.

Att ha en dotter bosatt i Norge skapar avstånd, saknad och längtan. En del av Jessicas dikter slår an precis den sträng hos mig som gör att hjärtat knyts eller öppnas. Norge har sitt 17e maj då alla går man ur huse. Jessicas dikt ”Sverige” är som en odé till oss svenskar. Vi borde vara lika stolta över vårt land som norrmännen är. När jag läste den dikten tänkte jag på när min älskade dotter sjöng Hemma ur Kristina från Duvemåla på scenen i parken i Trelleborg. Den gången visste jag inte hur sann sången skulle bli.

”Hemma, var ligger det nånstans?
Kan nån ge svar?
Nu är det midsommar och dans, hos mor och far”

Här är länken till sången som ständigt får mig att gråta av längtan efter min ena dotter och två av mina barnbarn. https://www.youtube.com/watch?v=BZmuzpyVzbs

När jag läser Jessicas dikt ”Sverige” blir minnet så starkt. Här är en av verserna. Jessica har godkänt att jag citerar.

”Sverige, Svea rike, din själ den finns hos mig
de vackraste av minnen, de skapades hos dig
ibland en vy så vacker, att hjärtat tar ett språng
ibland en syn så ljuvlig, jag häpnar varje gång”

Och dikten slutar med följande vers:

”Varthelst mitt liv ska leda, vart än min resa bär
jag kommer alltid åter, min själv finns hemma här
Mitt hjärtas land och hemvist, din framtid vill jag se
här vill jag bo och leva och aldrig överge”

Här är inspelningen som är tonsatt. Den är så otroligt vacker.

https://www.youtube.com/watch?v=jZRXPTLlBSU

Den dikten leder mig också till tankarna som gör att jag har två boenden; ett i Sverige och ett i Spanien. Aldrig kan jag överge mitt Sverige. Och jag önskar att jag, liksom norrmännen, hade fått en dag då jag fick fira lika stort som de som går man ur huse i grannlandet.

I dikten ”Det ljuva är så kort” skriver Jessica i mellanversen:

”Jag vill fånga tiden
förlänga vackra dar och
låta vissa stunder att
längre finnas kvar”

Ack så sant. Jag önskar – av hela mitt hjärta – att jag hade magiken att få fånga tiden. Någon som verkligen besitter magi, är definitivt Jessica.

Här är en av Jessicas dikter tonsatt och inspelad. Det är ”Älskade barn”:

https://www.youtube.com/watch?v=WliD8YoX0GU

Nätbokhandeln skriver:

”Poesi med förhoppning om att beröra och röra om i känslolivet hos läsaren. Dikter som beskriver livets och års- tidernas skeenden, i stort och smått. Enkel och melodiös poesi, som önskar vara både skör och djupsinnig.

Jessica Olssons poesi är uppskattad och nu ger hon ut sin första diktsamling. Många av hennes dikter har blivit tonsatta och i denna samling finns flera tidigare opublicerade verk.”

5 pennorOm du gillar dikter, är denna bok ett måste. Boken får full pott, dvs 5 av 5 möjliga pennor. Tack igen, fina Jessica, för en otrolig upplevelse.

Varma hälsningar och stort tack för upplevelsen

Monica

Sista färjan från Ystad av Karin Alfredsson

Sista färjan från YstadBokrecension

Tack Bokfabriken för recensionsexemplaret.

Jag gillar verkligen den här spänningsromanen, helt utan blod och våld. Karin Alfredsson, som varit verksam journalist i mer än 40 år, skriver lättläst. Boken handlar om sol-och-vårare. Handlingen är förutsägbar, som alltid när vi läser om lurendrejare. Det är inte utan att jag undrar hur folk kan vara så lättlurade och samtidigt vet jag att scenariot utspelar sig runt om i världen, förmodligen i just denna stund. Det är som om vi vill bli narrade. Karin säger bland annat: ”Bedrägerier är bland de vanligaste brotten, men de blir väldigt sällan anmälda på grund av skam”.

Upplösningen får ett förutsägbart slut. Men Karin Alfredsson lyckas lura mig att tro att boken avslutas med att skummisarna åker fast, tills jag inser att hon överrumplar mig. Vi får en inblick i slutet av romanen i hur det ser ut fem år senare. Jag älskar att bli överraskad när jag läser en bok och Karin Alfredsson lyckades. Hon får mig att le.

