Magnaten av Bo Kaiser – recension

Format: E-bok

Utgivningsdatum: 2023-02-10

Förlag: Bokfabriken

Serie: Mordgruppen (del 1)

ISBN: 9789180312714

Recensionsex: Ja

 

 

Tusen tack Bokfabriken för recensionsexemplaret!

 

Typ av bok: Spänningsroman.

Hur fångade inledningen mig: Skrämmande och gripande på en och samma gång. Jag fastnade direkt!

Så här börjar den:

”En solig och varm höstdag, nästan som en sommardag, stannar en svart lyxbil på en bondgård strax norr om Stockholm inte långt från Arlanda. Tre personer kliver ur bilen: två män, en ung kvinna.

En av männen, klädd i svart kostym, tänder en cigarett medan han pekar i olika riktningar och talar med den unga kvinnan. I de lummiga hagarna bryr sig varken korna eller grisarna om besöket. Djuren verkar njuta av det fina vädret och friheten, med en grupp svalor skräms och flyger ut från den största ladan på gården när de tre besökarna går in i byggnaden.

Några minuter senare hörs en maskin på andra sidan av ladan, den arbetar hårt, det krasar och maler, som att metall och kött och ben med en våldsam kraft.”

Karaktärerna: Ett bra beskrivet galleri av olika personer.

Intrigerna: Inte överdrivet spännande men de finns med hela tiden.

Miljöbeskrivningarna: Bra!

Dialogerna: Rappa!

 

Baksidestexten – tagen från nätet

”Våren 1994. Sverige tapetseras med löpsedlar om unga kvinnor som spårlöst försvinner. Den unge journalistvikarien Viktor får i uppdrag att gå till botten med historien tillsammans med tidningens rutinerade stjärnreporter Bittan.

Deras efterforskningar leder till en lyxkrog i Stockholm, tidens populäraste tillhåll för kändisar, politiker, affärsmän, fotomodeller och kulturarbetare. Den ägs av mångmiljonären Sten Danius och stjärnkocken Georg Nelson. Men pusslets sista bitar saknas.

I nutid får Viktor ett oväntat meddelande. Han återförenas med Bittan. Ska de äntligen kunna avslöja sanningen?”

 

Mest positivt

Dialogerna och karaktärerna (som verkligen är motsägelsefulla).

Minst positivt

Författaren byter tempus, vilket jag upplever som förvirrande. Exempelvis sidan 20, 1a stycket (se nedan) och sidan 44 kursiv text. Märklig grammatik. 3e stycket nerifrån, sista meningen, sidan 20.

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 20

”Herregud vad vacker den mörka tjejen är. Viktor hade aldrig sett något så underbart.”

”Som så många andra vanliga människor berättade Katarina Q på fel sätt. Bisakerna behandlas som huvudsaker. Viktor såg hur Bittan kämpade för att behålla lugnet och artigt fortsätta visa sig intresserad och nyfiken när Katarina Q berättade om hur hon och Olga sett en man på tv. …”

Sidan 100

”Bittan lade armen om Katarina Q, kramade henne. De satt stilla en lång stund. Viktor blev imponerad över Bittans moderliga kvaliteter, när hon var på det humöret.
― Kära Katarina. De här bilderna är guld värda, för oss och för polisen. Du ska ha tack.
― Jag har inte gett dom till Tommy. Jag litar inte på polisen. Sten och Georg känner folk överallt. Överallt. Tommy har fått samma fotostatkopior som ni fick, och där syns ju ingenting särskilt. Ni har alla bilder nu, det här är originalen. Negativen slängde jag för länge sedan när jag hämtade ut bilderna.”

Sidan 200

”Sten Danius tittar på champagnen och skålar mot Georg Nelson.
― Jag tänker en enorm konferens på Shangri. ’Unheard of, Georg, unheard of!’ Ett ultimat ’meeting of the minds’. Det skulle kunna heta: Meeting of the greatest minds? Ett hjärnmöte som inte liknar något vi gjort tidigare.
Georg Nelson tänder en cigarett och fnyser som vanligt hjärtligt åt honom. Sten Danius svarar som vanligt med en gliring om hans cigarettkonsumtion.
― Bäste vän. Apropå döden. Jag borde ha frågat den brasilianske förbaskade demondoktorn vad oddsen är för livslängden hos en underviktig kock med en kost av espresso och cigaretter.”

