Julakuten för ensamma hjärtan av Callum Bloodworth – recension

JulakutenFormat: Inbunden

Antal sidor: 300

Utgivningsdatum: 2022-10-18

Förlag: Bazar förlag

ISBN: 9789180065016

Recensionsex: Ja

 

Tusen tack Callum för recensionsexemplaret!

 

Typ av bok: Feelgood

Hur fångade inledningen mig: Startar med en prolog. Jag hade lite svårt att komma in i boken, tyvärr. Så här börjar den:

”Hej Elsa,
Eller borde jag säga bonjour? För jag gissar att du befinner dig i lägenheten med utsikt mot Eiffeltornet, en espresso i ena handen och armen runt Jacques (jag tänker att han heter Jacques, jag UTGÅR från att han är typ naken). Hälsa honom från mig, hälsa att jag är där om ett par år och att jag gillar hans tatueringar och näsring.”

VILKEN är själva handlingen: En skåpbil kör runt till ensamma för att bjuda på lite julstämning.

Intrigerna: Aningen tama – hade gått att förstora upp betydligt mer.

Miljöbeskrivningarna: OK miljöbeskrivningar.

Dialogerna: Driver handlingen framåt.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

Elsa och Sophia har fått den galna och härliga idén att skapa ett julfirande på hjul. Ett julfirande för alla som är ensamma eller ledsna. Men Sophia måste plötsligt åka och ta hand om sin mamma, och Elsa står ensam precis när projektet ska dra igång. Hon som inte riktigt känner sig som eldsjälen i detta. Kommer hennes besök att bli uppskattade eller kommer alla bara att tycka att hon är en galning med skåpbil som tränger sig på när de är som mest sårbara?

Som om inte det vore nog måste hon dessutom jonglera en surmulen tonåring, en översocial granndam och en misstänksam äldre herre som verkar arg på precis allt och alla. Och en tomte som skulle kunna ha dejtingpotential men som hon faktiskt inte vet hur han ser ut under masken.” 

Mest positivt

Att boken är lättläst och eftersom det är jul, handlar om julen. Några små saker som fick mig att le, vilket kändes bra.

Minst positivt

Jag blev inte fångad förrän jag läst ca 150 sidor. Och då var det tyvärr inte så djupt att jag lierade mig med huvudkaraktären.

Önskar att jag fått lära känna karaktärerna mer på djupet. Som jag upplevde det blev det väldigt övergripande vilket gjorde att jag inte riktigt fastnade. Jag fångades inte av storyn, trots att den i sig är mycket trevlig. Normalt är jag väldigt känslig när jag läser en roman; blir lätt gripen och kan känna för huvudkaraktären. Egentligen vet jag inte varför jag inte kom ner på djupet, men önskar att författaren hade tagit ut svängarna betydligt mer, ökat dramatiken och fått mig att gråta och skratta om vartannat. Men känslorna uteblev …

Kanske hade jag blivit fast om författaren hade gestaltat mer, låtit mig komma in under skinnet på karaktärerna, fått dem att skrika, gråta och domdera. Nu var det mycket berättande vilket inte grep tag i mig.

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

”Efter en stund ställde sig Sophia upp.
― Mina damer och damer. Vi har en plan.
Med händerna mot höfterna granskade hon anslagstavlan på mitt vardagsrumsbord som förvandlats till ett ännu större hav av färgglada schackrutor. Sedan kollade hon på klockan.
― Och nu måste jag till Luleå.
Britt reste sig.
― Och jag måste slänga i en tvätt, sa hon.
De såg båda på mig som om de precis löst världsfreden, en neonfärgad papperslapp i taget.
― Och jag antar att jag ska sätta mig in i världens mest avancerade bokningssystem …
När Sophia la armen om min axel vad den varm.”

Sidan 200

”Jag hade inte känt Britt länge, men det var nog för att veta att jag gillade henne. Väldigt mycket dessutom.
― Oavsett vad man tycker om Alfred vet jag att han blir lite extra grinig på julen, sa hon. Efter att hans fru dog var den där kören hans enda ljuspunkt. Sen förstörde han stämbanden strax innan den stora julkonserten. Kan du tänka dig? Det sägs att han inte har kunnat sjunga ordentligt sen dess. Det sägs också att han inte heller träffat någon från kören efter det, att han bröt med alla och allt samma kväll och isolerade sig härute.
― Han är arg för att han inte kan sjunga?
― Han är nog mest arg på världen. För att han förälskade sig i två saker, Anita och musiken. Nu är båda borta, sa Britt. Inte för att det ursäktar hans beteende.
Ett högljutt tut från skåpbilen hindrade lala möjligheter till fler frågor om griniga gubbar och röster som slutade fungera.”

Summering

En småmysig roman för dig som gillar feelgood. Jag ger den 3 av 5 pennor. Läs den om du gillar feelgoodromaner!

Vid pennan

Monica

Tagged with →  
Share →