Currently viewing the category: "Inspiration"

Ellas julafton – novell

Idag får du ytterligare en finstämd novell, skriven av Lovisa Ehrencrona Friberg, också en av de som deltog i finalen. Lovisa tillhör en av dem som kom i andra-pristagargruppen.

Tack för ditt fina bidrag, Lovisa!

Monica

***

Himlen hade knappt börjat ljusna men morgontrafiken hade kommit igång på väg hem från nattpasset. Så fort han hade sparkat av sig skorna knappade han fram numret till sitt ex.
”Hej! Vad gör Ella på julafton?”
”Det har du inte med att göra. Det är min jul i år.”
”Du har tänkt låta henne vara hos sin moster. Hon borde åtminstone få vara med en av sina föräldrar. Om du inte fixar det så låt mig!”
”Vem har sagt det?”
”Ska du skita i. Varför har inte du sagt något?”
”För att jag visste att du skulle reagera så här.”
”Ja, tro fan det! Min dotter ska inte behöva fira jul utan sina föräldrar.”
”Hon är inte din.”
Tankarna hann snurra åtskilliga varv i tystnaden.
”Vad säger du?”
”Hon är inte din dotter. Så sluta hetsa mig. Annars tar jag henne ifrån dig helt och hållet.”
”Glöm det! Jag tänker inte sluta när det gäller vad som är bäst för min dotter.”
”Hör du inte vad jag säger? Hon är inte din. Det var en kollega.”
Han skakade stumt på huvudet. Hjärtat rusade. Vreden brände bakom ögonlocken.
”Djävla psykopathora!”
Han la på.
Det var inte sant. Bara ännu en av hennes förbannade lögner. Men hur han än sökte i minnet efter stöd, blev han inte lugnare. Så skakigt som deras äktenskap hade varit redan då, för femton år sedan, skulle det mycket väl kunnat stämma.
En kollega. Alla sena kvällar på kontoret. En sån kliché.
Det pep till i telefonen. Ett foto på testresultatet som bevisade att den andre mannen var Ellas pappa.
Han satt och stirrade på skärmen i flera minuter. Sedan reste han sig på skakiga ben och hällde han upp ett stort glas vodka.
Hastigt lät han dimman ta över. I ruset kom nattsvarta tankar till honom. Tankar på blodig hämnd. På död och lidande åt bedragerskan och mannen utan ansikte. Tankar på livets meningslöshet och alla hans misslyckanden. Så småningom gav allt annat vika för sorgen. Med spritens hjälp kunde han gråta utan hämningar.
Ellas julaftonNär tiden återfick en greppbar form hade det hunnit bli sen eftermiddag. Han torkade tårarna och snoret ur ansiktet. Drack ett glas vatten. Gick ett par vändor fram och tillbaka i lägenheten för att samla sig. Han var tvungen att få det gjort förr eller senare.
Hon svarade efter första signalen. Lika kvittrande som alltid.
”Hej, hej!”
Han tog ett djupt andetag.
”Du, jag …  Jag har fått reda på att jag inte är din far.”
Han tyckte sig höra hur hon stannade i sorlet av röster och trafik. Världen snurrade omkring honom medan han väntade på att hon skulle säga farväl för alltid.
”Jag vet, pappa. Men jag kommer alltid att vara din dotter.”
Hur kunde hon låta så lugn?
”Är du hemma?”
Han hummade jakande.
Hon fortsatte prata. Om i vilka affärer hon letat efter julklappar, om en film hon hade sett, om problemen med de nya busstidtabellerna. Hon la inte på förrän hon stod i hallen.
Han drog henne intill sig innan hon fått av sig ytterkläderna. Hon lutade sin tinning mot hans bröst och slog armarna om honom.
”Pappa … är du full?”
Han harklade sig generat.
”Ja.”
Han kände sig som motsatsen till den stabila förälder han ville vara. Men hon bara flinade lite medan hon hängde av sig. Han skyndade sig att plocka undan glasen från köksbordet och ta fram pepparkakor. Satte på kaffe.
”Du visste,” konstaterade han med en frågande blick på henne.
Hon lutade nonchalant armbågarna mot bordet.
”Hon har hintat om det i ett år. Visade mig papperna för ett par månader sedan.”
”Varför har du inte sagt något?”
Hennes röst blev plötsligt tunn.
”Jag var rädd att du skulle lämna mig då.”
Han slöt armarna om henne och tårarna välde fram igen.
”Aldrig! Aldrig …”

Av Lovisa Ehrencrona Friberg

Drömmannen (novell i tävlingen om Kärlek)

Idag bjuds du på en novell skriven av Susanne Bengtsson. Susanne har tävlat med två fina kärleksnoveller, varav den ena är denna. Tack, Susanne, för ditt bidrag. Hon tillhör semifinalisterna (de som samtliga kom tvåa i tävlingen).