Summering

Jag ger den 3 av 5 pennor baserat på de rappa dialogerna men också att författaren tyvärr byter tempus och inte håller sig till ett.

Måste kommentera: I boken använder författaren ordet ”fipplade”. Fick således lära mig något nytt eftersom jag själv i talspråk använt ordet felaktigt. Jag har alltid sagt på skånska ”fibblade” (men det ordet finns inte i SAOL. 😉
Fibbla är nämligen en växt.

 

Vid pennan

Monica

Glimmer av Mia Bergenheim – recension

Format: Mjukband

Antal sidor: 360

Utgivningsdatum: 2022-12-02

Förlag: Books on Demand

ISBN: 13: 9789180275316

Recensionsex: Ja

 

Tusen tack Mia och BoD för vinsten/recensionsexemplaret!

 

Typ av bok: Feelgood. Den tredje fristående boken i serien och en fortsättning på boken Strass.

Hur fångade inledningen mig: Boken börjar med ett kapitel utifrån Claudia i februari 2020.
Jag var tveeggad till inledningen. Den var både intressant men också lite överdrivet hurtig.
Så här börjar den:

”Pontus skuttade ur sin flätade korg och störtade glatt svansviftande mot ytterdörren. I radion öste Mick Jagger och David Bowie på med Dancing In The Street. Pontus glädje smittade av sig, jag ställde ner strykjärnet och smådansade efter hunden.
Piet hade tryckt ner handtaget med armbågen och lirkade upp dörren med skospetsen. Med famnen full av mångfärgade tulpaner var han ännu snyggare än jag hade vågat minnas. Ögonen glittrade och det halvblonda håret var rufsigt som alltid.
Han var läcker som en knäckebrödsreklam från min barndom, tidlös i sin sportiga uppenbarelse och kunde ha varit hälften yngre än sina fyrtionio år. Hans leende var brett och vänligt och avslöjade en hyfsat jämn och snyggt glittrande tandrad.”

VILKEN är själva handlingen: Handlingen utspelar sig i Holland och Finland. Huvudkaraktärerna är Claudia och Piet, deras gård och hästar. Det är mycket kring hästar så boken passar den hästintresserade. Dessutom är det mycket kring mat, inredning, kläder etc.

Intrigerna: Det finns inga extrema intriger i boken. Och tyvärr saknas intriger och konflikter i många kapitel och scener, vilket tar ner intresset lite för läsaren.

Miljöbeskrivningarna: Fina miljöbeskrivningar.

Dialogerna: Tydliga och framåtdrivande.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

”Claudia och Piet är inte purunga men förälskade som tonåringar. De livnär sig på att sälja dyrbara hopphästar till världseliten. Precis då de har flyttat in på gården Strandhoeve bryter en allting förlamande coronapandemi ut. Tillvaron kullkastas, samhället stängs ner, tävlingar ställs in och träningar inhiberas. Gårdens ekonomi är hotad och framtiden verkar obehagligt osäker.
Claudia kontaktas av någon från sitt förflutna, en vrålsnygg charmör klampar in i hennes liv och lutherrösten jublar. Lyckligtvis finns bästisen Sara. Hundratals mil från varandra fnissar, rodnar, skålar och kramas väninnorna på distans.
Glimmer är feelgood på hög nivå. Här finns känslor och livslust, underbara konstverk, oväntade vindlingar och glimrande kärleksförhållanden.”

Mest positivt

Humorn med många liknelser och metaforer.
Bra gestaltning.
Tydligt perspektiv (utifrån vems perspektiv bygger kapitlet) baserad på namnet i rubriken.

