Hittebarnet av Stacey Halls – bokrecension

HittebarnetFormat: Inbunden

Antal sidor: 299

Utgivningsdatum: 2020-10-06

Förlag: Bokfabriken

Översättare: Sara Jonasson

Originaltitel: The Foundling

ISBN: 9789178355594

 

Tusen tack Bokfabriken för att jag fått möjligheten att recensera denna underbara bok.

Boken, en historisk roman från 1700-talet, är gripande och jag läste långt ut på nätterna. Jag hade svårt att lägga den ifrån mig.  Det finns så mycket i den som tar tag i hjärtat.

FoundlinghemmetInledningen bygger på att Foundlinghemmet (som numera är ett museum i London) tog emot ogifta mödrars nyfödda barn. Här är en bild av dagens byggnad. Foundling sjukhuset var Englands första och dess syfte var att ta hand om bebisar som annars riskerade att bli övergivna. Detta fantastiska sjukhus grundades av Thomas Coram 1739. Sjutton år senare fick han en kunglig stadga av Georg II. Då startade han Englands första välgörenhetsorganisation för barn i Bloomsbury. 1920 flyttades verksamheten till Berkhamsted. 1926 såldes marken och byggnaden revs. 1937 byggde Coram ett nytt huvudkontor och rokoko-interiörer från det ursprungliga sjukhuset införlivades.

 

Hittebarnet är skriven utifrån två olika protagonister; Bess och Alexandra. Mycket intressant ur hantverksperspektivet. Indelningen är tydlig och jag fick i olika delar i boken följa respektive protagonist. Språket är vackert och flyter på bra bortsett från att väldigt många meningar börjar med ”JAG” eller ”HON/HAN” eftersom den är skriven i första person. Detta borde översättaren ha fixat till, tycker jag. Lite synd eftersom upprepning distanserar läsaren. I mitt fall, kom redigeraren, lektören och redaktören fram inom mig.

Så här står det om den på nätet och baksidan:

”London, 1754. Bess tittar upp mot byggnaden framför sig. På avstånd hörs barnröster. Hon ska äntligen hämta hem sin utomäktenskapliga dotter Clara. Hon ber och hoppas att flickan lever efter sex år i Foundlinghemmets vård. Hon får ett än värre besked. Clara har redan hämtats av henne själv. Bess inleder en förtvivlad jakt för att ta reda på vem som har tagit hennes lilla flicka, och varför.

I en annan del av London har en ung änka hållit sig isolerad i sitt hus i tio år. Det förflutna hotar att förgöra den trygga tillvaro hon byggt upp och hon har svårt att ta hand om sitt barn. Hennes nära vän, en ambitiös läkare på Foundlinghemmet, övertalar henne att anlita en barnflicka till sin dotter. Men vågar hon släppa en främling inpå livet?”

Författaren Stacey Halls är journalist. Detta är hennes andra roman.

En mycket intressant detalj är frågorna i slutet av boken, skapade för att läsecirklar ska kunna diskutera tillsammans. Mycket uppskattat, kan jag tänka mig.

Här följer några utdrag ur boken. Som vanligt har jag valt att ta citat från sidorna 100, 200 och slutet – utan att lämna några spoilers.

Citat från sidan 100:

”Jag lyfte på ena ögonbrynet. Ambrosia hade älskare och ibland råkade hon i svårigheter. Inte med George, som var lika otrogen som on, utan med sina tillbedjares hustrur och kärestor. Hon älskade att underhålla mig med sina äventyr, till och med när hennes barn var med i mitt förmak. Hennes bleklagda barn, två söner och två döttrar, var en besvikelse och mer lika mig än sin mor.”

Citat från sidan 200:

”Stackars doktor Mead, som jag fört honom bakom ljuset. Om det funnits utrymme i mitt hjärta för att ångra ett så fult trick skulle jag göra det. Men det fanns inget utrymme, för mitt hjärta var fullt av min dotter. Min dotter, som jag drömt om de senaste sex åren och älskat ännu mer än jag trodde jag kunde. Min dotter, som jag gjort som vuxit inuti mig, som drog med sig min själ vart hon än gick.”

Citat från sidan 284:

”Då log Bess ’Det är som Charlotte, eller hur? Hälften av mig, hälften av er. Just det …’ Hon började rota runt under kappan och drog ut någonting. Hon höll ut en knuten hand mot mig och släppte ned något i min handske. ’Jag ville att ni skulle få tillbaka den här.’
Det var min halva, med D:et inristat med Daniels lutande handstil.
’Den var aldrig min’, sa hon.”

 

4 pennorJag rekommenderar varmt denna underbara bok som jag ger 4 av 5 pennor. Anledningen till att den inte får full pott är således upprepningarna varav du kan se ett exempel på i citatet från sidan 284 ovan. Men den är oförglömlig och jag kommer att bära med mig boken länge, länge.

Vid pennan

Monica Ivesköld


 

 

 

Tagged with →  
Share →
0 comments
Animated Social Media Icons by Acurax Wordpress Development Company
Visit Us On FacebookCheck Our FeedVisit Us On LinkedinVisit Us On YoutubeVisit Us On PinterestVisit Us On Instagram