Lucka 8 – Idag är det min novells dag i boken Jul igen

Framsidan - Jul igenSom du kanske redan läst, finns min novell med i boken Jul igen. Här kan du läsa mer om boken.

Vill du lyssna på första novellen, som egentligen är en dikt, hör här där Emelie Kempe läser första novellen (dikten).

Här bjuder jag på början av min novell som avser dagen idag, den 8 december.

******

Resan med häst och vagn inför julen

Eva hatade julhelgen som var hemskare än vardagen. Hon önskade att hon skulle kunna stoppa tiden och liksom hoppa över hela grejen. På julen skulle alla vara glada, värmen skulle sprida sig i hemmet och familjenärheten skulle vara berusande. Hos henne var det endast ordet berusande som existerade. Det var ett ständigt, återkommande fylleri på julafton. Alkoholismen hittade då sin boning hos dem.  Hemmet hos morföräldrarna omvandlades till Dantes inferno, så långt från något Eden som tänkas kan.

Morfar blev muntrare och fånigare, allt eftersom kvällen led. Hans ansikte förvandlades till en skev mask, en sådan som hon hade sett på Buttericks. Resten av sällskapet blev mer och mer tillknäppta med munnar som streck och ansikten i sten. Som en gammal våt filt från andra världskriget, lade sig stämningen tryckt kring matbordet. Om de hann så långt som dit, vill säga. När sillen serverades brukade morfar delta. Varje liten sillarumpa svalde han ner med en snaps. Efter ett antal snapsar slogs han ut. Ansiktet blev plufsigt, munnen hängde, han dreglade och kunde inte längre tala så att någon förstod honom. Ögonen gick i kors och sedan lufsade han in i sovrummet och tumlade omkull på sängen, med kläder, skor och allt. Det var sällan han klarade hålla sig nykter tills julklapparna delades ut.

Paketerna hade mist sin tjusning och var inte längre spännande när julafton närmade sig, tyckte Eva. Hon kunde inte längre uppbåda något intresse för dem när sorgen i lägenheten var så tung att de alla hade svårt att andas. Dessutom hade hon varje år, redan klämt på dem i flera dagar, där de låg gömda under linneskåpet. Hon fick sällan något som hon hade skrivit på önskelistan. Föräldrarna tyckte att hennes önskningar var för dyra. Oftast innehöll klappen något klädesplagg, ett par morgonskor, en bok eller möjligen en EP-skiva. Normalt sett, blev hon glad för det mesta. Om hon tyckte illa om någon klapp, visade hon det aldrig. Hon hade lärt sig att tacksamt ta emot, utan att avvisa. Men för henne var glädjen att ge, större än att få. Hon hade samlat alla sina veckopengar hela året, aldrig unnat sig något för egen räkning, bara för glädjen att få ge till hela tjocka släkten. Oftast stod hon och tittade på kompisarna när de åt godis. Själv var hon för snål mot sig och hade inte köpt någon påse.

När fylleriet kom på besök i stället för tomten, försattes hon i skräck. Redan som 6-åring mindes hon att hon kröp ihop under det stora ekbordet och arbetade upp en panik efter att de vuxna hade relaterat till kriget och hur jularna var då. Förmodligen var det deras sätt att bearbeta kvällen, att jämföra den med krigstidens svårigheter. Men för den lilla blev det hysteriskt. Hennes förtvivlan ökade och hon tänkte med fasa på vad som skulle ske när tredje världskriget utbröt. Då gick det inte att gömma sig under bordet, insåg hon. Troligen var det vid dessa stunder hon lärde sig konsten att ”stänga av hjärnan”. När rädslan blev övermäktig, vardagen alltför påtaglig och hemsk, drömde hon sig bort.

Så var det fortfarande. Hon önskade att julen var över, att hon slapp snegla på kompisarnas klappar och julstämning, eftersom hon själv var lite som i sagan ”Flickan med svavelstickorna” som slutade i ond bråd död. Hennes maktlöshet stegrades för varje förtvivlad jul. Ett smakprov på vansinnet som präglade Evas liv.

Den här julen närmade sig och hon hade fyllt 12 år. Året var 1965.

Fortsättningen får du läsa i boken

******

Gillar du den så här långt?

Köp den via länken ovan. Tyvärr kan jag inte ge dig rabatt för jag måste köpa in den för samma summa som du.

Men jag önskar dig en riktigt härlig läsning.

Julkramar Monica

Jul igen presentation av Monica

 

 

 

 

Share →