Monica

***

Fia vill stanna tiden. Nyligen separerad och fyllda 30. Den biologiska klockan tickar. Barn vill hon ha, två stycken; en pojke och en flicka – en längtan redan som tonåring.

Hon drar koftan om sig som i en låtsaskram. Med stängda ögon låter hon kroppen minnas en mjuk och kramgo famn, som en nallebjörns.

Hennes kropp värker av lust att uppleva njutningen av en smekande hand. Kärlekslängtan brinner i henne. Hela hon skakar av åtrå. En man att dela livet med står överst på önskelistan. I drömmen älskas Fia hett och passionerat, av en mörkhårig man med blå ögon.
När morgonen gryr försöker hon gnugga drömmen ur ögonen. Slänger av sig det lätt fuktade täcket, låter tvålen vandra över brösten, höfterna ner mot fötterna, som i ett sista försök att låta duschens kalla strålar kyla bort kärlekslängtan från sinnet.

Separationen väcker fortfarande kramp i bröstet och tårarna rullar sakta på hennes kinder. Ångesten nästan kväver henne.
Missfallet blev sista spiken i kistan för deras relation. Kalle, hennes före detta kärlek, gav Fia hela skulden.

Smärtan i magen efter skrapningen är borta men psykiskt är hon inte läkt. Det lilla knytet inuti henne dog i sjunde månaden. Chocken och sorgen sitter som klister runt hennes hjärta. Hon suckar djupt och skakar på huvudet. Hon förstår delvis Kalle, men trots det, grinar bitterheten tillbaka mot henne i spegelbilden.
Fia hör psykologens ord klinga i öronen.
― En ny dag att fånga goda stunder.
Kanske är det dags att släppa skuldtankarna och gå vidare?

 

Med en snabb blick på klockan ger hon upp alla försök att stävja hårstråna.
Hennes mörka lockiga hår lever sitt eget liv. Frustrerat släpper hon hårborsten på handfatet. Hon vill inte prata om personliga saker och allra minst om missfallet och längtan efter barn.
Det röda läppstiftet på läpparna ger en antydan av säkerhet som Fia egentligen inte har.

― ”Fake it to you make it”, mumlar hon.
Frukostkaffet sörplar hon i sig på stående fot. Slänger ner en banan i handväskan.
Stressen sitter i halsgropen. Hjärtat bultar så hårt, att det nästan hörs i rummet.
Den njutningsfulla drömmen håller henne i ett skruvstäd även på dagarna.

Irriterat smäller hon igen ytterdörren så välkommen-skylten ramlar ner och går i bitar.

― Typiskt, muttrar Fia i bilen.

Framför henne ringlar sig morgontrafiken fram. Solen bränner från en klarblå himmel genom det öppna bilfönstret. Sommarens temperatur visar 30 grader. Svetten rinner efter ryggraden, med stora blöta ringar under armhålorna som lyser igenom den vita blusen. Hon måste komma ihåg att lämna in bilen för att laga AC:n.

― I morgon blir det den längre vägen till jobbet som är mindre trafikerad, mumlar hon för sig själv.

En djup suck slingrar sig ut genom hennes halvöppna mun. Hon önskar det var kväll, att första dagen på nya jobbet var avklarad i receptionen på Hotell Hjärtat. Med andan i halsen och lätt röda kinder spelas nattens dröm upp framför hennes ögon. En hastig titt på klockan väcker henne och hon skakar snabbt av sig nattens heta stund. Tur för henne att anställda har en egen parkeringsplats och att armbandsurets tid, alltid går tio minuter före. För säkerhets skull.
Med bestämda steg kliver hon in genom entrédörren. Mot henne kommer en hund med kopplet slängandes mot golvet. Fia tvärstannar med bultande bröstkorg. En mansröst hörs genom hundens skällande.

