Currently viewing the category: "Bokrecension"

Det som är du känns: Clarissas bok av Elisabeth Lendelund – recension

Det som är du kännsFormat: Inbunden

Serie: Älvaliv – för en ny värld (del 1)

Antal sidor: 379

Utgivningsdatum: 2022-09-23

Förlag: Skimra.nu förlag

ISBN: 9789152739242

Recensionsex: Ja

 

Jag vann den andra boken ”Jonnas bok” i en tävling så den kommer jag att recensera senare.

Tusen tack Elisabeth för recensionsexemplaret!

 

Typ av bok: Autentisk feelgood med mycket FEEL. Detta är en bok med mycket känslor och tankar. Den har återkopplingar till mjuka metoder såsom mindfulness, meditation, vegetarian/vegan-tänk mm. Själv har jag jobbat med alternativa metoder i närmare 25 år och är familjär med det mesta som boken innehåller.

Hur fångade inledningen mig: Boken börjar med en prolog.
Så här börjar den:

”Juldagens tidiga kväll badar i ett nästintill magiskt fullmåneljus. Stora snöflingor singlar stillsamt ner över kursgården Älvaliv, alldeles nära havskanten på ön, dit tio kvinnor är på väg med olika bagage och förväntningar.”

VILKEN är själva handlingen: Som adopterad till Sverige under tidiga 70-talet har Elisabeth känt sig rotlös och instabil i livet. Olika aspekter av rotlöshet, utanförskap och separationsångest smyger sig in i hennes skrivande. Hon räds inte heller för att skriva om missbruk av olika slag; mat, spel, droger, samt om bipoläritet, svartsjuka, övergrepp med mera.

Intrigerna: Ibland känslomässigt dramatiska.

Miljöbeskrivningarna: Fina miljöbeskrivningar som även beskriver årstiderna.

Dialogerna: Driver framåt.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

DET SOM ÄR DU KÄNNS tar oss med till underbara Älvaliv ute på ön där allt inryms. En hjärtöppnande plats där elva kvinnor möts – av en slump?

Första boken i en själfull bokserie som både skildrar människor när de inte får vara det som de är och när de får vara det fullt ut, utan rädslor och det som påtvingats oss.

Clarissa lever med en saknad efter sin andra hälft. Ovissheten kring vad som hände ligger som en dimma mellan henne och livet. När hon steg ur barndomens land blev hennes hem kusligt tyst och fyllt av det man inte kan prata om.

Clarissas syskon kämpar liksom hon.

Jonna har skapat ett själshem som erbjuder allt det hon älskar av miljö, gemenskap, mat, yoga, workshops och kurser. Hon bjuder nu in till systercirklar. Elva kvinnor kommer samman och genom att visa sig för varandra i närvaro och sanning, blir det till stor hjälp för varandra.

Du som läsare bjuds in till Älvaliv på ön vid havet, men riskerar att aldrig vilja lämna.”

Mest positivt

Lugnet i boken. Platsen är rofylld. Jag som har prövat på det mesta till självhjälp, känner igen mig i mycket av det som händer och sker. Gillar betoningen av att inte värdera – något som gör att de flesta människor mår dåligt.

Minst positivt

Initialt många karaktärer. Det tar ett tag innan läsaren får grepp om dem alla.
Dessutom tror jag att personer som aldrig testat självhjälps-grejor såsom meditation, yoga mm, kan bli aningen förvirrad över vad som händer. 😉 (Eller blir de kanske sugna på att pröva?)
Lite för många upprepningar av exempelvis ordet ”Hon” i början av vissa meningar i samma stycke, se nedan under ”Sidan 200”.

 

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

”Han reste till Indien, till Poona, och hon hade tagit adjö på flygplatsen. Han hade med en glimt i ögat sagt att han skulle ju inte precis åka till världens ände och inte vara borta för alltid, men han hade fortfarande inte kommit tillbaka. Man hade sökt i bergen, men inga spår. Ingen visste något efter det att spåren tog slut i en by vid Himalaya för nära trettio år sedan.”

Sidan 200

”― Sug på den här! säger han. Det gör susen! Sedan ska du dricka mer vatten från vår källa.

Det smakar sött mot illamåendet. Hon gråter med snyftningar och det får henne att skämmas och känna sig besegrad. Hon vill bara bort, hon vill ha de där substanserna som hon haft i sin kropp och som tog bort alla känslor … allt. Hon har tagit till alkohol för att döva flera gånger efteråt. Hon som aldrig skulle … Det är därför hon är här, främst. Men hur fan ska hon stå ut med det som gör så ont i hela kroppen utan någonting?”

 

Summering

4 pennorEn känslomässig roman som jag ger 4 av 5 pennor. Läs den! Den är mycket annorlunda än vad du kanske läst tidigare inom genren feelgood.

Vid pennan

Monica

Änglarummet av Ewa Klingberg – recension

ÄnglarummetFormat: Inbunden

Serie: Evigheten AB (del 1)

Antal sidor: 270

Utgivningsdatum: 2022-10-10

Förlag: Historiska media

ISBN: 9789180500364

Recensionsex: Ja

 

Tusen tack Ewa och Historiska media för recensionsexemplaret!

 

 

Typ av bok: Feelgood

Nominerad till Adlibrispriset 2022.

Här kan du läsa inledningen:

”Regnet vräkte ner och Angelika fällde upp kapuschongen på den gula regnjackan. Den som hon köpt i London i avsaknad av solen som nästan aldrig sken över de brittiska öarna. Hon hade glömt att en höstdag i Tranås kunde vara minst lika blöt och grå. Asfalten blänkte och gatubelysningen var fortfarande tänd trots att klockan passera nio.
Hon skyndade på stegen och snart var Badhotellet inom synhåll. Redan under baldakinen tog hon av sig sin våta jacka och skakade den så att dropparna yrde.”

