Det hon slåss för – av Andreas Ek – bokrecension
Format: Pocket
Serie: Jannica Brandt (del 2)
Utgivningsdatum: 2021-03-01
Förlag: Eken Förlag
ISBN: 9789151928104
Antal sidor: 301
Tusen tack Andreas för recensionsexemplaret.
Detta var en överraskning. När jag fick boken i min hand, skulle jag lägga den i högen med recensionsexemplar. På lunchen öppnade jag den och läste prologen. Sen var jag fast.
Ett stort plus således till bokens inledning (prolog) som fångade mig direkt.
Så här står det på baksidan (och nätet):
”Mats Cronstedt, vd på Sveriges mest framgångsrika advokatfirma, drabbas av ett inbrott och blir bestulen på sin mörkaste hemlighet. När en anställd hittas mördad förstår Mats att det har kopplingar till stölden och att han kan stå på tur.
Jannica Brandt på enheten för grova brott i södra Stockholm får huvudansvaret för mordutredningen. Tillsammans med kollegorna nystas ärendet upp och ett avslöjande som visar sig dölja en fruktansvärd sanning skapar ett eko runt om i världen.
Det hon slåss för är den andra delen i serien om den ambitiösa utredaren Jannica Brandt och det yttre befälet Patrick Rydh, vars insatser på fältet får en avgörande roll i utredningen.”
Andreas Ek arbetar som kriminaltekniker och har tidigare skrivit andra spänningsromaner, varav romanen Törst nominerades till Selmapriset 2019 med motiveringen: ”Denna välskrivna skräckthriller håller spänningen på hög nivå från och med första sidan.”
Bokens karaktärer är verkliga. Vi har Mats (VD), Jannica (polis), Patrik (polis), Abdi (polis) och en kvinna (antagonisten) samt biroller.
I första kapitlet får vi en tydlig karaktärsbeskrivning av advokaten Mats. Den är allt annat är sympatisk. Något har blivit stulet, vilket sedan historien kretsar kring.
Kapitlen är numrerade och perspektivet i varje kapitel är mycket tydligt, något som jag alltid (i samband med recensioner) noga antecknar.
Fanns det då inget som var mindre bra? Jo, småsaker som att limbindningen hade varit bättre om innermarginalernas storlek hade tilltagits. Och så några sidor där det blev för många upprepningar i början av meningarna med orden ”Han” respektive ”Hon”. Detta distanserar läsaren, tyvärr. Framför allt på sidorna 48 och 24. Men, som sagt, det är mindre detaljer.
Författarrösten var i övrigt mycket behaglig och det märks att Andreas vet vad han skriver om.
Jag gör som jag brukar, numera, citerar några rader från utvalda sidor, för att synliggöra författarrösten (utan att lämna några spoilers). Eftersom boken rymmer ca 300 sidor, blir det ett urval från sidorna 100, 150 och 200.
Citat från sidan 100 (där en detaljerad beskrivning av mordvapnet framgår):
”Runt halsen hade en form av strypvajer med handtag suttit fast och på huden synes ett band i form av ett blodigt sår som matchade vajerns omkrets. Vidare noterades flera djupa sårskador med skarpa kanter, som troligtvis orsakats av ett eggvasst föremål som en kniv. Att en kniv hade använts var dock ingen slutsats som skulle ge någon form av kriminaltekniskt pris, eftersom en sådan satt instucken under bröstet vid hjärtat. Det enda som syntes var skaftet och när kniven avlägsnades mätte man bladet till tjugofem centimeter.”
Citat från sidan 150 där antagonisten rusar in på ett varuhus (med tydlig miljöbeskrivning):
”Bakom en av diskarna stod en ung kvinnlig säljare och pillade på naglarna i väntan på kunder. ….. Hon sneglade på sitt armbandsur och skyndade vidare genom varuhuset och utgången. Från Hamngatan tog hon sig vidare till Kungsträdgården där hon hoppade på en spårvagn som lägligt väntade på henne. Hon såg sig omkring, utan att för den skull verka titta efter något speciellt.
Hon hade inte varit förföljd.”
Citat från sidan 200 med Mats:
”Mats visslade nöjt när han körde tillbaka till Hagsätra. Han parkerade Volvon på en annan plats och tog sig runt huset där Oleg väntade i Audin.
Han såg allt annat än glad ut när deras blickar möttes i backspegeln. Först blev Mats orolig att det var på grund av horan, men henne brydde sig inte Oleg om. Han förklarade för Mats att han inte uppskattade kvällens upplägg. Om Mats flängde runt på olika ställen och dessutom i en egen bil kunde hans säkerhet inte garanteras. Mats Lugnade honom och sa att det bara var en engångsföreteelse och bjöd gärna på ett par villiga horor när allt var över.
För första gången fick Mats se sin livvakt le.”
Ovanstående texter visar författarrösten som jag gillar.
Jag ger boken 4 av 5 pennor med motivationen att prologen var en fantastisk hook för läsaren och att spänningen höll sig genom hela boken. Dessutom gillade jag skarpt slutet som bjöd på det lilla extra.
Gillar du thrillers och spänningsromaner bör du inte missa den här boken som släpps nu början av mars.
Vid pennan
Monica
