Det enda jag vill är att leva av Birgitta Bergin – recension

Det enda jag vill är att leva - Birgitta BerginFormat: Inbunden

Antal sidor: 300

Utgivningsdatum: 2021-08-19

Förlag: Piratförlaget

ISBN: 9789164207364

Recensionsex: Ja

 

Tusen tack, Birgitta, för recensionsexemplaret!

 

Typ av bok: Relationsroman

VAR utspelar sig romanen: Stockholmstrakten

NÄR utspelar sig romanen: Nutid

Hur fångade inledningen mig: Som alltid med Birgitta Bergins böcker blir jag fångad direkt. Här kan du se de första meningarna som fick mig att fastna och sedan hade jag svårt att lägga boken ifrån mig. Sträckläste! Den här boken gick rakt in i hjärtat på mig.

Detta är Birgittas 13e roman.

”Rösten får mig att reagera. Den är aningen knarrig, men samtidigt både varm och innerlig. Med blicken stadigt fäst på vägbanan skruvar jag upp ljudet p mobilen och rättar till öronsnäckorna som jag nyss har stoppat in. Jag sitter längst fram i bussen, för jag blir lätt åksjuk om jag inte kan se vägen framför mig. Det är glest mellan bilarna men det kanske beror på att det är semester och alla njuter av Stockholms grönområden eller helt enkelt har lämnat stan. Pandemin som har förlamat oss de senaste månaderna verkar folk redan ha tröttnat på.”

VILKEN är själva handlingen: Den handlar om Nike, hennes odåga till man, Linnea och en helt underbar akvarellkurs.

Intrigerna: Välskrivna.

Miljöbeskrivningarna: Tydliga miljöbeskrivningar.

Dialogerna: Rappa och leder handlingen framåt.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

Mitt namn är Linnea Ingrid Wilhelmina, och det enda jag vill är att leva. När Nike hör den gamla damens röst på radion väcks något inom henne. Nike själv lever ett inrutat och snävt liv med sin man Elvis, utan barn och utan vänkrets. Men hon kan åtminstone gå ut, medan denna Linnea sitter helt isolerad i sin lägenhet på grund av coronapandemin. Nikes hjärta värker för kvinnan med den varma rösten.

Nike tar mod till sig och letar upp Linnea, och ringer och erbjuder sig att gå promenader med henne. Det blir upptakten till en vänskap och en frigörelseresa för den blyga ensamvargen Nike, som alltid levt under sin mans regler och inte vågat ta för sig eller stå upp för sig själv. När hon sedan börjar på en kurs i akvarellmålning öppnar det dörrar i livet som Nike aldrig hade kunnat föreställa sig: till skapande, till oväntad självkänsla och oväntad kärlek.”

Mest positivt

Den förbluffande ärligheten och människornas innersta tankar. Går som pilar till hjärtat på mig.

Detta, mina vänner, är årets bok i mina ögon. Helt suverän, både vad gäller innehåll och berättarröst.

Minst positivt

Jag hittar INGENTING i denna bok som inte tilltalar mig.

Andra recensioner över denna författare

Här är några av de senaste böckerna som jag har recenserat:

Ett oemotståndigt begär: https://www.monicaiveskold.se/ett-oemotstandligt-begar-av-birgitta-bergin/ 5 pennor

Toktanten: https://www.monicaiveskold.se/toktanten-av-birgitta-bergin/ 4 pennor

Alla älskar Bianca: https://www.monicaiveskold.se/alla-alskar-bianca-av-birgitta-bergin/ 5 pennor

Älskade jävla jul: https://www.monicaiveskold.se/alskade-javla-jul-av-birgitta-bergin-bokrecension/ 4 pennor

Ett oemotståndigt liv: https://www.monicaiveskold.se/ett-oemotstandligt-liv-av-birgitta-bergin-recension/ 5 pennor

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

”Solen har kommit tillbaka. Termometern står på tjugotre grader. Någon vind finns inte att tala om. Det är mitten av augusti och sensommaren har Stockholm i ett järngrepp. Mitt hjärta bultar av glädje.
Linnea och jag åker färdtjänst. Hon har lov att ta med en medpassagerare och vi följer reglerna och sitter med munskydd på. Jag får betala för mig, men det är en spottstyver jämfört med om vi tagit taxi. Jag äger ingen bil, jag har inte ens körkort. Tidigare hade Elvis och jag en gammal Ford, men eftersom vi bor mitt i centrala stan och jag inte kunde så tröttnade Elvis. Han sålde den för några år sedan utan att ens fråga mig om det När vi åkte till Räfsnäs för att ta båten till ön fick det bli med buss. Det tog en stund, men vi hade oftast tiden. Inga barn, inga måsten.”

Sidan 200

”―Det är corona, svarar jag och håller demonstrativt händerna bakom ryggen.
― Eh … just det, ja. Totte drar genast tillbaka sin hand och skrattar. Sorry, ler han. Det är så lätt att glömma.
Jag svarar inte, sneglar på klockan. Hur lång tid kan det här ta?
― Jag har lite bråttom, kan vi komma till skott utan några krusiduller?
Totte lyfter en aning på ögonbrynen och jag kan inte undgå att se att Sten har svårt att hålla sig för skratt. Han tecknar åt mig bakom Tottes rygg att tagga ner, men jag känner ändå att Sten är på min sida.”

Summering

5 pennorOtroligt bra och välskriven relationsroman. Älskar den! Den blir nog årets bok för mig. Kommer aldrig att glömma Nike och Linnea. Dessutom väl hopknutet slut.

Rekommenderas varmt och jag ger den 5 av 5 pennor. Hade önskat att jag kunde ge den mer. Mycket välskriven och gripande handling.

Vid pennan

Monica

 

Tagged with →  
Share →
0 comments