Döden som vakar av Anne-Marie Schjetlein – bokrecension

Den femte boken i serien med sjukhusmiljö. Karaktärerna är numera ’gamla bekanta’ och jag gillar dem verkligen.

Döden som vakarFormat: Inbunden

Serie: Andreas Nylund (del 5)

Antal sidor: 366

Utgivningsdatum: 2020-10-14

Förlag: Bokfabriken

ISBN: 9789178353781

Recensionsex: Ja

 

Tusen tack Bokfabriken för möjligheten att få läsa och recensera den här fristående delen i serien.

Den här spänningsromanen var svår att lägga åt sidan. Jag nästan sträckläste den. Så bra! Och ändå var det inte förrän i slutet något speciellt hände.

Jag älskar de korta kapitlen som dessutom tydligt talar om för mig, som läsare, ur vems perspektiv berättelsen sker.

Vi får följa Andreas (A) Stina (S), Mannen (?) som vi inte vem det är förrän i slutet, Uno (U) och Marianne (M). Däremellan blir vi bekanta med ett antal karaktärer som inte har egna kapitel utan som vi lär känna genom övrigas ögon.

Ett härligt grepp som kan se ut så här inledningsvis (bokstaven synliggör utifrån vems perspektiv):

  • Kap 1 – A
  • Kap 2 – S
  • Kap 3 – ?
  • Kap 4 – A
  • Kap 5 – S
  • Kap 6 – U
  • Kap 7 – A
  • Kap 8 – S osv

Vid kapitel 27 dyker således även Marianne upp.

Totalt 138 kapitel, lättlästa och spännande som fångar mig direkt.

Det blir mycket tydligt både vad gäller handling, tankar och dialoger. Fungerar klockrent utom i kapitel 136 som härrör från Stina men där vi helt plötsligt går in i huvudet och tanken hos Andreas. Kanske en liten miss?

Slutet är överraskande, även om säkert fler än jag kunde räkna ut lite av det. Jag älskar överraskningar i böcker.

Så här står det på nätbokhandelns sidor:

”ANDREAS, STINA OCH BARNEN är lyckliga i sin stora bonus-familj och njuter av tillvaron med bebisen Julia. Men för Andreas tar arbetet på sjukhuset ut sin rätt. Personalen är slutkörd och stressen hotar kvaliteten på vården. Andreas oroar sig även för en av sina svårt sjuka patienter som har sin pappa vid sin sida dag som natt. När hon äntligen vaknar upp ur koman är pappan som bortblåst och patienten hävdar att hennes föräldrar är omkomna sedan länge.

Hemma börjar Stina känna sig rastlös. Hon vill vara mer än fembarnsmamma och bestämmer sig för att ta tag i sina gamla frisördrömmar. Nu behöver hon och Andreas anpassa sig till en ny vardag om inte familjelyckan ska hotas. Samtidigt oroar sig vännen Lena för sin frånvarande man. Andreas kan inte släppa mysteriet med den försvunne pappan, och upptäcker snart liknande fall runt om i Sverige. Vem är han och varför utgav han sig för att vara patientens närmaste anhörig? När Andreas börjar lägga ett pussel framträder en bild av det mest förbjudna.”

4 pennorGillar du mindre blodig spänning är den här boken definitivt för dig. Lite blod förekommer dock. Schjetleins berättarröst är härlig och hon vet vad hon talar om. Det märks att hon har insikt i sjukhus och vård.

Jag ger den här romanen 4 av 5 pennor.

Vid pennan

Monica Ivesköld

 

Tagged with →  
Share →
0 comments
Visit Us On FacebookCheck Our FeedVisit Us On LinkedinVisit Us On YoutubeVisit Us On Pinterest