Bokrecension Den längsta vägen hem av Anne-Marie Davis
Format: Häftad (Danskt band)
Antal sidor: 336
Utgivningsdatum: 2020-10-21
Förlag: Hoi Förlag AB
ISBN: 9789176972427
Recensionsexemplar: Ja – Tack, Hoi Förlag (#hoiforlag)
Den här boken rekommenderar jag varmt. Det är en härlig relationsroman som innehåller både spänning, romantik och dramatik. Precis i min smak. Platsen är Blekinge och orten Svängsta. Även det i linje med vad jag gillar.
Boken handlar om att utvecklas, att hitta sig själv (som är viktigt för drivet i en roman där karaktären måste utvecklas), att nå upp till nya insikter och kanske även mål.
Romanen är fiktiv men den skulle definitivt kunna vara baserad på verkliga händelser. Gripande och känsloladdade.
Dramaturgin är perfekt uppbyggd med ett oväntat klimax och sedan snabb avrundning för läsaren. Skickligt skrivet. Författarrösten är härlig, karaktärerna är trovärdiga och den flyter på. Hade svårt att lägga den ifrån mig, framförallt sista tredjedelen. Det finns fina miljöskildringar och synbara karaktärer som jag både älskade och avskydde. Och precis som huvudkaraktären var känslorna hos mig blandade inför allt som hände. Det här med lojalitet sattes på hårda prov. Lojalitet för släkten, kärleken och arbetet. Djupet i tankar och dialoger framkom tydligt.
Författaren vet vad hon talar om. Kunskap på djupet.
Detta är en strålande debutroman och jag ser fram emot nästa bok.
Här kommer några finstämda texter ur boken. Gestaltningen är underbar. Möjligen skulle jag önskat att dialogerna hade kommit på egna rader (så som jag skrivit dem här i mina citat). Men eftersom författaren använder citationstecken för dialoger, dras texten ihop i styckena.
Sidan 100:
”Otto fick fart mot bokhyllan och var strax tillbaka med Katten i hatten av Dr Seuss. Utan ett ord kröp han upp jämte Hillevi i soffan och stoppade tummen i munnen. Med sin lediga hand drog han fram en sliten snuttefilt som fastnat mellan soffkuddarna och tryckte den mot hakan. Alltmedan Hillevi läste kröp Otto närmare tills hans huvud vilade mot hennes arm. Håret var fuktigt i nacken och luktade nytvättat. Då och då kom ett sugande ljud från munnen.”
Sidan 200:
”I nästa sekund var Fredrik där och drog upp henne på fötter. Hon kippade efter andan och hostade upp vatten.
― Skräm mig inte sådär! sa han och drog henne intill sig trots att hon var både våt och kall.
― Har du fått upp allt vatten? Du fick en rejäl kallsup.
Huttrande slet hon sig loss. Hon rös till när hon tänkte på hur Fredriks fru hade ramlat när de var ute och badade och att hon låg på något sjukhem i London och aldrig skulle kunna röra sig igen.”
Sidan 300:
”― Kan du inte säga något? sa hon, men mamma satt helt tyst och blek. Det kom inte ens något ljud när hon andades genom fingrarna som hon pressade mot munnen. Läpparna hade blivit lika vita som resten av ansiktet.
― Det kanske var fel av mig att göra som jag gjorde, men det kändes som det enda alternativet just då. Jag tyckte inte att jag hade något annat val. Kan du inte alls förstå det?
Huvudet sprängde. Gråten ville aldrig ta slut. Hon hade hulkat och snorat och knappt fått fram sammanhängande meningar i början. När orden tog slut fortsatte ändå tårarna att strömma.”
Så här står det på nätet och baksidan:
”Den framgångsrika advokaten Hillevi återvänder till barndomsorten Svängsta i Blekinge för en sommar, utan en aning om vilka konflikter som väntar runt hörnet. Inom henne gror en längtan efter barn, men hennes man Philippe är orubblig på den punkten. När hon träffar sin ungdomsförälskelse Fredrik blir hon påmind om hur annorlunda saker och ting hade kunnat vara om hon inte flyttat till Stockholm.
Samtidigt möts hon av misstänksamhet och hot när det visar sig att en av hennes klienter tänker köpa upp ortens stora fabrik. Hillevi slits mellan lojaliteter och plikter och märker inte att någon verkar bevaka henne. Dessutom plågas hon av det dåliga samvetet över att ha fört Fredrik bakom ljuset när hon flyttade hemifrån, och hon bestämmer sig för att berätta sanningen.”
***
Jag är imponerad av kvaliteten på den här debut-romanen. Den fångade mig hela vägen.
Finns det då inget som drar ner betyget förutom att dialogerna hade kunnat komma på egna rader? Jo, omslaget. Jag gillar inte färgerna på omslaget. De harmoniserar inte. Layouten för titel och namn är direkt dålig med avklippt, ostrukturerad text och blandade teckensnitt. Dessutom är titeln med versaler och utan både kerning och knipning. Svårläst och mycket tråkig text, med andra ord. Författarnamnet står uppe i höger hörna, avklippt och utan luft. Texten är varken synkron eller asynkron utan står lite på sned. Jag hade aldrig lockats att köpa boken med detta omslag.
Inlagan, däremot, är proffsigt satt.
Så bortse från det tråkiga omslaget och läs denna fantastiska roman som jag ger 4 av 5 pennor.
Tusen tack, Hoi Förlag, för att jag fick möjligheten att läsa och njuta av denna bok. Jag ser fram emot nästa av Anne-Marie Davis.
Vid pennan
Monica