― Där är du min rymling, hojtar mannen till hunden som snabbt stannar.

 

Fia tror inte sina ögon. Han är mörkhårig och har blå ögon.

Hon tar ett stadigt tag i dörrkarmen, askgrå i ansiktet och med stum mun stirrar hon fånigt mot den leende mannen.

Kjell är chefen på företaget, närmare bestämt hennes chef. Hon tittar förstulet på hans händer och ryser till inombords. Hennes sensuella dröm är som bortblåst. Förtrollningen är bruten.

En dag att minnas, tänker hon och går tillbaka till receptionen där en mindre folksamling otåligt inväntar hennes hjälp.

När kyrkklockans klang hörs slå fem slag genom glipan i fönstret, plockar hon raskt ihop sina saker och loggar ut datorn. Slänger handväskan över axeln och går mot utgången. I dörröppningen möter hon mannen igen.

Med klapprande klackar går hon mot bilen, utan att vända sig om. I bilen sjunker hon ihop som ett korthus.

Sorgen som nästan tagit livet av henne har ebbat ut och drömmannen är hon evigt tacksam. En läkande dröm som hjälpte henne igenom ensamheten och smärtan efter missfallet och Kalles sårande ord, som hon redan har glömt.

 

För första gången på evigheter vaknar hon pigg och utvilad när väckarklockan pinglar. Regnet står som spön i backen. Håret lockar sig som korkskruvar. Innan hon hunnit slänga sig in i bilen, är hon dyngsur.

De två milen till jobbet, genom öppna landskap, är en lisa för själen och muntert sjunger hon med i låten från bilstereons högtalare. Fia är åter sitt karska jag, självkänslan sitter som en aura runt henne.

 

Pang! En högljudd explosion ljuder i öronen. Fia stannar tvärt och konstaterar att ena däcket är helt platt. På den ensliga och extremt krokiga, lantliga vägen brukar hon vara ensam. Inga bilköer och tutande bilister. Hon älskar naturen som flimrar förbi genom bilrutan och tystnaden. Det vill säga, när bilen har fyra hela däck.

Precis när rösten på assistanskåren svarar, bryts samtalet.

Fia stirrar tyst på den döda telefonen. Så typiskt henne att glömma ladda batteriet.

Fia svär tyst, förbannar sig själv och sitt dåliga minne, blänger ilsket på den helt oskyldiga mobilen.

 

DrömmannenPlötsligt ekar ett brummande ljud i tystnaden. Fia ställer sig mitt i vägen, jublar av lättnad, när chauffören stannar traktorn. Hans tindrande ögon är blå och under kepsen letar sig en brun hårlock fram. Fia tar ett djupt andetag, hjärtat bankar högljutt och det fladdrar som små fjärilar inuti. På himmelen skingras molnen och solen tittar försiktigt fram. Deras ögon fastnar i varandra. Är det ett tecken på kärlek?
Fia nyper sig i armen.

Hon drömmer väl inte?

Av Susanne Bengtsson

Själsfränder, en novell om kärlek

Idag blir du bjuden på en novell skriven av Marie Karlström.

Denna novell tillhör kategorin andra-pristagare. Tack för ditt bidrag, Marie.

Monica

***

Jag strosar på strandpromenaden där vi alltid gick sida vid sida, men i dag vandrar jag ensam. Det skimrande morgondiset har jagats bort av solen. Jag sjunker ner på den gula parkbänken som vi kallar, ”vår bänk”. Två flickor som satt med huvuden tätt ihop och viskade till varandra, drar mig femtio år tillbaka.

***

På skolgården stod grupper av elever som berättade vad de skulle göra under sommarlovet. Jag tillhörde inte någon av dem utan satt på en gunga som vaggade mig fram och tillbaka.

– Hallå Anna, du kan vara med oss, sa Petra, den självutnämnda ledaren på skolgården.

Jag log, hoppade av gungan och tog ett steg emot dem när Petra började asgarva.

– Ha ha, du trodde väl inte att jag menade allvar med att du ska få vara med oss.

