Drakmånad av Åke Edwardson – recension

DrakmånadFormat: Pocket

Antal sidor: 351

Utgivningsdatum: 2007-08-01

Förlag: Månpocket

ISBN: 9789170015199

 

Recensionsexemplar: NEJ

 

Typ av bok: Ungdomsbok som även funkar för vuxna

Hur fångade inledningen mig: Den fångade mig direkt. Här får du inledande stycket:

”Det tog en halv dag för morsan att komma ur sängen. Ibland kunde hon fortfarande ligga när jag kom tillbaka från skolan. Solen kunde skina in genom fönstren men hon låg under täcket som om hon var rädd för ljus. Ibland fick jag en önskan att gå fram till sängen och slita av lakan och täcke och skrika att nu går du upp, din jävla elefant!”

VILKEN är själva handlingen: Den handlar om Kenny och Kerstin, två maskrosbarn som tyr sig till varandra.

Finns det någon röd tråd: Ja.

Intrigerna: Små intriger som leder handlingen framåt.

Miljöbeskrivningarna: Framför allt på landsbygden.

Dialogerna: Ibland tänkvärda.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

Jag visste att det var nåt särskilt med oss. Med mig och Kerstin. Att det hängde ihop med resan vi skulle göra. Resa och resa, förresten. En del skulle nog kalla det rymning. Eller flykt. För Kerstin var det nog så. Hon behövde fly. Jag behövde bara rymma.
Det är höst och samurajerna Kenny och Kerstin är tillbaka i stan efter den sista sommaren på kollo. Kenny bor med sin mamma och det gör Kerstin också, men det fungerar inte hemma för någon av dem. Till slut förstår Kenny att barnanämnden kan skicka dem till barnhem och fosterhem.
De måste ge sig iväg.
Under resan träffar Kenny och Kerstin många små och många stora, som svärdslukaren Mister Swing och japanen som heter Lasse. Men vem kan man lita på?”

Mest positivt

Edwardsons författarröst.

Minst positivt

Det tafatta och snöpliga slutet.

Några valda texter ur boken

Som vanligt väljer jag att citera delar ur boken för att du, som läsare, ska få en uppfattning om författarens skrivarröst. Givetvis utan spojlers.

Dialogerna i boken är skrivna med citattecken men eftersom jag citerar, har jag tagit mig friheten att använda tankstreck i nedan dialoger.

Sidan 100

”Två gubbar passerade på gatan. Dom tittade åt vårat håll. Jg tyckte att dom såg misstänksamma ut, som om dom redan gissat att vi var på väg från stan.
Solen hade varit i moln men nu kom den fram igen. Det gjorde plötsligt ont i ögonen när strålen borrade sig ner bredvid molnet.
― Är du med? sa jag.
― Vi har ju inga pengar, sa Kerstin. Vi har ju ingenting.
― Jag har pengar.
― Har du pengar? Var har du fått dom ifrån?
― Det är inte mycket. Men det räcker ett par dar. Vi får se sen. Frågan nu är om du följer med.
Jag pekade på hennes ryggsäck.
― Du har tagit med packningen. Du har tänkt följa med.”

Sidan 200

”― Vi kan inte hoppas på att alla föräldrar är hemifrån hela tiden, sa Kerstin plötsligt.
― Nej.
― Korvens och Anns föräldrar undrar nog varför vi kommer. Och dom måste väl ha hört efterlysningen.
― Det är inte säkert. Och Korven har bara sin morsa.
― Du vet vad jag menar, Kenny.
Vi passerade fält och skogsdungar. Traktorer plöjde fälten. Himlen var lika blå som andra dagar. Det var som om regnet i morse aldrig hade funnits.”

Summering

3 pennorEn finstämd ungdomsbok. Tyvärr tyckte jag att slutet var lite krystat och väldigt platt.

Jag ger den 3 av 5 pennor och hoppas få läsa mer av dessa författare.

Vid pennan

Monica

Tagged with →  
Share →
0 comments