Så här står det på nätbokhandelns sidor:

”Mannen och kvinnan har kört i ilfart genom Sverige. De sladdar upp på färjan i Ystad, sista avgången mot kontinenten. De parkerar sin Mercedes på bildäck och kvinnan går en sväng runt caben. När hon kommer tillbaka har F:et på bilens registreringsskylt blivit ett E. De är redo för Europa.

Samtidigt väntar en fyraårig pojke på sin födelsedagspresent hemma i Vällingby.

En svårt sjuk kvinna i Solna läser ett mejl från en sommarstugemäklare. Hon måste nog sälja sitt älskade torp, ändå.

En professor i Bromma ser fram emot en romantisk hotellhelg med sin älskare.

En lantbrukare i Uppland provar en alldeles för dyr ny kavaj och väntar på sms från en förbjuden kärlek.

I Stockholm steker en polis, ovetande om situationen, pannkakor till sina barnbarn och ser fram emot pensionen. Snart kommer hon att hamna i en brottsutredning som inte liknar något hon tidigare varit med om.”

Jag tackar än en gång Bokfabriken för möjligheten att få recensera samt Karin Alfredsson som skrivit en bok som jag hade svårt att lägga ifrån mig.

4 pennorBoken får 4 pennor av mig. Läs den, även om du inte normalt är förtjust i spänningsromaner. Den här är lättläst och gränsar nästan till genren feelgood – eller feelbad – kanske jag ska säga.

Vid pennan

Monica

 

Järnblod av Liza Marklund

Recension

Järnblod av Liza MarklundDetta är den sista boken om journalisten Annika Bengtzon, som Liza Marklund har skrivit.

Boken var mycket underhållande och välskriven. Svår att lägga ifrån sig. Så här står det på nätbokhandeln och bokens baksida:

”Liza Marklund avslutar sin succéserie om Annika Bengtzon

  • Prisbelönt och kritikerhyllad romansvit.
  • Mer än 15 miljoner sålda böcker.
  • En exposé över den svenska medieutvecklingen. Från internets möjligheter till papperstidningens fall.

Annika Bengtzons syster Birgitta är försvunnen. Hon gick iväg till jobbet en söndagsmorgon, men kom aldrig fram. Det sista livstecknet är ett sms Annika, hjälp mig!

Kvällspressens papperstidning ser ut att gå i graven. Om det inte sker ett mirakel kommer chefredaktör Anders Schyman att gå till historien som den som lade ner den svenska journalistiken.

Under tiden pågår en uppmärksammad rättegång om ett ytterst bestialiskt mord på en uteliggare.

Dagarna går och Birgitta kommer inte tillbaka. För att förstå vad som har hänt henne syster måste Annika återvända till sin barndoms bruksort och konfronteras med sitt eget, våldsamma förflutna.

Järnblod är en mörk thriller om relationer och försoning, identitet och hämnd.”

4 pennorJag gillar Liza Marklunds böcker och denna är definitivt en av hennes bästa. Jag ger boken 4 pennor och rekommenderar dig – som gillar thrillers – att läsa den.

Vid pennan

Monica

Vilka böcker har betytt mest för dig, ditt skrivande och din utveckling?

På 80-talet då jag började skriva facklitteratur kom jag i kontakt med en otrolig bok. Än idag vet jag inte vem som skrev den eller vilket förlag som gav ut den. Men det var en bok om något IT-program. Den var gjord som en bilderbok för barn och beskrev detaljerat hur läsaren skulle göra vid varje funktion i programmet. Boken satte avtryck på mig för livet.

När jag sedan började ge ut böcker inom motsvarande ämne – IT – var de fulla av bilder. Detta är något som jag fortsatt med genom åren.

En annan bok, eller rättare en hel serie, som betytt otroligt mycket för både mitt skrivande och min undervisning för layout under åren, är Åke Hallbergs böcker. Jag har dem fortfarande på hyllan. Här ser du några av dem.

Åke Hallberg

Jag gick många utbildningar för Åke Hallberg. Tyvärr gick han bort 2016 efter en tids sjukdom. Han var bokförläggare, grafiker, och vi satt båda på 80-talet som remissinstans till SIS (Standardiseringskommissionen i Sverige – som de hette förr). Numera heter de Swedish Standards Institute. Den gången gällde det tabulatorinställningen när vi skriver, dvs var tabulatorerna skulle vara. De är idag på samma ställe, nämligen på 1,25 cm bredd (baserat på en halv tum).