VILKEN är själva handlingen: Angelika, som utbildats till dödsdoula, möter människor som står inför döden. Det kräver ett varmt och öppet hjärta.

Intrigerna: Små och användbara.

Miljöbeskrivningarna: Fina.

Dialogerna: Driver handlingen framåt.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

”Angelika, tidigare anställd på begravningsbyrån Tranan, har startat eget och har sin kundmottagning på badhotellet i Tranås. Där tar hon emot människor som befinner sig i livets slutskede och som är i behov av en hand att hålla i när det är dags att somna in.

Men det är svårt att livnära sig som dödsdoula och Angelika inser att hennes framtid är osäker. Än värre blir det när hon i all hast måste flytta från sitt kontor. Så när Ladyn på Svaneholm ber om hennes hjälp har hon inte råd att säga nej. Trots att det är uppenbart att den gamla damen inte bara behöver en ledsagare vid dödsbädden. Mot sin vilja tvingas Angelika att agera privatdetektiv i en värld som är en helt annan än den hon är van vid.”

 

Mest positivt

En lättläst och härlig feelgood. Att den dessutom överraskar i slutet, är en extra klo.

Minst positivt

Jag fastnade kring godset Svaneholm, eftersom vi har ett stort slott i Skåne med det namnet. Hittar inget annat Svaneholm, vilket skapar en förvirring. Men kanske det finns …?

 

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

”Angelika sorterade intrycken och försökte formulera en plan. Den inslagna vägen skulle inte leda dit hon tänkt sig. Det förstod hon. Hon måste finna en annan ingång om hon skulle kunna lösa den infekterade knuten mellan de två släktingarna. Om inte för Ladyns skull så för Sebastians. Det var han som skulle leva vidare med känslan av att aldrig ha blivit accepterad för den han var. Varken på det personliga planet eller för sitt yrkesval.”

Sidan 200

”Telefonen ringde samtidigt som Angelika lämnade påfarten och kom ut på E4:an efter ett kortare uppehåll i Mjölby. Det var Sebastian igen. Han hade ringt inte mindre än fyra gånger den senaste timmen och hon hade ändå pratat med honom så sent som innan hon åkt hemifrån Så hon valde att trycka bort samtalet.
Idag var hon ledig och hon kände ett behov av att få distans till Ladyn och allt som hände kring henne. Som dödsdoula visste Angelika att hon inte skulle engagera sig personligen i sina kunder. Men hon hade svårt att dra gränsen ibland. Kanske hade det blivit dags för henne att ta en paus från doulandet och ägna mer tid åt Tranans filial i Jönköping och försäljningen av produkter från The Good Death?”

Övriga böcker av Ewa Klingberg som jag recenserat

Summering

4 pennorEwa levererar – som alltid. En härlig feelgood-roman som fångar. Jag ger den 4 av 5 pennor. Lättläst!

Vid pennan

Monica

 

Julakuten för ensamma hjärtan av Callum Bloodworth – recension

JulakutenFormat: Inbunden

Antal sidor: 300

Utgivningsdatum: 2022-10-18

Förlag: Bazar förlag

ISBN: 9789180065016

Recensionsex: Ja

 

Tusen tack Callum för recensionsexemplaret!

 

Typ av bok: Feelgood

Hur fångade inledningen mig: Startar med en prolog. Jag hade lite svårt att komma in i boken, tyvärr. Så här börjar den:

”Hej Elsa,
Eller borde jag säga bonjour? För jag gissar att du befinner dig i lägenheten med utsikt mot Eiffeltornet, en espresso i ena handen och armen runt Jacques (jag tänker att han heter Jacques, jag UTGÅR från att han är typ naken). Hälsa honom från mig, hälsa att jag är där om ett par år och att jag gillar hans tatueringar och näsring.”

VILKEN är själva handlingen: En skåpbil kör runt till ensamma för att bjuda på lite julstämning.

Intrigerna: Aningen tama – hade gått att förstora upp betydligt mer.

Miljöbeskrivningarna: OK miljöbeskrivningar.

Dialogerna: Driver handlingen framåt.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

Elsa och Sophia har fått den galna och härliga idén att skapa ett julfirande på hjul. Ett julfirande för alla som är ensamma eller ledsna. Men Sophia måste plötsligt åka och ta hand om sin mamma, och Elsa står ensam precis när projektet ska dra igång. Hon som inte riktigt känner sig som eldsjälen i detta. Kommer hennes besök att bli uppskattade eller kommer alla bara att tycka att hon är en galning med skåpbil som tränger sig på när de är som mest sårbara?

Som om inte det vore nog måste hon dessutom jonglera en surmulen tonåring, en översocial granndam och en misstänksam äldre herre som verkar arg på precis allt och alla. Och en tomte som skulle kunna ha dejtingpotential men som hon faktiskt inte vet hur han ser ut under masken.” 

Mest positivt

Att boken är lättläst och eftersom det är jul, handlar om julen. Några små saker som fick mig att le, vilket kändes bra.

Minst positivt

Jag blev inte fångad förrän jag läst ca 150 sidor. Och då var det tyvärr inte så djupt att jag lierade mig med huvudkaraktären.

