Mörkläggningen av David Baldacci – Bokrecension

Baldacci_Mörkläggningen_OMSLAG 9789178354030Format: Inbunden
Serie: Amos Decker (del 6)
Antal sidor: 446
Utgivningsdatum: 2020-05-27
Förlag: Bokfabriken
ISBN: 9789178354030

Tack Bokfabriken för recensionsexemplaret.

Jag älskar David Baldaccis böcker. Men … Den här hade några (för mig) svårsmälta ingredienser.

Givetvis fanns det även en del pärlor i och runt den. Omslaget var lyxigt. Jag blev så imponerad av det upphöjda författarnamnet. Det skapade en otrolig känsla.

Kapitel 1 hade en otroligt spännande inledning. Här är första textraderna, som jag måste få dela med mig.

Hal Parker närmade sig beslutsamt bytet och kände att blodtrycket steg för varje bestämt steg han placerade i gruset. Han såg att han närmade sig på hur ofta och hur mycket blod som droppat ner på den mörka marken, där det låg som matta rubiner utspridda över den bördiga myllan. ….”

Vilken spänning, vilken gestaltning. Imponerande!

Boken har initialt många personbeskrivningar. Frågan är om det är bra eller dåligt? Jag, som har läst en del böcker tidigare av författaren, kunde hänga med, men det är inte säkert att en nytillkommen läsare upplever samma sak.

Emellanåt blev jag konfunderad. Det fina och rika språket rasade, nästan som om en del text hade skrivits av en annan person – en mer amatörmässig. Låt mig förklara. Sidan 44 första stycket innehåller massor med meningar som börjar med ”Han”. Detta är något som jag ofta lyfter fram som en negativ del av texten eftersom det distanserar läsaren. Ingen författare är perfekt men detta blev för mycket. Fundera själv. Här kommer några citat.

”… Han traskade in i badrummet, duschade och tog på sig rena kläder. Han tittade ut genom hotellfönstret. Himlen var … Han tittade på väderappen i telefonen. …. Han satte sig på sängkanten i några extra sekunder medan han vaknade helt. En ny stad … Hans liv. …. Han gick ner till frukosten ….”

Puh, dels är texten helt ointressant. Nyböjar-text? Dels blir det för mycket ”han”. Samma sak upprepas på sidan 112 där ett helt stycke har meningar som alla inleds med ”Han”. Låt mig citera:

”Han sa att han hade spårat den de senaste tre kvällarna. Han ritade upp ett antal ställen i huvudet utifrån djurets jaktmönster. Jag jagar …. Han är ett riktigt proffs. Kan spåra …. Han sa att utifrån den analysen … Han hade varit igång …”

Trots detta, var boken svår att lägga ifrån mig. Jag var tvungen att läsa ut den – snabbt. Men den innehöll även en hel del text kring både försvar och luftvärn, för att inte tala om oljebranschen som inte alls tilltalar mig.

Så här står det på nätbokhandeln och baksidan av boken.

”Amos Decker, FBI-agenten med perfekt minne, får i uppdrag att tillsammans med kollegan Alex Jamison lösa ett bestialiskt mord i en liten oljestad i North Dakota. Skifferoljan under marken är värd miljarder, och löftet om snabba pengar har lockat till sig hänsynslösa storföretag, korrupta tjänstemän och brottslingar. I oljeruschens kölvatten följer droger, inbrott, prostitution och nu mord.

När de börjar gräva i mordoffrets förflutna kommer de, efter hjälp från oväntat håll, något stort på spåren. Under marken vilar mörka hemligheter som inte får se dagens ljus, och det finns personer som inte drar sig för att döda en FBI-agent för att sanningen inte ska komma fram.”

Detta är sjätte fristående delen om Amos Decker.

3 pennorTrots min kritik ger jag boken 3 pennor eftersom stora delar av den fångade mig – inte minst de sidor där författarrösten var Baldaccis utsökta – och jag uppskattar hans korta kapitel som får mig att vilja bläddra vidare. Tänker ofta ”bara ett kapitel till” och sedan blir det ytterligare ett och kanske fler. Det gick inte att sluta läsa.

Vid pennan

Monica Ivesköld

Tagged with →  
Share →
0 comments
Visit Us On FacebookCheck Our FeedVisit Us On LinkedinVisit Us On YoutubeVisit Us On Pinterest