Plundringstider av Ewa Klingberg – recension

PlundringstiderFormat: Inbunden

Antal sidor: 302

Serie: Värnamord (del 2)

Utgivningsdatum: 2021-10-22

Förlag: Historiska media

ISBN: 9789177897576

Recensionsex: Ja

Tusen tack Historiska media för recensionsexemplaret!

 

Typ av bok: Mysdeckare

Hur fångade inledningen mig: Den fångade mig. Jag älskar när jag får kasta mig in i spänningen direkt. Läs själv här:

”Andedräkten stod som ett moln kring Niklas när han med stela fingrar satte nyckeln i låset. Bakom honom trampade Tuva. Dörren gick upp och de tumlade in i hallen tillsammans med all packning. En isande vind drog förbi innan Tuva hunnit stänga efter sig.
― Vad i …, sa Niklas och tog sig raskt vidare in i huset. Helvete!
― Pappa! Vad är det?
― Vi har haft inbrott!”

VILKEN är själva handlingen: Journalisten Nicklas fortsätter gräva i gamla fall som hans pappa har dokumenterat. Detta handlar om året 1966 och den stora julgransplundringen. En historia som hade eskalerat och slutade med ond, bråd död för några ungdomar.

Intrigerna: Bra och stundtals kraftfulla.

Miljöbeskrivningarna: Tydliga.

Dialogerna: Driver ofta handlingen framåt.

Baksidestexten – tagen från nätet

Att dela sin avlidna fars hus med en vuxen dotter visar sig vara både trevligt och besvärligt för journalisten Niklas Tell. Nu slipper han åtminstone känna stress inför att tömma huset och ägnar istället dagarna åt att nysta i fler av faderns kalla fall.

Efter ett fridfullt julfirande i Australien kommer han och dottern hem till ett upp- och nedvänt hus. Att någon har brutit sig in är uppenbart men inget värdefullt tycks vara stulet. Däremot hittar Niklas en papperslapp med gåtfullt innehåll. Är det hot eller bara nonsens?

Niklas låter sig inte avskräckas utan gräver vidare i det beryktade julgranskriget 1966, ett mysterium som har gäckat generationer av Värnamobor. Den vintern eskalerade kampen mellan rivaliserande gäng och två ungdomar dog. Fallet är fortfarande olöst – och någon vill uppenbarligen att det så ska förbli.”

Mest positivt

Välskriven roman. Handlingen drivs sakta framåt och spänningen blandas med lite romantik och kärlek. Behagligt att slippa blod och elände.

Minst positivt

Det abrupta slutet. Jag blev verkligen besviken. För mig kändes det som om författaren ville avsluta boken och komma bort från den. Det händer saker i slutet som, sorgligt nog, inte tas upp på det sätt som jag tycker att de hade förtjänat. Att låta läsaren suga på innebörden en stund, förhöjer läsglädjen. Som det nu var blev det nästan berättat och inte gestaltat, dvs pang, pang, pang på rödbetan. Läsaren har redan kunnat räkna ut delar av slutet, dock inte allt. Det är här det brister. Låt oss bli mer överrumplade. Det tjänar en så här välskriven roman på.

Dessutom lite synd med tautologierna, se nedan under text från sidan 100. Det blir tautologi när författaren använder frågetecken och sedan skriver ut ordet undrade (eller frågade).

Andra recensioner över denna författare

Här är första boken i serien – som jag har recenserat:

Midsommarblot – https://www.monicaiveskold.se/midsommarblot-av-ewa-klingberg/ – 4 av 5 pennor

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

”Det var inte så lätt som han trott att jämföra den gryniga bilden i tidningen med den på Isa i katalogen. Kanske personen i mössan inte ens vare en tjej. Hoppet stod nu till de utlagda originalfotografierna på bordet. Men ingenstans fanns kortet han sökte efter. Han smackade irriterat med tungan och gav upp.
Utan att han lagt märke till det hade Tuva kommit in i rummet och ställt sig bakom honom.
― Hittar du vad du söker? undrade hon.
― Nej, erkände han. Jag går vilse i mina egna labyrinter.”

Sidan 200

― Det blir bra, avslutade redaktören Jag har arkivbilder också som jag kan använda mig av.
Torbjörn visste att det fanns bilder från tidigare år som visade insamlandet av granarna och de olika bålen. Själv skymtade han på flera av dem även om han ofta valt att hålla sig i bakgrunden.
Redaktören tackade för sig och körde därifrån. Motorljudet dog ut och Isa föreslog att de skulle gå in och koka kaffe. Så länge reportaget inte publicerats kunde de fortsätta använda huset som tillhåll. Ingen sa något när Plåstret slank med in och Isa dukade fram en kopp till honom också.”

Summering

4 pennorEn mysdeckare som var väldigt läsvärd (fram till slutet och de sista sidorna som fick ett abrupt slut). Romanen får 4 av 5 pennor baserat på slutet, annars hade jag gett den full pott.

Vid pennan

Monica

Tagged with →  
Share →