Önskar att jag fått lära känna karaktärerna mer på djupet. Som jag upplevde det blev det väldigt övergripande vilket gjorde att jag inte riktigt fastnade. Jag fångades inte av storyn, trots att den i sig är mycket trevlig. Normalt är jag väldigt känslig när jag läser en roman; blir lätt gripen och kan känna för huvudkaraktären. Egentligen vet jag inte varför jag inte kom ner på djupet, men önskar att författaren hade tagit ut svängarna betydligt mer, ökat dramatiken och fått mig att gråta och skratta om vartannat. Men känslorna uteblev …

Kanske hade jag blivit fast om författaren hade gestaltat mer, låtit mig komma in under skinnet på karaktärerna, fått dem att skrika, gråta och domdera. Nu var det mycket berättande vilket inte grep tag i mig.

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

”Efter en stund ställde sig Sophia upp.
― Mina damer och damer. Vi har en plan.
Med händerna mot höfterna granskade hon anslagstavlan på mitt vardagsrumsbord som förvandlats till ett ännu större hav av färgglada schackrutor. Sedan kollade hon på klockan.
― Och nu måste jag till Luleå.
Britt reste sig.
― Och jag måste slänga i en tvätt, sa hon.
De såg båda på mig som om de precis löst världsfreden, en neonfärgad papperslapp i taget.
― Och jag antar att jag ska sätta mig in i världens mest avancerade bokningssystem …
När Sophia la armen om min axel vad den varm.”

Sidan 200

”Jag hade inte känt Britt länge, men det var nog för att veta att jag gillade henne. Väldigt mycket dessutom.
― Oavsett vad man tycker om Alfred vet jag att han blir lite extra grinig på julen, sa hon. Efter att hans fru dog var den där kören hans enda ljuspunkt. Sen förstörde han stämbanden strax innan den stora julkonserten. Kan du tänka dig? Det sägs att han inte har kunnat sjunga ordentligt sen dess. Det sägs också att han inte heller träffat någon från kören efter det, att han bröt med alla och allt samma kväll och isolerade sig härute.
― Han är arg för att han inte kan sjunga?
― Han är nog mest arg på världen. För att han förälskade sig i två saker, Anita och musiken. Nu är båda borta, sa Britt. Inte för att det ursäktar hans beteende.
Ett högljutt tut från skåpbilen hindrade lala möjligheter till fler frågor om griniga gubbar och röster som slutade fungera.”

Summering

En småmysig roman för dig som gillar feelgood. Jag ger den 3 av 5 pennor. Läs den om du gillar feelgoodromaner!

Vid pennan

Monica

När kungen dör av Elina Backman – recension

När kungen dörFormat: Pocket

Antal sidor: 495

Utgivningsdatum: 2022-08-16

Förlag: Bokfabriken

ISBN: 9789178356270

Recensionsex: Ja

 

Tusen tack Bokfabriken för recensionsexemplaret!

 

 

Typ av bok: Spänningsroman

Hur fångade inledningen mig: Jag tyckte tyvärr inte att jag blev fast förrän långt in i boken. Här kan du själv läsa inledningen:

”Forsdöttrarna
Gustav Adolfs 1989
De är forsdöttrarna. Framåt småtimmarna, när koltrastarna kvillrar, smyger de bort till forsen När marken är fuktig och jorden porös. En tät dimma svävar ovanför det mörka vattnet och får allt att se trolskt ut. Huden knottrar sig. De klar av sig, vadar ut mitt i älven och står stilla så att vattnet tar dem till sig. Först vattnet, sedan dimman. De dricker trolldryck ur näveraskar, alltid på samma sten, alltid samma mängd. Efter det offrar de något till forsen.”

VILKEN är själva handlingen: En spänningsroman knuten till en journalist och ett gäng poliser. Den handlar om flickor som försvinner.

Intrigerna: Dramatiska.

Miljöbeskrivningarna: Tilltalande.

Dialogerna: Driver handlingen framåt.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

Journalisten Saana Havas är på semester utanför Helsingfors när hon får reda på att en tonårs­flicka mördades i byn för trettio år sedan. Saana börjar gräva, men ingen i den lugna idyllen tycks uppskatta att gamla sår rivs upp.

I Helsingfors utreder kriminalkommissarien Jan Leino ett besynnerligt mord. En kropp brännmärkt med symboler har hittats. Snart upptäcks ytterligare en kropp med liknade ärr och det ser ut som om staden drabbats av en seriemördare.

Saana och Jan träffas på en blinddate och upptäcker snart kopplingar mellan sina utredningar …”

Mest positivt

Välskriven och spännande. Andra halvan av boken var svår att lägga ifrån sig.

Minst positivt

Boken hade utan att förlora på det kunnat kortas ner med minst 100 sidor. Den var alltför segdragen i början. Gillade inte heller de kursiverade kapitlen som var svårlästa. Hade kunnat skrivas utan kursivering. Dessutom fastnade jag på vissa ställen eftersom de var fulla av upprepningar. Meningar i rad började med ’Hon’, ’Han’ och Jan, exempelvis. Se valda delar nedan. Dessutom byter författaren tempus, vilket borde ha ändrats i förväg.

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 68

”Hon skulle agera som en true crime-journalist eller en deckarförfattare. Hon skulle undersöka och intervjua, tills hon så småningom kunde bygga upp en helhetsbild av Helena och händelserna kring hennes död. Hon skulle kunna dokumentera allt och slutligen skriva ihop en berättelse om det hela, även om hon inte fick fram hela sanningen.  … Hon har en benägenhet att gå händelserna i förväg .Hon är alltför bra å att bygga upp så enorma mål åt sig själv att inledningspressen växer sig oöverstiglig. ”

Sidan 82

”Han har alltid varit dålig på att förutse hunger och att fylla på matförråden. Han sakat in vid matbutiken och hoppar av cykeln. Han måste hämta något litet.
Jan anländer till Ekgården en timme senare, efter att ha ätit en klibbig skyddsförpackad triangelmacka och två bananer. Jan kommer ihåg hur Heidi någon gång jävlades om ifall Jan inte har hört talas om en-banan-om-dagen-regeln. Jan har aldrig varit bra på att följa några som helst riktlinjer när det gäller kosten.”