Tårarna bränner men jag tänker inte visa Petra hur ont det gör när hon trampar på mitt inre. Jag funderar på att skrika att hennes röda hår ser ut som en skogsbrand eller att hennes rosa skor är löjliga, men jag vågar inte. Gänget skrattar och går iväg.

– Hej, hördes en ljus röst och jag vände mig om för att se en mörkhårig flicka med pärlbestrött diadem, glittrande bruna ögon som log. Jag heter Eva och är ny i skolan, fortsatte hon och skrattade. Visst är det konstigt att börja skolan sista dagen på terminen, men jag vill träffa mina skolkamrater innan lovet börjar.

– Jag heter Anna, sa jag lågt.

– Strunta i den där tjejen, fnyste Eva och nickade mot Petras håll. Vi kan väl bli vänner, sa hon glatt. Du och jag mot världen, fnissade hon.

Eva var som en påfågel med klara färger medan jag var en gråsparv. Trots våra olikheter blev vi bästa vänner, hon var min yin och jag var hennes yang.

***

 

Höga skratt drar mig tillbaka till nuet och jag ser mig omkring, det är tonårstjejer på stranden som skrattar högt. Vid sextio års ålder har kroppen tappat spänsten och jag trycker ifrån med händerna mot bänken för att ta mig upp.

Väl hemma är jag svettig och går till badrummet för att skölja ansiktet. När jag studerar spegelbilden har jag svårt att förstå att den gråhåriga kvinnan med rynkiga kinder är jag. Jag suckar och fäster håret i en hästsvans och tänker flyktigt på Martin. Han brukade älska att dra händerna genom mitt hår samtidigt som han kysste min hals. Älskade Martin, det är tre år sedan han dog i en hjärtinfarkt.

Ytterdörren öppnas, jag hör min dotter Lina ropa hej och går ut i köket. Sebastian rusar fram och ger mig en kram.

–  Hej mormor, idag ska jag spela match, vill du följa med?

Jag rufsar om i hans lockiga hår och tackar för inbjudan, men nej tack.

– Du och Eva brukade följa med, fortsätter han och ler snett. Men ibland var det pinsamt när Eva hojtade och viftade från publiken.

– Eva hejar alltid på dig, även om hon inte finns här hos oss längre, säger jag tungt.

– Är er vanliga promenad avklarad, frågar Lina förstrött medan hon stuvar in varor i kylskåpet.

Hon verkar inte lägga märke till att hon använder ordet ”er” promenad.

– Idag är det varmt. Det gäller att du dricker ordentligt, fortsätter hon. Jag har köpt nybakat surdegsbröd och kycklingsallad som du kan äta till lunch. Okej Sebastian, dags att åka till matchen. Mamma, om du går hemifrån kan du skicka ett sms och meddela mig. Jag låser dörren. Hej då, älskar dig.

Innan jag hinner svara virvlar de ut som vinden. Jag är trött efter promenaden och lägger mig i plyschsoffan. När jag sluter ögonen försvinner jag längs minnenas allé och hamnar på Evas tjugofem-årsfest där hon fått den stora frågan av Peter.

***

 

Hon viftade med förlovningsringen som var stor som en klippa. Jag sneglade på min släta vigselring. Martin och jag vigdes i rådhuset och hade sedan middag med de närmaste. Jag la handen mot magen och det spratt av glädje. Under morgonen hade vi äntligen fått ett positivt svar på gravid-stickan. Skulle jag berätta för Eva eller kommer det stjäla rampljuset från hennes förlovningsfest? Men om jag inte berättar nu blir hon kanske ledsen. Hennes härliga skratt fyllde rummet och jag bestämde mig för att berätta om barnet under morgondagen, barnet hon skulle bli gudmor åt.

***

Ett högt motorljud letar sig in genom balkongdörren och jag slår upp ögonen. Magen kurrar. Jag sträcker handen mot telefonen för att ringa Eva för att fråga om vi ska äta lunch tillsammans. Handen stannar mitt i luften, bröstet skrynklas ihop som en gammal ballong. Eva kommer inte att svara.

Dagen övergår till kväll och efter att Lina ringt och frågat om allt är bra, gör jag mig i ordning för natten, ivrig att få träffa Eva i mina drömmar och genom dess magi är jag strax tjugo år tillbaka i tiden.

