Novellen Smulan av Gunilla Eddeborn
Roligt, Gunilla, att du ville delta i novelltävlingen i höstas.
Här kan du läsa Gunillas bidrag.
Monica
***
Smulan
Jag kommer ut genom porten och hör ett skrik. Det är Smulan älskade gårdskatten som vill leka med snöret eller så vill hon att jag jagar henne. Då brukar hon lägga sig platt i det höga gräset som en groda och tror att jag inte ser henne. När jag går in, går hon också in. En dag skulle en granne släppa in henne, men det gick inte utan hon väntade tills jag gick in. Vi träffades första gången för tre år sedan då hon flyttade in hos sin husse. Det var kärlek vid första ögonkastet från båda håll, det känner jag så väl.
Smulan är en klok, smart, kelig katt med bara tre ben, men snabb. Hon springer fortare än alla andra katter på gården och sätter dom också på plats. Det är en mjuk och go liten kattjej, men också tuff. Det har hon lärt sig på gatorna i Kroatien där hon kommer ifrån. En kvinna som hjälper hemlösa katter hittade henne där och tog henne till veterinären. När hon hittades hängde ena frambenet och de försökte få det helt igen, men tyvärr så var dom tvungna att amputera det. Jag tror inte hon själv bryr sig eller ens tänker på att ett ben saknas. Funderar ofta på hur hon haft det och önskar att hon kunde berätta för mig.
Jag ser framför mig hur hon strosar runt och letar mat och någonstans att sova. Hon träffade säkert människor av alla sorter, en del var snälla och andra säkert elaka. Det märks att hon är van att vara på sin vakt, för så fort hon hör ett ljud måste hon vända på huvudet, lyssna och titta. Även när hon är mitt i en lek stannar hon upp. Hon älskar all mat och får youghurt och hallon när jag äter det och det älskar hon. En mer kärleksfull katt har jag aldrig träffat på och jag älskar henne. Saknar henne när jag inte ser henne på ett par dagar. Undrar vad hon tänker på och om hon tycker att hon har kommit till himmelriket. Hon har några kattkompisar på gården och dom går hon in till. Deras matte har dörren och porten öppen och hon travar bara rätt in och lägger sig en bit från dom andra. Går dom ut så går hon efter och godis får hon där när kompisarna får.
Älskade Smulan, jag skulle så gärna vilja veta hur du hade det som gatukatt i Kroatien. Tror att ditt kärleksfulla och sociala sätt gjorde att säkert många var snälla mot dig och gav dig mat. Men jag undrar var du sov, kanske hittade du något lugnt ställe där du kunde finna lite ro. Jag undrar också vad som hände med ditt ena framben, om någon körde på dig eller hur det gick till. Det gör ont i mig när jag tänker på att du kanske hade ont och led. Gick du omkring och hade ont tills den snälla kvinnan som räddar hemlösa katter, hittade dig? Så hamnade du till slut här i ett annat land, långt bort från där du kom ifrån. Vad hände med din mamma när du föddes och har du några syskon? Ja, det får jag aldrig veta, men jag vet att du fått det bra med din snälla husse. Han blev förälskad i dig redan när han såg dig på ett foto och bestämde sig. Henne skall jag ha, tänkte han och jag hade gjort likadant. Här har du det bra, bor fint på en underbar gård precis som på landet. Här kan du leka och bli klappad och få god mat. Du kan gömma dig i alla buskar som finns och du kan leta efter möss som bor under stenarna. Alla på gården älskar dig, både människor och djur för att du är en sån speciell katt. Kanske är det för att du levt ett sånt liv som du gjort och farit så illa, som du är så snäll och fin. Därför älskar du livet. Jag är glad att jag träffat dig min älskade kattvän och granne. Den kärlek du ger mig går inte att beskriva i ord och jag hoppas att du känner likadant.