Sidan 100

”Hon är kompetent och effektiv och gör aldrig någon affär av sig själv. Hon har aldrig upplevt att hon jobbar åt ledningen .Hon tjänar offret och offrets anhöriga.”

Summering

En bra spänningsroman som dock hade kunnat vara kortare. Jag ger den 3 av 5 pennor, baserat på upprepningarna och längden. Men uppmuntrar dig att läsa den. Mycket spännande och ett härligt avslut som inte var helt självklart.

Vid pennan

Monica

Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates – recension

Dödgrävarens dotterFormat: Pocket

Antal sidor: 624

Utgivningsdatum: 2009-04-20

Förlag: Bonnier Pocket

ISBN: 9789174290028

Recensionsex: Nej

Typ av bok: Skönlitterär relationsroman

Hur fångade inledningen mig: Inledningen börjar med en prolog. Den fångade mig. Här kan du läsa de första raderna:

”’I djurriket gör man sig snabbt av med de svaga.’
Han hade varit död i tio år. Hans illa tilltygade kroppsdelar hade varit begravda i tio år. Under tio år hade ingen sörjt honom. Man skulle ha kunnat tro att hon, hans vuxna dotter som nu var en gift kvinna och själv mor till ett barn, borde ha varit fri från honom. Och gudarna ska veta att hon hade försökt! Hon hatade honom. Hans fotogengula ögon, hans tomatröda, blossande ansikte. Hon hatade honom så att hon bet läpparna blodiga. På arbetet, där hon var som mest sårbar. Vid det löpande bandet i Niagara Fiberrörfabrik, där bullret försatte henne i trans, hörde hon honom. Där hennes tänder skallrade av vibrationerna från transportbandet, där hörde hon honom. Där det smakade som torkad koskit i hennes mun, där hörde hon honom. Hatade honom!”

VILKEN är själva handlingen: Handlingen är tillägnad Joyce Carol Oates farmor och denna gripande episka roman om en utsatt kvinnas kamp för överlevnad bygger delvis på farmoderns levnadsöde.

Intrigerna: Ofta dramatiska.

Miljöbeskrivningarna: Välskrivna.

Dialogerna: Driver ibland handlingen framåt.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

I slutet av 30-talet anländer den tyskjudiska familjen Schwart till USA, på flykt undan nazisterna. Det enda arbete som fadern, tidigare matematiklärare, erbjuds är som dödgrävare och kyrkogårdsvaktmästare. Den bräckliga familjen förföljs och hånas i staden där de slår sig ner och allt slutar i en våldsam tragedi. Sextonåriga Rebecca, dödgrävarens dotter, lämnar hemmet, får arbete som hotellstäderska och hamnar snart i ett äktenskap med en brutal, misshandlande man. Tillsammans med sin lille son flyr hon, byter identitet och tar sig sedan fram genom efterkrigstidens Amerika, hela tiden med den begåvade sonens bästa för ögonen.”

Jag har länge velat läsa Oates som så många gånger varit nominerad till nobelpriset. Men även om jag tycker om boken och hennes författarröst, måste jag ändå stegra mig. Den har fått mängder med priser, trots att översättningen är mycket mystisk med oändliga upprepningar av orden ’han’ och ’hon’ i början på meningarna.

Mest positivt

Oates författarröst.

Minst positivt

Alla dessa förfärliga upprepningar av meningar som börjar med ’Han’ och ’Hon’. Och inte är de få, precis. Prologen börjar på sidan 11 och redan på sidan 12 börjar dessa hemska upprepningar, se nedan.

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Dialogerna är skrivna med talstreck här i min recension men med citationstecken i boken.

Sidan 12

Hon hade sett det där ansiktet explodera i blod, brosk och hjärnsubstans. Hon hade torkat bort det där ansiktet från sina bara underarmar. Hon hade torkat bort det där ansiktet från sitt eget jäklaansikte! Hon hade plockat bort det där ansiktet ur sitt eget hår. …. Hon var inte hans. Hon hade aldrig varit hans. Hon hade inte heller tillhört sin mor. Man kunde inte se någon likhet mellan dem. Hon var en vuxen kvinna nu, tjugotre år gammal och det förvånade henne att hon hade levt så länge.”

Jag är förvånad att detta har gått igenom redaktörs och lektörs läsning. Är det översättaren – Ulla Danielsson – som skapat detta eller har Oates verkligen skrivit med den här upprepningen?

Sidan 30

Här återkommer upprepningarna.

Hon greps genast av panik. Hon såg sig inte om utan sprang som i blindo uppför jordvallen. Hon klamrade sig fast i ljung, tistlar och högt gräs för att få hjälp att dra sig upp. Hon var desperat, vettskrämd. … Hon hörde mannen bakom henne säga något, han ropade på henne, hon började falla, sluttningen var alltför brant. Hennes fot vet sig, hon föll tungt. Smärtan var skrämmande, den gjorde henne illamående. Hon hade delvis hejdat fallit med den kraftiga sidan hos höger hand.”

Sidan 68

Fler upprepningar.

Han skrev dessa ord för hand och kramade klumpigt blyertspennan med sina stela fingrar. Han hade så många tankar! …
Han skrev klumpigt ner dessa tankar. Han undrade om de var hans. Han stirrade å dem och grubblade över dem …”

Sidan 404

Ännu fler upprepningar.