 

***

Martin och jag satt nedsjunkna i soffan trötta efter en dag på nöjesparken där Eva och Lina hade åkt karuseller, ätit sockervadd och skrattat. Eva ville inte ha egna barn utan var nöjd med att vara gudmor. När hon hade förklarat det för Peter sprack äktenskapet. Sedan två år var Eva förlovad med Tobias. Jag såg att hennes färgglada personlighet blev allt blekare. Enda gången man såg den riktiga Eva var när hon var ensam med oss.

Klockan nio varje kväll sa Eva och jag ’god natt’ via sms. När jag inte hört av henne halv tio sipprade oron ut i cellerna. Martin ifrågasatte inte min känsla och medan en granne såg efter Lina, skyndade vi till det rödmålade huset där Tobias och Eva bodde. Jag bankade på dörren. Tobias öppnade och blängde. Han var nästan lika bred som dörröppningen men jag knuffade undan honom och sprang in i huset. I sängen låg Eva ihopkrupen, läppen blödde, blusen var sönderriven och handleden låg i en konstig vinkel. Hon sträckte den andra handen mot mig. Jag skyndade fram, tog hennes hand och strök försiktigt hennes hår. Martin ringde ambulans och polis: Ytterdörren smälde igen och Tobias hade flytt fältet.

Det var mörkt och tyst utanför sjukhuset, klockan visade på 02.00.

– Är du där? hördes ett kraxande från sängen.

– Jag är alltid här hjärtat, svarade jag milt och la handen på Evas.

– Vad händer nu? Hennes röst var lika spröd som en fågelunge.

– Polisen pratar med dig i morgon. När du blir utskriven kan du bo hos oss tills du vet hur du vill gå vidare. Eller bo några veckor hos Birgitta i Kalmar. Jag har pratat med henne.

– Vad tycker du, frågade hon svagt.

– Du nog får mer ro i själen hos din syster, där du vet att Tobias inte dyker upp.

– Jag åker till Brigitta och bor där en tid, mumlade Eva.

***

Klockan är åtta på morgonen, telefonens alarm ringer och jag väcks ur nattens dröm. När frukosten är avklarad, bestämmer jag mig för att strunta i stranden och går i stället åt andra hållet.

Tobias blev dömd till fängelse och försvann ut ur våra liv och Eva bestämde sig därefter att leva utan partner. Hon var nöjd med vår lilla familj.

Jag traskar längs den mossbeklädda stenmuren. Smidesgrinden gnisslar när jag trycker upp den, gruset knastrar under mina fötter när jag går till bänken som jag kallar, ”min bänk”. Det finns inga andra besökare på kyrkogården så här tidigt. På graven framför mig ligger ett färgsprakande täcke av blommor. För tre månader sedan dundrade cancern in i ditt liv och förgiftade alla celler och du förlorade kampen att leva.

För två veckor sedan tog du det sista andetaget och jag var där och höll din hand.

SjälsfränderJag snyftar till när jag tänker på din begravning som hölls förra veckan. Enligt ditt önskemål var det bara Lina och jag där. Men du hade många vänner som hade sänt blommor i mängder. Tårarna rinner och jag lägger handen på den tomma platsen bredvid mig och blundar. Någon smeker min hand. Jag spärrar upp ögonen men ser ingen annan här. En förnimmelse av lavendel svävar runt. Jag ler genom tårarna.  Evas favoritschampo doftade lavendel. Jag vänder åter blicken mot platsen intill mig och även om jag inte kan se någon, vet jag att Eva återigen är vid min sida.

Du och jag mot världen, mumlar jag.

Novell skriven av Marie Karlström

 

Vet du hur du enkelt kan fixa till dina silverbestick eller -smycken?

Jag använder sällan silversmycken utan oftast endast guld. Men jag har både klocka och armband som är i metall.

Ibland märker jag att de är svarta och behöver rengöras. Det gör jag med tvål och vatten.

Men silversmycken behöver lite mer än enbart tvål.

SilverputsI många år köpte jag speciellt medel i guldsmedsaffären för mina smycken. Det behövs inte!

Du kan använda tandkräm som funkar lika bra. Det slipmedel som funkar för att ta bort plack och matrester i dina tänder, fungerar även utmärkt på silversmyckena.

