Je m’appelle Agneta av Emma Hamberg – recension

Je m'appell AgnetaFormat: Inbunden

Antal sidor: 314

Utgivningsdatum: 2021-03-15

Förlag: Piratförlaget

ISBN: 9789164206725

Recensionsex: Nej men däremot en present eftersom jag var med och tyckte till om böcker och recenserade några för tidningen Aftonbladet ”Söndag”. Tusen tack för den fantastiska gåvan, Monika Israelsson.

 

Typ av bok: En feelgood-roman

VAR utspelar sig romanen: I Sverige och en liten ort i Frankrike

NÄR utspelar sig romanen: nutid

Hur fångade inledningen mig: Med ett asgarv! Här kan du själv se inledningen.

”― Självbedrägeri.
― Va?
― Fjorton bokstäver. Ä som tredje bokstav. Synonym till ’den egna lögnen’. Självbedrägeri, förstås.
― Åt du förresten upp kycklingskinnet?
― Va? Verkligen inte. Hur så?
― Det låg inte kvar på diskbänken igår kväll när jag skulle diska. Jag såg det inte i soptunnan heller.
― Det var säkert katterna. ’Under ögonen på trött’, fem bokstäver? Påsar, förstås. Idag var krysset lite väl enkelt.
Klart jag åt upp det där kycklingskinnet. Det är ju det bästa med kyckling. Krispigt, fett, kryddigt och numera förbjudet här hemma. Ja, Magnus har onekligen kommit igång med ’vår nya kostcirkel’ efter sommaren. Rött kött, gluten, kaffe, alkohol, all form av socker och helst allt fett också är svartlistat. Så nu sitter jag här, vid ett frukostbord från helvetet. En slät kopp te och kall havregrynsgröt som fått jäsa över natten. Jag åt upp kycklingskinnet som en tyst protesthandling. ”

VILKEN är själva handlingen: Vi får följa Agnetas tråkiga tillvaro. Hur hon försöker göra sig mer eller mindre osynlig. Och sedan, helt plötsligt bestämmer sig för att svara på en annons om att passa barn i Frankrike. Det är en roman som handlar om personlig utveckling, om att växa, våga leva, skapa mod.

Intrigerna: Härliga och ofta oförutsägbara.

Miljöbeskrivningarna: Målande.

Dialogerna: Rappa, skrivna med talstreck och leder handlingen framåt.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

Alla människor kan tydligen delas in i färggrupper efter personlighetstyp numera. Min färggrupp är genomskinlig.

Agneta är fyrtionio år och har bleknat in i tapeten. De utflugna barnen hör bara av sig när de vill att hon ska swisha pengar, och arbetskamraterna har absolut noll intresse för vad Agneta gör, tycker eller vill.

Hennes man Magnus, fågelskådare och frisksportare, anser att din kropp är ditt tempel och att templet inte ska besudlas med till exempel rödvin eller aprikosmarmelad. Nej, granatäppelkärnor och quinoa är det som gäller. Lyckligtvis finns ett utrymme bakom frysen i källaren där Agneta kan ha sin marmelad. Att ligga i sängen, dricka vin i smyg och se på tv-serier där folk renoverar franska gårdar är hennes enda, hemliga njutning.

Men när Agneta får syn på en radannons i tidningen vaknar något inom henne.

Äldre pojke behöva hjälp. Nu. Laga mat. Städning jättestor hus. Mycket viktig varje fredagar 17.00 sitt på bar. Måste prata svenskan! Pojken bor Saint Carelle, Provence, Frankrike. Svar till bar-fabien@gmail.com

Några dagar senare står Agneta till sin egen och alla andras förvåning på ett ödsligt torg i en liten by i Provence. Där ingenting är som i annonsen. Äventyret kan sannerligen börja.” 

Mest positivt

Alla skratten och den ljuvliga, oförutsägbara historien som vida överstiger mina allra största aningar. Dessutom uppskattar jag verkligen att dialogerna är skrivna med talstreck.

Minst positivt

Jag hittar inget att klaga på.

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

”― Var så god!
Einar sträcker fram ett glas whisky. Jag gillar inte whisky. Glas som är så smutsiga att man knappt ser vad de har i sig gillar jag inte heller. Men Einar är glad. Han har bjudit in mig till sitt badrum och sin ståndaktiga man Armand och om jag tackar nej nu kanske han springer in i demensen och gömmer sig igen. Jag får passa på medan han är här ute med oss andra.
― Tack.
Einar lyfter glaset mot mig.
― Skål!”

Sidan 200

”― Tänk på Stålmannen, Agneta. Han har sin superhjältedräkt under den vanliga kostymen, lite som du. Men när det krävs kastar han sig in i en telefonkiosk och sliter av sig kostymen för att flyga ut osm Stålmannen. Jag är Lavendelquinnan, och Jacob Jordaens är min Lois Lane. Jacob har aldrig sett mig som Agenta, han älskar bara Lavendelquinnan. Han vet inte att varje gång boken stängs förvandlas Lavendelquinnan till Agneta, en kontorsråtta Jacob aldrig skulle slita av sig kråskragen för och …
Kyrkklockan slår några ojämna slag, vilket betyder att marknaden snart är slut. Jag drar upp jeansen och småspringer ner för alla trapporna.”

Summering

5 pennorEn underbar feelgood-roman byggd på en fantasi som är svår att slå. Boken gick inte att lägga ifrån mig. Ville att den skulle fortsätta när den väl tog slut. Detta är definitivt (tillsammans med Birgitta Bergins ’Det enda jag vill är att leva’) en av årets böcker i min värld. Oh så jag älskade denna fantastiska roman. Tusen, tusen tack för den upplevelsen!

Jag ger den full pott – 5 +++ av 5 pennor, dvs 5 med råge!

Vid pennan

Monica

 

 

 

Tagged with →  
Share →
0 comments