”Han var andfådd. Han kunde ju för katten inte hinna med henne
Han hade glömt bot namnet på den här platsen. … Han hade blivit av med kartan på bussen.”

Sidan 405

Ännu fler upprepningar.

Hon sa att folk hade varit snälla mot dem. … Hon var tacksam Hon skulle inte glömma. Hon önskade att hon hade kunnat tro på Gud, då skulle hon ha bett Gud att belöna sådana människor.”

Sidan 407

Ännu fler upprepningar.

Han gick nästan in i henne. Han såg att hon stirrade på en groteskt tjock gubbe som satt i solen bara ett litet stycke från dem. Han hade låtit kroppen sjunka ner på en upp och nervänd trälår. Hans hud var vit som mjöl …”

Sidan 434

Ännu fler upprepningar.

Han berättade för henne att han egentligen inte tyckte särskilt mycket om film. Han var inte särskilt amerikansk, inte speciellt normal i et avseendet. Han kom från en familj, som sysslade med ’media’ – inte film utan tidningar och radio, teve.”

Sidan 435

Ännu fler upprepningar.

Hon såg slutscenerna flera timmar innan hon såg början. Hon såg början på filmerna strax efter det att hon hade sett de dramatiska sluten. … Hon visste när publiken skulle skratta, trots att varje publik var ny och deras skratt kom spontant. Hon förstod vad de musikaliska ledtrådarna berättade, även om hon inte såg själva scenen.”

Som du ser ovan, är upprepningarna många och ständigt återkommande. Detta är endast ett axplock.

Summering

Jag vet att många är lyriska inför den här boken. Själv tycker jag den var onödigt utdragen. Den hade mått bra av att skalas ner med 100-200 sidor. Och jag önskar att den hade haft mindre av alla de upprepningar som fick mig att stoppa läsningen. Jag ger den endast 3 av 5 pennor baserad på detta, men givetvis med en varm rekommendation att läsa den.

Vid pennan

Monica

Tröstaren av Karin Wahlberg – recension

TröstarenFormat: Pocket

Antal sidor: 361

Serie: Claes Claesson del 6

Utgivningsdatum: 2014-12-17

Förlag: Månpocket

ISBN: 9789175034300

Recensionsex: Nej

Typ av bok: Spänningsroman/Kriminalare

 

Hur fångade inledningen mig: Den börjar med en prolog. Den högg inte tag i mig direkt men var lite småmysig initialt. Se nedan.

”Sara-Ida Ström lyfte sakta ögonlocken och bligade mot ett miltrosa ljus i springan vid rullgardinen.
Det var en speciell dag.
Som en däst katt låg hon kvar, slö och hoprullad och fortsatte att stirra på skenet. Hon antog at det var från en gryende sol. Fast klockan kunde förstås vara rätt mycket, och i så fall var det hösten med dess blekare skimmer som kommit till slut. Hon ville inte veta. Orkade inte. Vred därför inte huvudet mot klockradions kantiga siffror på pallen vid sidan om sängen. Först klockan ett skulle hon vara på jobbet.”

VILKEN är själva handlingen: En kvinna blir skjuten på en kyrkogård. Claes Claesson tar initialt hand om fallet men måste sedan överlämna det till en annan polis. Hans hustru, Veronica, har jouren och blir den som opererar kvinnan. Kvinnan dör inom några timmar.

Intrigerna: Dramatiska.

Miljöbeskrivningarna: Bra och välskrivna.

Dialogerna: Driver handlingen framåt.

Baksidestexten – tagen från nätet

En kvinna vandrar hemåt genom det fridfulla Oskarshamn efter en kväll med sina väninnor. Plötsligt hör hon någon som jämrar sig inne bland skuggorna på kyrkogården. När hon tar upp mobilen för att kalla på hjälp tornar en gestalt upp sig framför henne och hon känner en brännande smärta i magen. Så blir allt mörkt.

Veronika Lundborg har jouren när den skottskadade kvinnan kommer in och operationen ser ut att bli framgångsrik. Men bara några timmar senare hittas kvinnan död i sin sjukhussäng.

Veronika anmäls till Sjukvårdens hälso- och ansvarsnämnd – kan hon ha gjort en felbedömning som kostat kvinnan livet, eller ligger det något betydligt mer bestialiskt bakom dödsfallet?”

Mest positivt

Det något överraskande slutet. Kunnigheten kring sjukhusmiljön. Det märks att Karin Wahlberg är verksam som läkare.

Minst positivt

Den tappar fart i mitten, tycker jag. Upplevde en del text som utfyllnad.

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Dialogerna är skrivna med talstreck här i min recension men med citationstecken i boken.

Sidan 100

”Så var det dags för ’Östnytt’, som Claes väntat på. Först kort om landstingets nya planer. Han spetsade öronen. Det var just detta som gnagde i honom.
Ett centrum för planerad kirurgi och ortopedi skulle byggas upp vid Oskarshamns sjukhus. Det lät mycket imponerande när landstingsrepresentanten la ut texten, men Claes trodde sig veta precis vad  det handlade om. Att spara pengar. Och det vari princip inget fel med det. Skattemedlen skulle inte slösas bort. Och ingen fick bli lurad, sjukvård med hög kompetens ska vara tillgänglig för alla och envar.”