Minst positivt

Stavfel och grammatik som inte korrigerats, exempelvis på sidan 31: ”Han visade victorytecknet med fingrarna mot Petja och och berömde sedan hästen med långa, starka smekningar.”
Scener som inte tillför något, exempelvis sidan 76: ”Piet hade morgonturen i stallet och hade gått för att utfodra hästarna. Jag släppte ut Pontus, kokade kaffe i perkolatorn, hettade upp mjölk i en kopparkastrull och plockade fram smörgåsingredienser. Då mjölken ångade hällde jag upp en café au lait i en medelhavsblå mugg, radade muggen tillsammans med några mackor på en liten porslinsbricka och bar alltsammans till bordet.”
Avsaknaden av intriger och konflikter. Det gick ända till sidan 184 innan det blev lite spänning i romanen.
Om läsaren inte är hästfantast, kan det bli tråkigt. Många hästtermer, exempelvis sid 193:
”… ― Bygg en linje med två räcken på tre korta stegs avstånd och en annan med fem långa steg med breddhinder, alltså oxrar både in- och uthoppen.”
Överdrivna upprepningar, exempelvis sid 190: ”I bakfickan vibrerade Piets telefon. Han gick ner i skritt, tog apparaten ur bakfickan, såg att det var Vincent och tryckte på den gröna luren.”

 

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

”― De vill att jag åker dit.
― Men herregud, Claudia, mitt i coronan?
― Ja, jag vet. Jag får fundera lite. Jag ringer och föreslår kursen så får vi se hur det blir, sa hon och började gå mot huset.
Piet såg efter hennes ljusa blusrygg. Hon vinkade drottninglikt med några fingrar bakom ryggen, svängde lite med rumpan i de mörkblåa ridbyxorna, sträckte upp handen med telefonen högt i luften och vände sig leende om.
De tittade på varandra, blinkade och gjorde som de en gång hade gjort i Paris.
Hon närmade sig honom springande på tårna i samlad trav, hand galopperade emot henne skuttande som en unghäst på bete.”

Sidan 200

”Gus krafsade milt leende om i hunden Reddies röda päls och fångade min blick.
― Claudia, hojtade han hjärtligt. Tack min äppelblomma, det här är superdupertrevligt.
― Men å, vad snällt, fick jag ur mig och kände mig rörd. Ni är varmt välkomna.
― Mormor hjälp, nu blir jag sådär fånigt sentimental igen, sa jag inåt huvudet medan jag släppte tyglarna och klappade hästhalsen för att ha någonstans att placera händerna.
― Heja tösamaja, viskade mormor någonstans i själsdjupet. Att blir röd gör dig mänsklig, så dingeldangel på fåneriet, den saken skötte du fan så bra, en skål uti botten för dig nu vi tar!
― Sluta, fnissade jag och mindes hur hon hade brukat dansa runt med mig i köket.”

 

Summering

En roman som jag ger 3 av 5 pennor baserat på avsaknaden av intriger/konflikter i varje scen/kapitel. Läs den! Om du är hästintresserad kommer du att njuta av den.

Vid pennan

Monica

Det som är du känns: Clarissas bok av Elisabeth Lendelund – recension

Format: Inbunden

Serie: Älvaliv – för en ny värld (del 1)

Antal sidor: 379

Utgivningsdatum: 2022-09-23

Förlag: Skimra.nu förlag

ISBN: 9789152739242

Recensionsex: Ja

 

Jag vann den andra boken ”Jonnas bok” i en tävling så den kommer jag att recensera senare.

Tusen tack Elisabeth för recensionsexemplaret!

 

Typ av bok: Autentisk feelgood med mycket FEEL. Detta är en bok med mycket känslor och tankar. Den har återkopplingar till mjuka metoder såsom mindfulness, meditation, vegetarian/vegan-tänk mm. Själv har jag jobbat med alternativa metoder i närmare 25 år och är familjär med det mesta som boken innehåller.

Hur fångade inledningen mig: Boken börjar med en prolog.
Så här börjar den:

”Juldagens tidiga kväll badar i ett nästintill magiskt fullmåneljus. Stora snöflingor singlar stillsamt ner över kursgården Älvaliv, alldeles nära havskanten på ön, dit tio kvinnor är på väg med olika bagage och förväntningar.”