Använd en mjuk tandborste, lite tandkräm och putsa tills smycket glittrar. Även ketchup funkar. Putsa inte för hårt. Då blir det repor i silvret. Skölj av ytan och putsa torrt med en torr mirakeltrasa.

Lycka till!

Monica

Att prissätta böcker och målningar

Ofta får jag frågan hur jag prissätter.

Prissätta böcker

Böckerna brukar inte vara något problem. Använder jag traditionellt förlag, står de för prissättningen. Använder jag print-on-demand, finns det tydliga mallar som hjälper mig. Exempelvis har förlaget BoD (Books on Demand) en ypperlig prisberäkningsmall. Här kan du se hur den ser ut.

prisberäkning

Jag fyller i uppgifterna och klickar sedan på knappen BERÄKNA.

Då får jag upp förslag på prissättning, se nedan. Samtidigt ser jag hur mycket jag kommer att tjäna på varje bok.

prisberäkning 2

Prissätta målningar

Som du kanske vet, ställde jag ut under tio år (åren 1996-2006). Då sålde jag oftast hela kollektionen. Det blev sällan några bilder kvar efter en utställning.

Prissättningen är givetvis också beroende av vilken metod jag använt. Jag har målat med de flesta tekniker, och sålt både oljor, akryler, akvareller, pastell, litografier osv.

Ett tips som jag fick av en erkänd konstnär, när jag första gången skulle ställa ut var följande (då hade jag mest akryler till försäljning).

  1. Börja med att utgå från en faktor, exempelvis siffrorna 20-100 som består av följande:
    20 = nybörjare (vilket jag var den gången)
    30 = målat ett tag
    40 = målat och ställt ut några år
    50 = etablerat mig som utställare
    75 = har utbildningar såsom konstskola bakom mig och målat samt ställt ut i flera år
    osv
  2. Mät målningen utan ram (låt oss anta att den är 40 x 30 cm)
  3. Skapa en formel baserat på storleken och faktorn, exempelvis
    40 + 30 = 70 x 20 = 1.400 kronor

Visst blev det enkelt nu?

Mina första målningar vid första utställningen kostade med andra ord inte så mycket. Men när jag hade ställt ut i tio år kunde jag ta mer betalt. Dessutom hade jag utbildningar att luta mig emot.

(Idag har jag onlinekurser i måleri ifall du är sugen på att testa möjligheterna.)

Så målningen som kostade 1.400 kronor vid första utställningstillfället, kostade över 5.000 kronor efter ca 10 år.

 

Kanske kan detta hjälpa dig när du ska prissätta?

Lycka till!

Monica Ivesköld
Milord Inspiration (ingår i Resultat Direkt)

 

 

Lockande rubriker – ”Vad ingen berättar för dig”

När du skriver inlägg i sociala medier eller på bloggen, gäller det att komma på härliga rubriker.

Till exempel rubriken ”Vad ingen berättar för dig”.

Mitt tips till dig är därför att skriva ett inlägg där du utgår från just den rubriken. VAD kan det vara som ingen berättar för dig?

 

Jag som har arbetat med personlig utveckling i 40 år, kan berätta att det finns många saker som ingen berättar. Tyvärr är det oftast de sakerna som vi hade behövt få reda på för att kunna utvecklas som personer.

Ofta när jag kör ledarskapsutbildningar eller utbildning i personlig utveckling, använder jag Johari Fönster, se bild nedan.

Johari fönster

Denna modell synliggör tydligt detta med ’skit-snack’. Låt mig förklara!

 