Sidan 200

”Hon tog artikeln och gick ut i korridoren. Hittade Peter Berg på hans rum.
― Vet du vem som lagt den här inne hos mig?
― Nix!
Skit samma, tänkte hon. Hon såg just ingen annan person i faggorna. Syftet var rätt tydligt. Någon kollega ville peka på att den sektor som Drott Engineering AB höll sig inom var på väg upp. Företagen nämndes visserligen inte i artikeln, det var en rikstidning, och Drott AB i sammanhanget förmodligen en liten aktör. Men enligt vad hon hört var bolaget välskött och solvent. Och gamle Ernst Drott, företagets grundare, hade varit en smålänning av bästa sort. Sparsam, eftertänksam och föga riskbenägen. Möjligen ledde detta till en viss stagnation, eftersom hans person var totalt befriad från äventyrslusta och därmed även från nytänkande. Där kom svärsonen med sitt kunnande in, den unge civilingenjören från Lunds tekniska högskola.”

Summering

En småmysig liten spänningsroman som tyvärr tappade fart i mitten. Jag ger den 3 av 5 pennor.

Vid pennan

Monica

När skönheten kom till Bro av Anna Jansson – recension

När skönheten kom till bynFormat: Pocket

Antal sidor: 286

Serie: Maria Wern del 13

Utgivningsdatum: 2013-04-12

Förlag: Månpocket

ISBN: 9789175031972

Recensionsex: Nej

 

Lustigt nog har jag fått med mig två pocketböcker till Spanien. Båda handlar om Gotland och är kriminalare. Det gör inget, för jag älskar kriminalare. Jag recenserade den första – Den sista akten av Mari Jungstedt – tidigare.

 

Typ av bok: Kriminalroman

Hur fångade inledningen mig: Jag var fast redan vid inledningen. Så här börjar den:

”Februariskymningen kom tidigt. Blenda Pihlgren cyklade genom dunklet mot en försiktig solnedgång. Regnet som isat hennes kinder hade upphört. En liten strimma eldrött ljus letade sig ner mellan molnen, den blev kraftigare och färgade himlen röd Det såg ut som om Visby brann.
Uppfylld av tankar på hur framtiden skulle bli cyklade hon målmedvetet hem mot staden. Hon måste rädda sitt äktenskap. Det som var kvar av det efter år av svårigheter. Det var ett under att han stannat kvar tills nu. Hennes mun formade orden som måste sägas: Förlåt, Mikael. Vårt liv tillsammans blev inte alls som du ville. Förlåt. Jag gjorde så gott jag kunde. Jag lovar. Hela tiden. Men jag vågade inte. Jag förstod inte varför jag var så rädd. Nu vet jag hur mina demoner ser ut. Det var som psykologen sa: de krymper i dagsljus. Jag mindes dem med ett barns ögon. Men jag är vuxen nu.”

VILKEN är själva handlingen: Kärlek, mord och nattliga vampyrer i en ruin.

Intrigerna: Dramatiska.

Miljöbeskrivningarna: Fina.

Dialogerna: Driver handlingen framåt.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

Medeltidsveckan pågår i Visby. I Sankt Clemens ruin har ett hemligt teatersällskap intagit scenen nattetid. En dubbelgrav från 1100-talet där en ung kvinna och en äldre man vilar står i centrum. Paret har blivit brutalt mördade, nedhuggna i sömnen. Historien upprepar sig i teaterföreställningen. För att bli invigd måste Malva, sexton år, tillbringa natten i graven och sedan ta sig ut av egen kraft.

Ledare för teatern är Botel, en osteologistuderande som blivit helt besatt av Malvas skönhet och av dubbelgravens gåta. För att avsluta sin D-uppsats måste han lösa mysteriet med vilka de var. Kvinnan ligger på den förnämsta platsen. De är fattigt klädda, men har båda blivit begravda som furstar. Spåren leder till Roskilde och sedan vidare till ett hemligt militärt arkiv på Gotland.

Maria Wern blir uppsökt av Malvas far Mikael, som är orolig. Han berättar att hans hustru Blenda ligger i koma på ett vårdhem sen hon för ett år sedan blivit påkörd av ett rattfyllo. Ingen har sett Malva sen onsdagen då hon hälsade på sin mor på Katarinagården. Botel blir anklagad för att ha med Malvas försvinnande att göra. Den enda han egentligen känner på Gotland är moster Hedvig, men hon har fullt upp med sin politiska karriär. Tre nornor har spunnit trådarna i hans livsväv: mamma Gullan, moster Jullan och Hedvig.”

 

Andra böcker från denna författare

Jag har läst många tidigare böcker i serien. Här kan du se några recensioner av dem:

https://www.monicaiveskold.se/?s=Anna+jansson

Mest positivt

Författarrösten och dramatiken. Anna Jansson är ett säkert kort.

Minst positivt

Tautologin att det ibland finns både frågetecken och ordet fråga – se under sidan 100 och sidan 200 nedan. Dessutom att dialogen inte alltid är på en egen rad, se texten under sidan 200 nedan.

Att TV-filmatiseringen inte håller sig till böckerna. Det är lite förbryllande emellanåt. Karaktärerna ser annorlunda ut, har en annorlunda bakgrund och en av dem är t o m död.

 

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

”På tekniska avdelningen rådde febril aktivitet. Erika Lund såg upp från sitt arbete vid mikroskopet när Jesper Ek om in Han resumerade sitt samtal med vittnet, Gunnel Persson. Hon ville inte samarbeta med en tecknare för att få fram en fantombild. Det var första gången han träffat ett vittne som nekat att hjälpa till. Hon ville bara vara ifred och han tyckte att hon var helt fucking hopplös.
― Skulle mördaren kunna vara en kvinna? frågade han Erika.”

Sidan 200

”― Är Evert död? frågade Mikael när Gloria hängde upp skylten på dörren till sal 15. ’Tillträde endast efter tillstånd från avdelningssköterskan’, läste han högt och såg på henne med en blick som sa: Nu borde du väl ändå ha tid.
― Ja, han är död, svarade Gloria. Men det fanns inte tid, inte nu. När de andra tvättade Evert och satte på honom bårskjortan och snyggade till på salen var hon ensam ute på avdelningen med 26 patienter. När som helst kunde de söka henne från de andra avdelningarna och be om hjälp.”