VILKEN är själva handlingen: Som adopterad till Sverige under tidiga 70-talet har Elisabeth känt sig rotlös och instabil i livet. Olika aspekter av rotlöshet, utanförskap och separationsångest smyger sig in i hennes skrivande. Hon räds inte heller för att skriva om missbruk av olika slag; mat, spel, droger, samt om bipoläritet, svartsjuka, övergrepp med mera.

Intrigerna: Ibland känslomässigt dramatiska.

Miljöbeskrivningarna: Fina miljöbeskrivningar som även beskriver årstiderna.

Dialogerna: Driver framåt.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

” DET SOM ÄR DU KÄNNS tar oss med till underbara Älvaliv ute på ön där allt inryms. En hjärtöppnande plats där elva kvinnor möts – av en slump?

Första boken i en själfull bokserie som både skildrar människor när de inte får vara det som de är och när de får vara det fullt ut, utan rädslor och det som påtvingats oss.

Clarissa lever med en saknad efter sin andra hälft. Ovissheten kring vad som hände ligger som en dimma mellan henne och livet. När hon steg ur barndomens land blev hennes hem kusligt tyst och fyllt av det man inte kan prata om.

Clarissas syskon kämpar liksom hon.

Jonna har skapat ett själshem som erbjuder allt det hon älskar av miljö, gemenskap, mat, yoga, workshops och kurser. Hon bjuder nu in till systercirklar. Elva kvinnor kommer samman och genom att visa sig för varandra i närvaro och sanning, blir det till stor hjälp för varandra.

Du som läsare bjuds in till Älvaliv på ön vid havet, men riskerar att aldrig vilja lämna.”

Mest positivt

Lugnet i boken. Platsen är rofylld. Jag som har prövat på det mesta till självhjälp, känner igen mig i mycket av det som händer och sker. Gillar betoningen av att inte värdera – något som gör att de flesta människor mår dåligt.

Minst positivt

Initialt många karaktärer. Det tar ett tag innan läsaren får grepp om dem alla.
Dessutom tror jag att personer som aldrig testat självhjälps-grejor såsom meditation, yoga mm, kan bli aningen förvirrad över vad som händer. 😉 (Eller blir de kanske sugna på att pröva?)
Lite för många upprepningar av exempelvis ordet ”Hon” i början av vissa meningar i samma stycke, se nedan under ”Sidan 200”.

 

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

”Han reste till Indien, till Poona, och hon hade tagit adjö på flygplatsen. Han hade med en glimt i ögat sagt att han skulle ju inte precis åka till världens ände och inte vara borta för alltid, men han hade fortfarande inte kommit tillbaka. Man hade sökt i bergen, men inga spår. Ingen visste något efter det att spåren tog slut i en by vid Himalaya för nära trettio år sedan.”

Sidan 200

”― Sug på den här! säger han. Det gör susen! Sedan ska du dricka mer vatten från vår källa.

Det smakar sött mot illamåendet. Hon gråter med snyftningar och det får henne att skämmas och känna sig besegrad. Hon vill bara bort, hon vill ha de där substanserna som hon haft i sin kropp och som tog bort alla känslor … allt. Hon har tagit till alkohol för att döva flera gånger efteråt. Hon som aldrig skulle … Det är därför hon är här, främst. Men hur fan ska hon stå ut med det som gör så ont i hela kroppen utan någonting?”

 

Summering

En känslomässig roman som jag ger 4 av 5 pennor. Läs den! Den är mycket annorlunda än vad du kanske läst tidigare inom genren feelgood.

Vid pennan

Monica

Änglarummet av Ewa Klingberg – recension

Format: Inbunden

Serie: Evigheten AB (del 1)

Antal sidor: 270

Utgivningsdatum: 2022-10-10

Förlag: Historiska media

ISBN: 9789180500364

Recensionsex: Ja

 

Tusen tack Ewa och Historiska media för recensionsexemplaret!

 

 

Typ av bok: Feelgood

Nominerad till Adlibrispriset 2022.

Här kan du läsa inledningen:

”Regnet vräkte ner och Angelika fällde upp kapuschongen på den gula regnjackan. Den som hon köpt i London i avsaknad av solen som nästan aldrig sken över de brittiska öarna. Hon hade glömt att en höstdag i Tranås kunde vara minst lika blöt och grå. Asfalten blänkte och gatubelysningen var fortfarande tänd trots att klockan passera nio.
Hon skyndade på stegen och snart var Badhotellet inom synhåll. Redan under baldakinen tog hon av sig sin våta jacka och skakade den så att dropparna yrde.”

