Mig äger ingen av Åsa Linderborg

Mig äger ingenBokrecension

Format: E-bok

Antal sidor: 275

Utgivningsdatum: 2012-05-14

Förlag: Atlas

ISBN: 9789173892384

Recensionsex: Nej

Genre: Biografi

 

En pappa dör. Dottern, Åsa Linderborg, ser tillbaka på deras liv tillsammans. Fadern hade varit den lokala fotbollsstjärnan som gifte sig ung, tog jobb på fabriken eftersom hans pappa och bröder jobbade där, en typisk manlig arbetare och kommunist.

Han är stolt över arbetet som härdare vid Metallverken i Västerås. Ett jobb som han samtidigt hatar. Han sköter inte hygienen men är pedant i hemmet, har fastnat i dåtiden och drömmer om socialismen men föraktar alla som går med i facket. En både utlevande samt drastisk man, och hämmad såväl som blyg. Alkoholen är ständigt närvarande, som hos alla alkoholister, tillsammans med värken i kroppen.

Jag som själv haft många alkoholister i släkten, mår illa av att läsa denna roman. Av att återigen se hur vissa alkoholister tar på sig offerkappan, anser att det är synd om dem och att det är därför de dricker. Äcklad över insikten om skiten omkring dem, skulle jag egentligen vilja sluta läsa, men fortsätter. Måste få veta om det – trots allt – finns något hopp. Att växa upp utan att en enda gång förstå att tandborstning är en proaktiv händelse för hygien, är mer än jag kan köpa.

Boken är ett gigantiskt exempel på medberoende, om alkoholens inverkan och våld.

Så här står det på nätbokhandelns sidor:

”Pappas plånbok är stor som en handflata, svart och lätt böjd efter ett liv i bakfickan. Den har börjat ge efter lite i sömmarna och är tung, trots att den nästan är tom. I sedelfacket ligger ingenting, i myntfickan arton kronor och femtio öre.  

Bakom patientbrickan trängs ett checkhäfte från Nordbanken och ett medlemskort för Metall avdelning 20. Ett skrynkligt tidningsurklipp med statistik över Västerås Sportklubbs bandyframgångar, ett ensamt frimärke med kungen på. I ett av facken gömmer sig ett splitter nytt bankomatkort, inlindad i en lapp med ordet lall och en sifferkod. Det är 99 kronor på kontot. När pappa dog hade han elva dagar kvar till nästa a-kassa.  

Där ligger också ett litet noteringshäfte för bankärenden som pappa antecknat telefonnummer i. På den första raden står det Åsa och mitt hemnummer. Under med lite kraftigare filtpenna har han skrivit ”Sprit” och ett telefonnummer han fyllt i flera gånger. Därefter följer hans storasyster Majken och de andra syskonen, även dem han aldrig skulle fått för sig att ringa. Bästa vännerna Börje och Berit. Sedan en lång rad nummer till Smolken, Skallen, Buster, Ormen, Hoffa, Babben, Blomma, Bella, Britta med rattarna… Lika prydligt antecknad står mammas syster Nina han inte träffat på många år. På ID-kortet står det Leif Boris Andersson, född den 15 februari 1941. Fotot är bra, jag ser att det är han.”

2 pennorJag ger boken två pennor och rekommenderar den till dig som är intresserade av biografier.

Vid pennan

Monica

 

Tagged with →  
Share →
0 comments
Visit Us On FacebookCheck Our FeedVisit Us On LinkedinVisit Us On YoutubeVisit Us On Pinterest