Summering

Jag gillar verkligen böckerna i serien. Den här var dock inte en av de bästa. Jag ger den 3 av 5 pennor men rekommenderar den samtidigt varmt.

Vid pennan

Monica

Den sista akten av Mari Jungstedt – recension

Den sista aktenFormat: Pocket

Antal sidor: 310

Serie: Anders Knutas del 10

Utgivningsdatum: 2019-05-14

Förlag: Bonnier Pocket

ISBN: 9789174297676

Recensionsex: Nej

 

Lustigt nog har jag fått med mig två pocketböcker till Spanien. Båda handlar om Gotland och är kriminalare. Det gör inget, för jag älskar kriminalare.

 

Typ av bok: Kriminalroman

Hur fångade inledningen mig: Fångad direkt, givetvis. Så här börjar den:

”Mörkret hade sänkt sig omkring den medeltida klosterruinen långt ute på den gotländska landsbygden. Sensommarkvällen var varm och stilla. Några kråkor kraxade långt borta. Publiken satt på helspänn i koncentrerad tystnad. Ett lått sken lyste upp de tjocka kalksensvalven, skuggorna dansade mot de skrovliga stenväggarna. Shakespeares tragedi ’Macbeth’ närmade sig sin avslutning. Långsamt lättade tunna pelare av vit rök från scengolvet och svävade bort bland kraftiga almar och det täta buskaget bakom.”

VILKEN är själva handlingen: Kärlek, mord, skådespel.

Intrigerna: Oerhört dramatiska.

Miljöbeskrivningarna: Fina miljöbeskrivningar.

Dialogerna: Driver handlingen framåt.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

Under den myllrande Almedalsveckan hittas den omstridda debattredaktören Erika Malm mördad på ett hotellrum i Visby. Undersökningarna leder tillbaka till ett hotbrev från nynazister, ett mystiskt besök på Romateatern och spåren av en hemlig älskare.

Kriminalkommissarie Anders Knutas och kollegan Karin Jacobsson står inför ett av sina mest uppmärksammade fall, samtidigt som de måste välja vad de ska göra åt den kärlek som spirar mellan dem. Tv-reportern Johan Berg är polisen hack i häl. Allt medan en okänd gärningsperson döljer sig i kulisserna. Någon som vill avgöra slutet på den sista akten.”

 

Andra böcker från denna författare

Jag har läst många tidigare böcker i serien men tyvärr inte recenserat dem.

Mest positivt

Den välskrivna texten och hur Mari Jungstedt alltid lyckas vrida historien något varv i slutet.

 

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

― Så då hinner du inte träffa henne innan hon åker?
― Tror inte det, just nu jobbar hon med ett projekt som handlar om unga hemlösa tjejer i Stockholm och det måste hon hinna fixa med innan hon drar iväg.
― Att hon är så engagerad ändå, sa Knutas med beundran i rösten Trots sin uppväxt. Det är väl inte helt vanligt att ungar som är födda med silversked i mun bryr sig så mycket om fattiga och utslagna.
― Nej, säga vad man vill om hennes rikemansföräldrar, men de har inte skämt bort henne.
Det blev tyst i bilen en stund.”

Sidan 200

”Karin fick en känsla av att de som bodde här var minst tjugo år äldre än Sonja Stenström såg ut att vara. Hela inredningen var pensionärsaktig med gammaldags möbler, trasmattor, tavlor med korsstygnsbroderier på väggarna, ett piano i ett hörn, en otymplig chiffonjé med en pendyl och några inramade fotografier ovanpå. ”

Summering

4 pennorLika trevlig som övriga böcker i serien. Svår att lägga ifrån sig. Jag ger den 4 av 5 pennor.

Vid pennan

Monica

Nya författarskolan av Göran Hägg – recension

Nya författarskolanFormat: E-bok

Utgivningsdatum: 2012-09-12

Förlag: Wahlström & Widstrand

ISBN: 9789146222378

Recensionsex: Nej. Lånad på biblioteket.

 

Typ av bok: Fackbok kring skrivandets konst

Jag är alltid intresserad av fackböcker kring skrivandet. Denna hade jag inte läst tidigare. När jag nu reste till Spanien la jag ner den som e-bok.

 

Hur fångade inledningen mig: Den inleddes med ett långt förord som tyvärr inte fick i gång mig. Men längre fram hade jag några skratt vid texter som var alltför träffande för dagens författare och förlag.

Innehåll: Boken har många intressanta kapitel, allt från talang och skrivande till detaljer att ta fasta på för den som vill testa författarskapet. Här finns både perspektiv och uppbyggnad med, tankar om research och arbetsrutiner såväl som verktyg.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

”Kan man lära sig att bli en bra författare? Hur vet man att man har talang? Är det viktigt att vara originell? Vilka berättartekniska knep och fallgropar finns det? Hur får man en bok utgiven? Kan man leva på sitt skrivande?
I Nya författarskolan belyser Göran Hägg, författare och docent i litteraturvetenskap, författarens verksamhet på en mängd olika sätt. Det är en tankeväckande och omåttligt underhållande bok, utmärkt som diskussionsunderlag vid skrivarkurser, men också spännande läsning för den vanliga bokläsaren med intresse för berättarteknik.

Mest positivt

Att vissa kapitel är skrivna på ett lättsamt och ärligt sätt som gav mig några skratt på vägen.

 

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt.