  1. Du har en ARENA, dvs den del av dig som tillåter andra att få veta saker om dig. Saker som du givetvis även själv vet om. Det kan vara hur du klär dig, hur du talar, vad du är intresserad av osv.
  2. Sedan kan du – beroende på vilken personlighet du har – välja bort saker som du inte vill att de ska veta om dig. Vi kallar den ytan för FASAD. Fasaden kan vara olika stor beroende på vem du umgås med. Den är som ett fönster. Ju mer du blottar dig, desto mindre fasad har du.
  3. I det BLINDA fältet är allt det som du inte vet om dig själv, dvs sådant som andra talar om bakom din rygg. Det kan vara att någon tycker att du talar för mycket eller för fort/långsamt eller tvärtom att du är alltför sluten som person. Det kan vara att du klär dig märkligt eller har ett beteende som någon retar sig på. I stället för att berätta detta för dig, talar de med andra personer om ditt beteende. Det är HÄR vi kan ge varandra ärlig feedback – utan kritik – och på så sätt VÄXA. Feedback = Växtkraft.
  4. Slutligen har vi alla ett OKÄNT fönster. Det är sådant som varken vi själva eller andra vet om men sådant som kan dyka upp vid något tillfälle och därmed ge dig en AHA-upplevelse.

 

Således att fundera över vad andra kan veta om dig som de inte berättar, kan få dig att växa. Du kan även göra personlighetstester och få reda på saker om dig själv som du inte visste. För att hantera detta krävs både mod och insikt att vilja utvecklas.

Sätt dig och fundera över vad det kan vara som andra INTE berättar för dig.

Lycka till!

 

Monica Ivesköld
Milord Inspiration (ingår i Resultat Direkt)

Finn din inspiration

Använd all ’död-tid’ för att skapa och få inspiration genom att exempelvis leta i ett stort bibliotek … eller vårt eget lilla bibliotek i telefonen. Använd sociala medier för ändamålet. Gå onlinekurser!

Tillåt dig att öppna de kreativa processerna – även när du tvivlar på dig själv och ditt skapande.

Den kreativa processen är i fyra steg (vilket jag lärde mig när jag under tio års tid gick sommarkurser i måleri mm). Här kan du se dessa:

  1. Plocka fram material för att kunna skriva/måla. Upplev glädjen och förväntan.
  2. Sen kommer osäkerheten. Gör jag rätt? Du börjar tvivla på dig själv. Tycker att det känns svårt. Blir tveksam till vad du håller på med.
  3. Kanske ger du upp, slutar skriva eller måla. Tycker att allt du åstadkommer är dåligt, fult och till ingen nytta.
  4. DÅ händer det! Du hittar nya vägar. Upptäckarlusten tar vid. Hoppet stegras.
    Detta kan du bearbeta mer genom att tillåta dig att ful-skriva / ful-måla.

spelplan

Det är när transformationen infaller som du vågar gå vidare i din kreativitet. Då skapas magi. Du försvinner in i det du gör. Ibland kallas det ”flow”.

Omfamna dig själv! Tillåt dig bara vara i de olika faserna.

Det är som med färgerna. Hela färgcirkeln. Ibland är de kalla, ibland varma. Faserna flyter kanske in i varandra. Bara tillåt dig vara inom dig.

Lycka till med processen!

Monica

 

Skrivtips – Leta upp ett tilltalande golv och kåsera om det

GolvLeta upp ett tilltalande golv eller har du kanske redan ett golv som du är extra förtjust i? Skriv några meningar om detta. Skapa en scen. Du kan även skriva det som ett kåseri där du låter golvet tala.

I varje scen ska du ha följande ingredienser:

  1. Vem?
  2. Vad?
  3. När?
  4. Var?
  5. Varför?
  6. Reaktion och konsekvens

Lycka till!

Monica Ivesköld
Milord Inspiration (ingår i Resultat Direkt)

En deltagares roman och allmänna skrivartips

Som kursledare fick jag äran att läsa en roman skriven av deltagaren Lars Micael Adrian – ”Hemligheterna de bär på”.

Lars Micael har gått min stora onlinekurs Skriva spänning som är på 35 veckor.

Det är alltid lika roligt att få möjlighet att läsa romaner/böcker som deltagarna skrivit. Oftast gör jag det i egenskap av redaktör, lektör eller testläsare. Då tar jag betalt för detta. Författaren får en gedigen rapport med allt som behöver ändras, baserat på vilken profession jag blir engagerad för.

Men den här romanen var jag nyfiken på och ville läsa utan att åta mig någon fackkunskap.

Det var en bra roman.

Tips för böcker som stöttar dig

Precis som för de flesta blivande författare fanns det en del förbättringsmöjligheter. Tänk på att noga göra olika redigeringsrundor när du skriver.  I min bok Redigera framgångsRIKT har jag lagt in ett antal rundor som en checklista och samtidigt kan författaren plocka ner mallar för redigeringen, framförallt för djupanalysen som brukar vara den sista redigeringsrundan. Behöver du stöd för redigeringsrundan, kan du välja den.