VILKEN är själva handlingen: Angelika, som utbildats till dödsdoula, möter människor som står inför döden. Det kräver ett varmt och öppet hjärta.

Intrigerna: Små och användbara.

Miljöbeskrivningarna: Fina.

Dialogerna: Driver handlingen framåt.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

”Angelika, tidigare anställd på begravningsbyrån Tranan, har startat eget och har sin kundmottagning på badhotellet i Tranås. Där tar hon emot människor som befinner sig i livets slutskede och som är i behov av en hand att hålla i när det är dags att somna in.

Men det är svårt att livnära sig som dödsdoula och Angelika inser att hennes framtid är osäker. Än värre blir det när hon i all hast måste flytta från sitt kontor. Så när Ladyn på Svaneholm ber om hennes hjälp har hon inte råd att säga nej. Trots att det är uppenbart att den gamla damen inte bara behöver en ledsagare vid dödsbädden. Mot sin vilja tvingas Angelika att agera privatdetektiv i en värld som är en helt annan än den hon är van vid.”

 

Mest positivt

En lättläst och härlig feelgood. Att den dessutom överraskar i slutet, är en extra klo.

Minst positivt

Jag fastnade kring godset Svaneholm, eftersom vi har ett stort slott i Skåne med det namnet. Hittar inget annat Svaneholm, vilket skapar en förvirring. Men kanske det finns …?

 

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

”Angelika sorterade intrycken och försökte formulera en plan. Den inslagna vägen skulle inte leda dit hon tänkt sig. Det förstod hon. Hon måste finna en annan ingång om hon skulle kunna lösa den infekterade knuten mellan de två släktingarna. Om inte för Ladyns skull så för Sebastians. Det var han som skulle leva vidare med känslan av att aldrig ha blivit accepterad för den han var. Varken på det personliga planet eller för sitt yrkesval.”

Sidan 200

”Telefonen ringde samtidigt som Angelika lämnade påfarten och kom ut på E4:an efter ett kortare uppehåll i Mjölby. Det var Sebastian igen. Han hade ringt inte mindre än fyra gånger den senaste timmen och hon hade ändå pratat med honom så sent som innan hon åkt hemifrån Så hon valde att trycka bort samtalet.
Idag var hon ledig och hon kände ett behov av att få distans till Ladyn och allt som hände kring henne. Som dödsdoula visste Angelika att hon inte skulle engagera sig personligen i sina kunder. Men hon hade svårt att dra gränsen ibland. Kanske hade det blivit dags för henne att ta en paus från doulandet och ägna mer tid åt Tranans filial i Jönköping och försäljningen av produkter från The Good Death?”

Övriga böcker av Ewa Klingberg som jag recenserat

• Midsommarblot: Midsommarblot av Ewa Klingberg – Monica Iveskölds blogg (monicaiveskold.se) (4 av 5 pennor)
• Plundringstider: Plundringstider av Ewa Klingberg – recension – Monica Iveskölds blogg (monicaiveskold.se) (4 av 5 pennor)

Summering

Ewa levererar – som alltid. En härlig feelgood-roman som fångar. Jag ger den 4 av 5 pennor. Lättläst!

Vid pennan

Monica

 

Julakuten för ensamma hjärtan av Callum Bloodworth – recension

Format: Inbunden

Antal sidor: 300

Utgivningsdatum: 2022-10-18

Förlag: Bazar förlag

ISBN: 9789180065016

Recensionsex: Ja

 

Tusen tack Callum för recensionsexemplaret!

 

Typ av bok: Feelgood

Hur fångade inledningen mig: Startar med en prolog. Jag hade lite svårt att komma in i boken, tyvärr. Så här börjar den:

”Hej Elsa,
Eller borde jag säga bonjour? För jag gissar att du befinner dig i lägenheten med utsikt mot Eiffeltornet, en espresso i ena handen och armen runt Jacques (jag tänker att han heter Jacques, jag UTGÅR från att han är typ naken). Hälsa honom från mig, hälsa att jag är där om ett par år och att jag gillar hans tatueringar och näsring.”

