Skräckresan med Titanic – Kim M Kimselius
Bokrecension
Den här boken riktar sig till 9-12 åringar. Språket är välformulerat och handlingen griper tag.
Jag har länge velat läsa en av Kims böcker. Nu fick jag chansen. Jag deltog i en av Kims tävlingar och valde den här boken, framförallt eftersom jag är nästintill magiskt fascinerad av berättelsen om Titanic. Det var ett bra val. Även om boken riktar sig till barn/ungdomar, kunde en ”tant” som jag, sträckläsa den med bra behållning.
Nu förstår jag varför Kim är så populär både som föreläsare och författare. Hon lyckas verkligen fånga, både utifrån innehållet, och orden.
Har du inte läst något av henne, gör det. Det är en upplevelse. Och har du barn eller barnbarn i åldern 9-12 år, tycker jag att du ska köpa/låna boken till dem.
Den här boken har själva sanningen som bakgrundsmaterial och Kim har gestaltat händelsen på ett spännande sätt med vinklingar till verkligheten. Boken blir – för de ungdomar som läser den – både en spänningsroman och en historisk upplevelse, baserad på verkligheten. Kim får oss att delta i resan genom Theo och Ramona.
Så här står det på nätbokhandelns sida:
”Titanic går på ett isberg 23.40 söndagen den 14 april 1912, endast fyra dagar och sjutton timmar efter jungfruresans början. Två timmar och fyrtio minuter senare försvinner fartyget från havets yta. Det finns endast livbåtar till en bråkdel av passagerarna, resten hamnar i det iskalla, nollgradiga vattnet i Nordatlanten. Theo och Ramona stirrade fascinerat på det gigantiska isberget som gled förbi. Det var så nära att de kunde sträcka ut handen och vidröra det. Plötsligt skälvde däcket till under deras fötter, ett svagt skärande gnissel hördes. Flera personer dök upp på däck, väckta av stöten och det ovanliga ljudet. ”Vi gick på ett isberg, där försvinner det bort i mörkret!” Theo pekade ut över havet, där endast den mörkare ytan gav en antydan om isberget. ”Det här fartyget är osänkbart. Ni kan lugnt krypa till kojs”, sa en besättningsman. De flesta trodde på mannen, även Theo och Ramona, som gick tillbaka till sin hytt, medan klockan tickade vidare mot det ödesdigra klockslaget.”
Jag ger mina bästa rekommendationer till den här boken. Tusen tack, Kim, för upplevelsen. Jag är glad att jag blev vinnare till boken och fick uppleva både den och ditt fascinerande sätt att skriva.
Vid pennan
Monica
