Hjärnans kopplingar förbättras av fysisk aktivitet

Hjärnan lyssnar och ser på olika ställen

Ibland undrar man varför man ska behöva uppleva smärtsamma och svåra saker. Några gånger förstår man kanske att det är för att vi ska lära oss mer. Just nu är detta en av mina största frågor i livet – varför ska jag drabbas av detta som pågår omkring mig?

Kanske är det att hjärnan ska lära sig något. Våra programmeringar är viktiga för överlevnaden. I mitt fall har jag en daglig kamp med programmeringen. Ändå är den så självklar. För att lära sig skriva maskin eller spela ett instrument eller köra bil, måste du träna. Det kommer inte av sig själv och inga små rosa tabletter kan få dig att utföra aktiviteten. Endast träning.

När du ska lära dig skriva maskin behöver du för se tangenterna och programmera in hur de sitter. Samma sak om du ska spela piano eller när du ska köra bil – du måste lära dig var växlarna sitter och hur de fungerar.

Genom att lära dig se, går signaler från ögonen till synnerven och sedan vidare till primära synbarken i nackloben.

Den motoriska hjärnbarken ska koordinera dina händers/fingrars rörelser när de utför aktiviteten.

Hörselcentrum bearbetar ljudet och skickar det vidare till andra associationsområden i tinnings- och hjässloben. När informationen når pannloben blir du medveten om vad du gör och kan därigenom korrigera dig själv (i bästa fall). Lägger du i fel växel, kanske det skriker i växellådan. Trycker du på fel tangent på skrivmaskinen ser du kanske felstavningen och likaledes om du trycker på fel tangent på ett piano, då hör du kanske att det är fel ton.

Ju mer du övar desto bättre blir du på det du gör. Till en början får du lägga ner massor med tid för att informationen ska sitta. Alla vi som en gång har lärt oss köra bil, minns säkert hur vi räknade:

Ettan – tvåan – trean och fyran.

Samma sak när vi skriver på maskin: vi måste tänka oss var bokstaven A sitter i förhållande till bokstaven B. Och har du spelat något instrument vet du att du måste träna skalor: C, D, E, F, G, A, H och C.

För att inte tala om första gången du skulle dansa vals. Då kanske du också räknade: 1, 2 och 3.

Allt vi gör de första gångerna för inlärning är mentalt ansträngande. Koncentrationen är på topp. Men har du väl programmerat in det, börjar det sakta men säkert att rulla av sig själv. Det finns ingen van bilförare som sitter och räknar växlarna, eller en van skrivmaskinist som tänker efter var tangenterna är placerade. Ej heller sitter orkestermedlemmarna i Wien på nyårsdagen och funderar över var de ska placera fingrarna. Nej, de måste kanske fortfarande koncentrera sig, men de kan utföra aktiviteten samtidigt som de gör eller tänker på något annat.

Det finns de som inte får hjärnan att samarbeta, exempelvis de som har Parkinson. Då vill inte hjärncellerna ställa upp tillräckligt för att det motoriska systemet ska funka. Men då har en del forskare kommit på att om du samtidigt utför någon rörelse, som att studsa en boll eller ta några danssteg, kan få systemet i hjärnan till att samarbeta bättre.

Därför är fysisk aktivitet något som vi idag vet ger bättre kopplingar i hjärnan.

Detta påverkar även språksinnet. Ett barn som lever i en miljö med ett visst språk kan lära sig tala detta helt utan brytning, något som en vuxen ytterst sällan kan göra. Att vissa språk är svårare att lära beror ofta på att vi är ovana vid ett visst ljud. När vi växer upp och inte tränar på detta specifika ljud, tappar vi kopplingarna i hjärnan. Den neurologiska dörren slås igen och vi tappar bort nyckeln.

Så låt oss träna! Yes!

Monica

 

Tagged with →  
Share →
0 comments
Visit Us On FacebookCheck Our FeedVisit Us On LinkedinVisit Us On YoutubeVisit Us On Pinterest