VILKEN är själva handlingen: En skåpbil kör runt till ensamma för att bjuda på lite julstämning.

Intrigerna: Aningen tama – hade gått att förstora upp betydligt mer.

Miljöbeskrivningarna: OK miljöbeskrivningar.

Dialogerna: Driver handlingen framåt.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

”Elsa och Sophia har fått den galna och härliga idén att skapa ett julfirande på hjul. Ett julfirande för alla som är ensamma eller ledsna. Men Sophia måste plötsligt åka och ta hand om sin mamma, och Elsa står ensam precis när projektet ska dra igång. Hon som inte riktigt känner sig som eldsjälen i detta. Kommer hennes besök att bli uppskattade eller kommer alla bara att tycka att hon är en galning med skåpbil som tränger sig på när de är som mest sårbara?

Som om inte det vore nog måste hon dessutom jonglera en surmulen tonåring, en översocial granndam och en misstänksam äldre herre som verkar arg på precis allt och alla. Och en tomte som skulle kunna ha dejtingpotential men som hon faktiskt inte vet hur han ser ut under masken.” 

Mest positivt

Att boken är lättläst och eftersom det är jul, handlar om julen. Några små saker som fick mig att le, vilket kändes bra.

Minst positivt

Jag blev inte fångad förrän jag läst ca 150 sidor. Och då var det tyvärr inte så djupt att jag lierade mig med huvudkaraktären.

Önskar att jag fått lära känna karaktärerna mer på djupet. Som jag upplevde det blev det väldigt övergripande vilket gjorde att jag inte riktigt fastnade. Jag fångades inte av storyn, trots att den i sig är mycket trevlig. Normalt är jag väldigt känslig när jag läser en roman; blir lätt gripen och kan känna för huvudkaraktären. Egentligen vet jag inte varför jag inte kom ner på djupet, men önskar att författaren hade tagit ut svängarna betydligt mer, ökat dramatiken och fått mig att gråta och skratta om vartannat. Men känslorna uteblev …

Kanske hade jag blivit fast om författaren hade gestaltat mer, låtit mig komma in under skinnet på karaktärerna, fått dem att skrika, gråta och domdera. Nu var det mycket berättande vilket inte grep tag i mig.

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

”Efter en stund ställde sig Sophia upp.
― Mina damer och damer. Vi har en plan.
Med händerna mot höfterna granskade hon anslagstavlan på mitt vardagsrumsbord som förvandlats till ett ännu större hav av färgglada schackrutor. Sedan kollade hon på klockan.
― Och nu måste jag till Luleå.
Britt reste sig.
― Och jag måste slänga i en tvätt, sa hon.
De såg båda på mig som om de precis löst världsfreden, en neonfärgad papperslapp i taget.
― Och jag antar att jag ska sätta mig in i världens mest avancerade bokningssystem …
När Sophia la armen om min axel vad den varm.”

Sidan 200

”Jag hade inte känt Britt länge, men det var nog för att veta att jag gillade henne. Väldigt mycket dessutom.
― Oavsett vad man tycker om Alfred vet jag att han blir lite extra grinig på julen, sa hon. Efter att hans fru dog var den där kören hans enda ljuspunkt. Sen förstörde han stämbanden strax innan den stora julkonserten. Kan du tänka dig? Det sägs att han inte har kunnat sjunga ordentligt sen dess. Det sägs också att han inte heller träffat någon från kören efter det, att han bröt med alla och allt samma kväll och isolerade sig härute.
― Han är arg för att han inte kan sjunga?
― Han är nog mest arg på världen. För att han förälskade sig i två saker, Anita och musiken. Nu är båda borta, sa Britt. Inte för att det ursäktar hans beteende.
Ett högljutt tut från skåpbilen hindrade lala möjligheter till fler frågor om griniga gubbar och röster som slutade fungera.”

Summering

En småmysig roman för dig som gillar feelgood. Jag ger den 3 av 5 pennor. Läs den om du gillar feelgoodromaner!

Vid pennan

Monica