Döden under ytan av Anne-Marie Schjetlein

Bokrecension

Döden under ytan av Anne-Marie SchjetleinDetta är fjärde boken i serie nom kirurgen Andreas på sjukhuset i Halmstad. Själv läste jag förra boken. Min recension för den kan du se här.

Förra boken var bra. Den fick 3 av 5 pennor av mig.

Den här boken – Döden under ytan – är så mycket bättre.  Tack Anne-Marie och Bokfabriken för att jag fick möjlighet att läsa den.

Precis som tidigare skriver Anne-Marie korta kapitel, något som jag älskar. Det får mig att skynda vidare i läsningen. Kapitel på 2-3 sidor är inte ovanligt. Strålande!

Den här boken kunde jag inte lägga ifrån mig. Den sträcklästes. Språket var mer målande än i tidigare bok. Jag börjar med att citera några rader i slutet på prologen som inleder boken. Dessa rader fick igång mig direkt. Spänningen steg och jag, som redan hade lärt känna huvudkaraktärerna i förra boken, skapade sympatier och frågor som måste besvaras. Att Anne-Marie har utvecklat sitt skrivande är, för mig, mycket tydligt. Så här står det i slutet av prologen:

”I samma sekund såg han vad som orsakat hennes reaktion. En fet daggmask ringlade ut ur likets ögonhåla, ut ur den svarta stela pupillen.
All mänsklighet som funnits i kroppen var förvandlad till biologi. …..”

Vid ett enda tillfälle blev jag förvirrad. Antingen har jag inte varit totalt närvarande under några sidor eller så var det inte tydligt att, i den ene av de invävda historierna, fanns en yngre bror. Det är stort plus att boken har två parallella historier vilket lyfter den som spänningsroman. På sidan 115 står det:

”….. När Kim kom hem hejade han på sin lillebror och hans kompis som satt och åt glass i köket. ….”

Det tog en stund för mig att landa och verkligen förstå att Kim hade ett yngre syskon. Nu kan det vara jag som inte greppat detta men om det inte framgår tidigare, är det en liten miss i flödet. Detta är en av de saker som jag reagerade på. En annan är att det inte fanns sidnummer på alla sidor. Kanske var det medvetet. Speciellt sidorna som avslutade kapitlen saknade sidnummer. Eftersom jag själv utbildar i layout och design, reagerade jag. Jo, jag vet … Vi specialister blir ibland lite störda eftersom vi ser ’allt för mycket’. 😉

5 pennorAllt annat är mycket bra i denna bok som jag med glädje ger full pott, dvs 5 av 5 möjliga pennor. Det är en av de bästa böcker jag läst den här sommaren.

Så här står det om boken på nätbokhandelns sidor:

”Andreas och Stina väntar barn och allt borde vara frid och fröjd, men det är något som skaver. Andreas får inte den kontakt med Stina han förväntar sig och när hon plötsligt blir inlagd på sjukhus står han ensam med ansvaret för de fyra barnen. Vad är det Stina döljer och vad har Petra med det att göra?

Samtidigt kommer en svårt skadad yngling in till akuten i Halmstad efter en motorcykelolycka. Andreas känner igen den medvetslöse pojken och ringer de chockade föräldrarna. När pojken en tid senare, uttorkad och svårt medtagen, återkommer till akuten, anar Andreas att det är någonting som inte stämmer. Varför dyker han upp igen? Ett mörkt familjedrama rullas upp, där skuld och hemligheter länge dolts.

Anne-Marie Schjetlein flätar skickligt samman vardagens livspussel och nära familjerelationer med ond bråd död och mörka hemligheter …. Det är en spänningsroman att både känna igen sig i och förfäras av.”

Jag rekommenderar varmt den här boken till dig som gillar spänning. Den är lättläst och omöjlig att lägga ifrån sig. Tror även att den passar till dig som gillar kärlek och feelgood.
Nu längtar jag till nästa bok i serien.

Tusen tack Anne-Marie och Bokfabriken för en härlig lässtund.

Vid pennan
Monica

Tagged with →  
Share →
0 comments
Visit Us On FacebookCheck Our FeedVisit Us On LinkedinVisit Us On YoutubeVisit Us On Pinterest