Slutligen en annan bok som betytt massor för mig, framförallt i mitt arbete med att utveckla människor och min roll som handledare för ledarskaps- och gruppdynamiska utbildningar, är ”Psyko Geometri” av professor Susan Dellinger. Hon och hennes geometriska figurer startade mitt intresse avseende olika personligheter.

Kimselius och TollströmNär det gäller själva skrivandet, har jag läst de flesta böcker som finns på marknaden i ämnet. Några av de absolut bästa är Kim Kimselius bok ”Att hitta glädje i skrivandet” och Catrine Tollströms ”Fängsla dina läsare”.

 

Läs mina recensioner här:

Hitta glädje i skrivandet

Fängsla dina läsare

 

Mina böcker
Idag har jag skrivit 61 fackböcker, 1 barnbok, 7 antologier och nu är en serie romaner på väg ut.

Här kan du se mina tre senaste böcker på Författare.se.

Och här har du en bild på samtliga av mina utkomna böcker under de senaste åren, där jag deltagit i sex antologier.

Vilka böcker har betytt mest för dig, ditt skrivande och din utveckling?

Kommentera!

Vid pennan

Monica Ivesköld

 

 

 

 

 

Toktanten av Birgitta Bergin

Bokrecension

Bergin_Toktanten_inbWow! Den här boken kunde jag inte lägga ifrån mig. Tur att det var påskledighet och att jag kunde sitta ute i solen och läsa klart den. Tog även nätterna till hjälp och fick tvinga mig att släcka lampan vid ett-tiden för att orka upp på morgonen.

Birgitta Bergin skriver fantastiskt och trovärdigt – om toktanter som går till överdrift. Och vem har inte stött på dessa hopplösa otäckingar i något sammanhang? Psykopater och narcissister finns det faktiskt en hel del av i vår omgivning. Toktanten är definitivt en av dem.

Så här står det på bokens baksida:

”VAD HÄNDER NÄR ett litet samhälle tas över av en person som inte skyr några medel för att få sin vilja igenom? Och hur långt är en människa beredd att gå för att få makt att härska över andra?

Äntligen har semestern börjat och Lena och Fredrik är tillbaka i sommarhuset, glada att få lämna vardagslivet i Paris. De har sett fram emot att ha familjen samlad, grilla tillsammans på kvällarna, träffa grannar på ett glas vin eller två och njuta av västkustens salta stänk.

Men det blir inte så.

De har fått en ny granne, och hon tycks vilja göra allt för att förstöra deras idyll. Plötsligt är det inte längre självklart var tomtgränsen går eller vilka stigar till stranden som är tillåtna att promenera på.

Frågorna bland grannarna hopar sig. Vad hände egentligen med Maria och Peters lilla hund? Varför går den nya grannen alltid runt med en stor skruvmejsel i handen? Och vad är det för märkliga ramsor hon mumlar på?

Plötsligt är dörrar stängda och folk ser sig om över axeln. Den hotfulla stämningen förvärras och till sist är alla i Lövudden indragna i ett drama som ingen vet slutet på…”

Än en gång har Birgitta Bergin överraskat mig. Tack Birgitta och Bokfabriken för recensionsexemplaret. Det var ett nöje att få läsa den här boken.

Boken var verkligen obehaglig och otroligt spännande. Precis som toktanten själv, kröp den in under huden på mig. Jag tänkte tillbaka och mindes en stor del av liknande hemskheter med andra tokstollar, under tiden som jag läste. Frustration och maktlöshet avlöstes inom mig. Jag, den snälla älskvärda personen, kom på mig själv med att önska att hemska saker skulle drabba toktanten.

Jag rekommenderar verkligen boken till alla som gillar spänning och feelgood (även om det fanns mycket feelbad i den här).

4 pennorAningen besviken att boken är slut och på slutet i sig – är jag fortfarande rädd. Måtte jag aldrig behöva uppleva någon toktant mer i mitt liv. Jag tilldelar boken fyra av fem pennor.

Monica Ivesköld

Visit Us On FacebookVisit Us On LinkedinVisit Us On YoutubeVisit Us On PinterestVisit Us On Google PlusCheck Our Feed