Inkräktarna av Louise Candlish – recension

InkräktarnaFormat: Inbunden

Antal sidor: 347

Utgivningsdatum: 2022-06-17

Förlag: Piratförlaget

ISBN: 9789164208248

Recensionsex: Ja

 

Tusen tack Piratförlaget för recensionsexemplaret!

 

 

Typ av bok: Psykologisk thriller

Hur fångade inledningen mig: Seg. Hade svårt att komma in i handlingen. Långtråkig med onödigt långa meningar.

”― Ja, vi är medvetna om att en person har dött, självklart är vi det. Vilket fruktansvärt sätt att dö på, helt fasansfullt. Min fru var en av de första som kom dit. Hon är på andra sidan gatan nu, på nummer 2, hos Sissy Watkins – Naomi Morgan heter hon, hon har ringt, ni har förmodligen pratat med henne redan?
― Själv var jag inte här, nej, jag spelade tennis på klubben på andra sidan High Street. Jag måste ha åkt härifrån vid åttatiden.”

VILKEN är själva handlingen: Romanen handlar om hemligheter, klasshat och vår tids fixering vid bostäder och deras värde. (Jag tyckte inte ens att den var som en thriller. Snarare en relationsroman.)

Intrigerna: Lite fjantiga emellanåt.

Miljöbeskrivningarna: Bra.

Dialogerna: Tjatiga. Det var alltför mycket av något som skulle likna citat i boken.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

”Möt grannarna du kommer att älska att hata
Lowland Way är ett paradis i utkanten av London. En mysig gata med vackert renoverade sekelskifteshus, trevliga grannar som gärna umgås, och välartade barn som leker utomhus. Tills en gammal dam dör och hennes hus ärvs av paret Darren och Jodie, som är annorlunda än gatans andra invånare.
Snart är vägen full av bilvrak som Darren ska laga, hårdrock dånar från det nya parets hus långt in på småtimmarna, och idyllen byts mot bråk, intrigerande och dålig stämning.
Allt ställs på sin spets när ett fruktansvärt brott begås en tidig söndagsmorgon. Grannarna är chockade, och rörande överens om att Darren är den skyldige. Men det finns ett problem: Polisen håller inte med. Och nästa gång knackar de på din dörr.”

Mest positivt

Att dialogerna är skrivna med talstreck i intervjuerna. Det gillar jag.

Minst positivt

Seg roman. Överdrivet löjlig emellanåt. Alltför många hatiska känslor och fördomar, tyvärr. Dessutom var dialogerna i själva texten skrivna med citattecken. Inkonsekvent.

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag väljer att skriva samtliga dialoger med talstreck för att göra det tydligare.

Sidan 100

”När Tess väl hade lämnat över ansvaret för kusinerna till Libby och sagt åt barnen att vänta inomhus tillsammans med hundarna ringde hon larmnumret. Det rådde viss osäkerhet om hur brådskande det var, eftersom offret hade flyttats från platsen, men så småningom kom en utryckningsbil och Tess hänvisade poliserna vidare till nummer 1 och nummer 53.
― Vill ni veta något om bakgrunden? sa hon när de kom tillbaka, och så förklarade hon reglerna för upplägget med Söndagsleken. För några veckor sedan var han nära att köra på kvinnan på nummer 2 – Sissy Watkins heter hon, om ni vill prata med henne? Och titta på byggnadsställningen! Om det inte är farligt så vet jag inte vad som är det.
Men hon märkte på polisernas sätt att tacka henne att de betraktade denna utgjutelse som halvt hysterisk, och hon kunde bara hjälplöst se på när de åkte därifrån till någon mer akut utryckning. Just som hon var framme vid sin egen grind kom Jodie tågande, lika ursinnig som förut.”

Sidan 200

”De var två stycken, hon tog inte till sig namnen. Kvinnan var vit, mellan trettio och fyrtio, mannen såg asiatisk ut, under trettio, och båda hade släta, nyfikna ansikten, som barn. Grannarna hade bara talar om en utfrågare per person; betydde det något att hon fick två?
Fanns det något som betydde något nu?
― Jag vill helst inte prata om det mer, om jag ska vara ärlig, men om ni tror att jag kan vara till hjälp.” Hon gjorde te åt dem, med stor möda eftersom händerna skakade. Hon trodde att hon hade bryggt Assam, men mannens grimas när han smuttade på det fick henne att undra om hon hade gett dem kamomill av misstag. Det var en bieffekt av sorgen, att hon inte kunde känna smak eller lukt ordentligt.
De första frågorna handlade om tidpunkter och var lätta att besvara om hon tänkte sig att hon och Amy var skådespelare som hon betraktade på en skärm. Den kvinnliga polisen tog initiativet, den manlige var närmst vördnadsfullt tyst.”

Summering

2 pennorEn långtråkig och segdragen roman där det inte händer så mycket på alla de trehundra sidorna bortsett från ett dödsfall som författaren snabbt springer förbi. Jag tycker inte att den är någon thriller och vad gäller tråkiga grannar så finns det mycket roligare romaner att läsa, exempelvis ”Toktanten” av Birgitta Bergin (https://www.monicaiveskold.se/toktanten-av-birgitta-bergin).
Jag ger den här endast 2 av 5 pennor.

Vid pennan

Monica

Tagged with →  
Share →