Redigera framgångsRIKTLänk till boken Redigera framgångsRIKT: https://www.bod.se/bokshop/redigera-framgangsrikt-monica-iveskoeld-9789177855798

Behöver du som författare stöd, kan du välja handboken Börja skriva framgångsRIKT. Här är länken till den:

Börja skriva framgångsRIKT framsidanLänk till fackboken Börja skriva framgångsRIKT: https://www.bod.se/bokshop/boerja-skriva-framgangsrikt-monica-iveskoeld-9789179690380

 

Handbok för textproduktionBehöver du stöd för uppställningar och layout, finns handboken för detta.

Länk till Handbok för textproduktion: https://www.bod.se/bokshop/handbok-foer-textproduktion-layout-design-och-formgivning-monica-iveskoeld-9789176998892

 

Redigeringstips

Några tips som jag ständigt stöter på, får du här.

De flesta behöver jobba med inledningen. Förlagen läser kanske bara de första sidorna och sätter du då inte hela romanen i inledningen, utan en massa bakgrundsinformation, finns risken att de väljer bort din roman.

Perspektivet är en annan sak som behöver åtgärdas. Själv har jag en tendens att missa perspektivpersonen så en runda i mitt redigeringsarbete ägnar jag åt detta. Du kan INTE vara inne i huvudet på mer än en person i varje scen, exempelvis. Väljer du Allvetande perspektiv (typ flugan på väggen) kan du inte ens komma in i någons huvud.

Gestaltningen är viktig. Du behöver givetvis inte gestalta allt men om du faller för refererande text eller berättande, kan läsaren tappa intresset för din roman.

Tempus är nästa viktiga runda. Du måste hålla dig till ett och samma tempus genomgående. Har du valt att tala i nutid (presens) ska detta framgå genom hela romanen. Väljer du dåtid, bör du hålla dig till det.

Dialogerna behöver en egen runda. Hur skriver du dialog? Talstreck eller citationstecken? Är de tillräckligt drivna och leder din berättelse framåt?
Slutligen brukar en del ha med dialoger på annat språk. Detta är inte vad jag rekommenderar. Om en person inte är bevandrad i språket, tappar läsaren alltför mycket information. Då är det bättre att du översätter alla dialoger, även om de är på ett annat språk.

Lyckas du ge din berättelse ett överraskande slut, vilket kan vara värt att lägga tid på, är det ett extra plus.

Lycka till med ditt skrivande och dina kanske sjutton redigeringsrundor!

Monica Ivesköld
Milord Inspiration (ingår i Resultat Direkt)

 

Spännande lansering för dig som målar

Tips till dig som målar

Intuitivt måleriNågra av mina deltagare går onlinekursen i måleri. En del har redan gått den. Det är en 6-veckorskurs där de får prova på olika tekniker och metoder. Nu har jag även skapat en ny liten utbildning för dig som är sugen att lära dig ytterligare möjligheter.

Jag har själv gått kurs i Vedic Art som baserar sig på intuitivt måleri. Kunskapen kring nya metoder tänkte jag eventuellt lansera i en liten påbyggnadskurs för dig som är sugen. Är du det?

Dessutom har jag den senaste tiden testat Mandala-måleri. Tidigare i mitt liv har jag arbetat med pointillism, dvs att arbeta i punkter. Detta är en konstart från sista delen av 1800-talet och den går ut på att i stället för att blanda färgen på palett, målar konstnären med små punkter direkt på duken. Jag tänkte även lägga in denna lite speciella teknik – helt utifrån mitt sätt att måla – som ett avsnitt i påbyggnadskursen som jag kallar ”Intuitivt måleri”. Om du är sugen på att delta eller veta mer, klicka på nedanstående länk.

Ja tack, jag vill gärna veta mer om onlinekursen i ”Intuitivt måleri”.

https://simplesignup.se/event/181755-intresserad-av-att-faa-veta-mer-om-maalarkursen-intuitivt-maaleri

Monica Ivesköld
Milord Inspiration (ingår i Resultat Direkt)