Synliggör din karaktär genom tydlig gestaltning

Skor

Gun rättade till skorna som stod i hallen. Raka linjer skulle det vara. Ett vykort låg på soffbordet framför TVn. Hon putsade bordet med trasan i handen och tog bort vykortet som skräpade. Så där, då var hall och tv-rum klara. Köket glänste så som det alltid gjorde. Möjligen behövde hon rätta till gardinen lite. Serveringsrummet var skinande och hon fortsatte ut till vardagsrummet. Tittade sig omkring. Kanske skulle hon ändå gå en runda med dammsugaren. Mattans fransar låg inte stilenligt. I övrigt såg allt bra ut. Hon måste notera att det snart var dags att putsa silvret i vitrinskåpet.

Hon fortsatte upp till övervåningen. Öppnade försiktigt dörrarna till barnens rum. Orkade inte ens gå in där. I sonens låg jeansen framme. Men han hade tomt på skrivbordet. Skönt. Hon stönade utan att vara medveten om det. Värre var det med mellantösen. Där låg allt i en enda röra. Hon böjde sig ner och tog högen med kläder i famnen, öppnade garderobsdörren och kastade in allt på golvet där. Fortsatte till yngsta dottern. Även här var det ganska okej. Hon var den som höll bäst ordning.

Det gick helt enkelt inte att tyda att det i huset fanns tre barn. Allt var tillrättalagt och propert.

***

Typ av person

Kan du se vilken typ av person du har ovan? Att det är en pedant kan vi väl vara överens om. Du behöver således inte skriva ut allt om karaktären. I stället kan du gestalta. Detta är taget från verkligheten och är en person som jag kände. Men det är många år sedan.

När du gestaltar får läsaren en tydlig bild. Du behöver inte skriva läsaren på näsan, vilket annars är lätt.

Har du gjort en karaktärslista och kanske vissa tester på personligheten hos dina huvudkaraktärer, är det enklare att mata in lite då och då i texten. Det lyfter – både för ditt manus och för dina läsare.

Att gestalta är att måla med ord. Tillåt betraktaren att själv hitta lösningen. Detta gäller både i tavlor och i texter.

Föreställ dig en målning i en enda färg. Första gången jag såg en sådan var på konstmuseet Louisianna utanför Helsingör. Jag tyckte att konstnären drev med mig. Nu, 20 år senare, har jag förstått att det faktiskt går att hitta något i en bild som vissa tycker är tom. En konstnär som specialiserat sig på detta är fransmannen Yves Klein. Klicka här om du vill läsa mer om honom!

1957 ställde han ut en bild med den optiska färgen som han också patenterade. En blå målning. Jag har sett den i verkligheten. Tanken är, tror jag, att vi ska meditera när vi tittar på den. Tanken, enligt Klein, var att betraktaren skulle se något unikt i varje bild. Något som någon annan inte såg.

Blå bildKleins blåa verk

Jag tror att det är ytterst viktigt att vi – som skriver – tillåter våra läsare att själva ta beslut om vad som händer, hur våra karaktärer är (baserat på deras beteenden) och stimulera läsningen genom att gestalta och levandegöra våra protagonister och antagonister i texterna.

Förklara inte! Överdriv inte! Men ge läsaren så mycket att deras fantasi går igång och de får en tydlig bild av vad du försöker förmedla. Skapa kraftfulla känslor! Det är dem som gör din berättelse levande. Genom känslor blir läsaren engagerad och berörd.

När du gestaltar kan du tänka film. På några ögonblick ska vi tittare ha uppfattat situationen. Ta tillvara den tekniken när du skriver.

Om du skriver att kvinnan är pedant och städtokig med ett nästan maniskt drag av ordning, blir berättelsen tråkig. Jämför med ovan. Låt bli att värdera! Texten ”Hon putsade bordet med trasan i handen och tog bort vykortet som skräpade.” säger allt. Du behöver inte skriva att hon var fjollig och fick någon form av anfall baserat på ett enda vykort på bordet. Överlåt åt läsaren att göra den tolkningen som annars blir din värdering.

Lycka till med ditt skrivande!

Monica Ivesköld
Milord Inspiration (ingår i Resultat Direkt)

 

 

 

 

Tagged with →  
Share →
0 comments
Visit Us On FacebookCheck Our FeedVisit Us On LinkedinVisit Us On YoutubeVisit Us On Pinterest