Sidan 98

”Tvärtemot vad man tror är amatörskribenten vanligen mer tuktad och konventionell än den professionelle. Dåliga debutantmanus utmärks av sin överdrivna försikthet. Språket är nästan alltid ’vackert’, liknelserna ’fyndiga’ och naturbilderna ’finstämda’ Känslorna är ädla – eller omoraliska å det för ögonblicket mest godkända sättet. Och alltihop är stendött.
Varför? Antagligen just för att det är så lagom.
Låt oss se på följande historia: Två ungdomar vars familjer hatar varande blir förälskade. Familjerna lyckas till sist förstöra alltihop. Eller kanske lyckas de unga älskande rymma. Historien är inte rimlig här och nu i vårt land, men i de flesta andra tider och på de flesta andra platser. Ändå saknar den varje chans att fungera – annat än som komedi med en massa upprepningar och slapstick.
Men låt hatet bli till vansinne, kärleken gå till överdrift. Låt de unga älskande genom en serie vansinniga missförstånd drivas till självmord!
Plötsligt har vi (i bästa fall) Romeo och Julia.”

Sidan 123 om Arbetsrutiner

”Eftersom det är ett ’fritt’ yrke kan författande givetvis utföras på mer varierande sätt än snabbköpskassörens eller busschaufförens. Detta gäller även i de fall där skrivandet är en bisyssla vid sidan om ett mer borgerligt yrke.
Det finns morgonskrivare likaväl som nattskrivare.
Morgonskrivarna har ofta grundlagt vanan med de ännu hade ett annat yrke och således klev upp i svinottan innan det blev dags att gå till jobbet. Nattmänniskorna har istället utnyttjat de tysta timmarna då familj och sambor gått till vila och telefonen tystnat.”

Summering

En intressant handbok som innehåller en del viktig information för en blivande författare samt många raljeringar och skratt för den mer erfarne skribenten. Jag ger den 3 av 5 möjliga pennor. Språket är väldigt bra, vilket jag uppskattar.

Vid pennan

Monica

 

En hamn i stormen av Birgitta Bergin – recension

En hamn i stormenFormat: Inbunden

Antal sidor: 371

Utgivningsdatum: 2022-09-30

Förlag: Piratförlaget

ISBN: 9789164207371

Recensionsex: Ja

 

Tusen tack Birgitta och Piratförlaget för recensionsexemplaret!

 

 

Typ av bok: Relationsroman med spänning

Hur fångade inledningen mig: Boken börjar med en prolog.
Som alltid med Birgittas böcker, grep den tag i mig direkt. Så här börjar den:

”Det är min uppgift att hand om gästerna. Jag ska se till att de har det bra, att de trivs och att de får den upplevelse som de har betalat för Jag ska värna om deras trygghet och säkerhet, därför är jag alltid uppmärksam på dåligt väder och väl förberedd om ett oväder är på ingång. Som chef på hotellet Pater Noster på ön Hamneskär är det mitt ansvar, och ingen som besöker oss ska behöva be en bön för sin överlevnad.”

VILKEN är själva handlingen: En roman där vi får följa handlingen utifrån ett utvalt antal karaktärer. Några skrivna i tredje person, andra i första. Det gör det hela lite mer dramatiskt, tycker jag.

Intrigerna: Oerhört dramatiska.

Miljöbeskrivningarna: Fin miljöbeskrivning.

Dialogerna: Driver handlingen framåt.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

Sju gäster anländer till Pater Noster-öarna en helg i oktober. På den lilla ön finns bara karga klippor, ett hotell samt fyren från 1800-talet och hav så långt ögat kan nå. Kenneth och Marina som driver hotellet känner direkt att något ligger i luften. Detta är inga sorglösa weekendgäster, utan människor som av olika skäl kommit för att lösa knutar i sina liv. Nya förbindelser uppstår, gamla löses upp och när orkanen slår till med full kraft finns inte längre någon återvändo. Kommer alla ens att lämna ön levande?”

 

Andra böcker från denna författare

Jag har tidigare läst många av Birgitta Bergins böcker. Här kan du se några av de recensioner som jag skapat efter att ha läst dem.

https://www.monicaiveskold.se/?s=Birgitta+Bergin

Mest positivt

Författarrösten och att Birgitta byter perspektiv beroende på vilken karaktär vi får följa. Välskrivet och utan stavfel eller grammatiska fel.

 

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

”För tredje gången tar Elvis fram en cigarett. Rastlösheten håller på att ta kål på honom. Han vill gå därifrån, men hittar ingen ursäkt. Emanuel står som fastklistrad och att hitta ett samtalsämne tycks inte intressera honom. Inte Elvis heller den delen. Men att tiga ihop med en okänd person stressar honom. Han fumlar i en innerficka och hittar till slut en tändare.
― Det där är nog rätt lönlöst, konstaterar Emanuel. Inte en chans att du får tänt den i den här blåsten.”

Sidan 200

”― Jag fattar vilket hus du menar, avbryter jag för att komma framåt i historien.
― Okej. Alltså, vi gick in i huset. Det var olåst, jag hoppas det var okej …
― Fortsätt, uppmanar jag, plötsligt orolig för vad som kan ha hänt.
― Utan någon förvarning så km det en jäkla våg och ’sköljde’ över hela huset! Alltså, vi trodde att rutan skulle tryckas in och att vi skulle åka med och …
― Nä, det trodde inte jag. Att vi skulle sköljas ut i havet, alltså, flikar Elvis in som om han plötsligt blir generad över deras panik.
― Gick rutan söner?”

 

Summering

5 pennorEn gripande relations- och spänningsroman som var svår att lägga ifrån mig. Jag ger den full pott, dvs 5 av 5 pennor. Läs den!

Vid pennan

Monica