Novellen Lilli av Mikael Fischer
Idag bjuder Mikael Fischer dig på en grym novell. Novellen ingick i höstens novelltävling.
Känsliga personer varnas!
Tack Mikael för din novell.
Monica
***
Lilli av Mikael Fischer
― Pappa snälla, jag ber dig, slå mig inte mer, skrek ungen gråtande.
Men ju högre han skrek av smärta desto hårdare slog hans far honom. Det var pojkens födelsedag. Den pojken heter Lukas. Han är sju år gammal och bor med sin alkoholiserade far. Pojkens mor gick bort när han var fem år gammal. Han fick aldrig lära känna henne. Men han kommer ihåg att hon hade en docksamling, att hon samlade vinylskivor och gillade att äta apelsin. Han kommer också ihåg hur han som liten gömde sig under köksbordet och såg sin mor bli misshandlad varje gång hans far kom hem efter att ha varit ute och druckit med vänner. Lukas var rädd för honom. Han satt där under det gamla köksbordet, höll om öronen samtidigt som han grät och darrade av fruktan, för att slippa höra moderns skrik.
Åren efter hennes bortgång hade Lukas fått stå ut med mer misshandel. Hans far var en grym man och saknade all form av empati. Han var brutal mot pojken. Lukas förstod aldrig varför han misshandlades så hårt av sin egen far, speciellt när han såg hur andra pappor lekte med sina barn.
En gång slogs Lukas ner i hemmet och fadern fortsatte att sparka på honom medan pojken låg på köksgolvet och skrek. Hans fars grymhet tycktes inte ha några gränser.
Lukas var bara ett barn och med det vardagliga våldet i hemmet började han längta efter kärlek och ömhet, något som han inte riktigt visste vad det var för något. Så han började fantisera om hur det skulle kännas att bli älskad av någon. Han drömde om sin mor, eller snarare om hur han skulle vilja att hon var mot honom. Han föreställde sig henne alltid krama om honom, ta bakåt hans hår och pussa honom på kinden. Drömma var Lukas tillflykt från hans dystra verklighet. Lukas ville gärna bli omtyckt också, men spåren av grymheter i hemmet hade lämnat spår i hans beteende utan att han var medveten om det. Han tänkte sig en sak men gjorde något helt annat. Allt han visste var att världen var en grym plats och han önskade sig kärlek utan att veta vad det var för något. Han lärde sig aldrig kärlek men förstod att det var motsatsen till hur han hade det.
En dag när han gick hem från skolan hittade han en liten valp. Det var Lukas lyckligaste dag i hans liv. Han lyfte upp valpen och tog den i sin famn. Jag ska kalla dig Lilli, sa han. Han kunde gömma Lilli hemma eftersom hans far alltid var borta.
Lilli var en lekfull liten valp, hon hade kort vitfärgad päls och stora svarta ögon. Lilli viftade vild på sin lilla svans och hoppade på Lukas varje gång hon såg honom. Lukas klappade och lekte med henne. Han matade henne med den godaste maten han kunde hitta.
En gång när han tog ut henne för en promenad, sprang hon för långt bort och han ropade på henne.
― Lilli, kom hit, ropade han några gånger.
Hon verkade inte bry sig, eftersom hon hade hittat något att nosa på i buskarna. Han började skrika:
― Lilli hit sa jag!
Hon reagerade fortfarande inte utan var helt i sin värld. Han började gå mot henne med snabba steg och samtidigt tänkte han: Din lilla otacksamma hund, hör du mig inte, eller älskar du inte mig längre?
― Är det därför du ignorerar mig?
Den sista meningen han skrek ut. När han kom fram till henne var han ursinnig. Lukas tappade fattningen och sparkade ner valpen och började trampa på henne samtidigt som han skrek:
― Jag ska lära dig att lyssna! Du svarar när jag pratar med dig! Du vänder inte ryggen åt mig när jag tilltalar dig!
Han sa samma saker som hans far brukade säga när han misshandlade Lukas. ― Du …, du …, du …
Lukas började bli andfådd och stannade till. Förskräckt av det han precis hade gjort, föll han ihop på gräsmattan. Han tog försiktigt upp Lilli i sina små händer. Hon rörde inte på sig. Hon var död.
― Lilli, sa han med darrande röst. Förlåt mig, det var inte meningen, kan du vakna nu, snälla. Lilli, snälla, fortsatte han och ögonen fylldes med tårar och han började gråta. Jag ska aldrig göra om det. Jag vet inte varför jag gjorde det. Lilli snälla vakna! Jag ber dig Lilli, snälla.
Han kramade om valpen och tryckte henne mot sitt bröst, samtidigt som han fortsatte tyst viska.
― Förlåt mig, jag älskar dig Lilli. Förlåt mig, jag älskar dig.
Mikael Fischer
