Via Dolorosa : smärtans väg av Dan Kandell

Bokrecension

Via DolorosaDet kom ett meddelande till mig, en förfrågan från Dan Kandell. Han skrev:

”Nu släpps min debutroman. Jag undrar om du har lust att läsa den och skriva om den på din blogg? Eller känner du att du inte vågar vara ärlig för att vi känner varandra? ”

Ja, vi känner varandra, Dan och jag. Dan som var regissör när jag under åtta år stod på scen med Svedala-revyn. Denne duktige Dan Kandell som jag ofta såg uppträda som skådespelare och musikalartist på Helsingborgs teater.

Dan har lärt mig massor om hur man rör sig på scenen, hur man fångar publiken, spottar konsonanter, skapar såväl distans som balans mellan publik och övriga aktörer. Som amatörartist fick jag enormt många kunskaper. Saker som jag sedan som amatör-musikalartist tog med mig när jag under ytterligare åtta år stod på scenen.

Dan hade läst om att jag numera var bloggare och bokrecensent. Jag, som själv är författare och har gått massor med utbildning i konsten att skriva skönlitteratur, älskar att läsa och skriva. Skönlitteratur började jag skriva 2015 efter att ha gett ut närmare 60 fackböcker.

Givetvis svarade jag Dan att jag kommer att vara totalt ärlig – oavsett om vi känner varandra eller inte. Och här kommer min recension. Låt mig börja med att citera baksidestexten och den text som finns i nätbokhandeln.

Staden är farlig.
De hemtrevliga och korrekta tegelfasaderna är bara kulisser. Bakom kulisserna ruvar mörkret.
Staden är ett nät.
Där en människa spårlöst kan försvinna.
Staden är ett skådespel.
Där sanningen och lögnen flyter samman. Där den ständiga kampen står mellan rätt och orätt. Där kommersen styr över liv och död.
Man ska akta sig för Staden.
Man riskerar att hamna i nätet. Och bli tvungen att vandra Smärtans Väg …

Via Dolorosa är en surrealistisk deckare inspirerad av film-noir.

Dan Kandell är förutom författare också skådespelare, regissör och dramatiker.”

Slut citat

Under mina år på revyscenen förundrades jag ofta över Dans texter. De var alltid skrivna så att de fångade både mig som aktör och publiken, ofta med en härlig slutknorr. Det spelade ingen roll om det var revytexter eller sångtexter. Ibland var de sarkastiska och dräpande. Ständigt slog han knock-out med sina texter.
Därför var det med förväntan (som jag hoppades Dan skulle uppfylla) som jag påbörjade läsningen av Dans bok.

Låt mig förtydliga:

Film-noir är egentligen franska och betyder ”svart film”. Det är en subgenre inom thrillerfilmen. Tidigt var filmerna skapade i svart-vitt. Ljussättningen var dyster och handlingen utspelade sig ibland mellan cyniska män och manipulerande kvinnor.

Handlingen i Dans bok är delvis som det brukar i film-noir, en dyster värld av falskspel, svek, girighet, korruption och mord. Osminkade skildringar av våld och brottslighet.

Dan skriver med en tydlig filmgestaltning vilket innebär att han verkligen målar med ord. Det är tydligt att han är van att läsa och skriva manus. Boken är spännande och jag kunde inte lägga den ifrån mig.
Själv fastnade jag – som i ett nät – av berättelsen. Från första till sista sidan var det en målande och förförande ondska. Och precis som i film-noir blev berättelsen emellanåt svart.

5 pennorTack Dan för att jag fick möjlighet att läsa denna fina bok. Jag ger dig fem pennor med ett litet minus eftersom jag inte blev överförtjust i slutet. Ändå måste jag säga att du slutade med en touche som var oväntad. Jag älskar att bli överraskad i slutet av en bok. Du lyckades med detta även om min önskan av slutet hade varit en annan.

Jag rekommenderar varmt Dans bok till alla er som gillar deckare och film-noir. Språket är enastående och bilderna flödar.

Vid pennan
Monica

 

Tagged with →  
Share →
0 comments
Visit Us On FacebookVisit Us On LinkedinVisit Us On YoutubeVisit Us On PinterestVisit Us On Google PlusCheck Our Feed