Point of view

POVPOV som vi ofta förkortar detta till är rösten eller vinkeln utifrån vilken du berättar din historia. Oftast används perspektiven första eller tredje person (Jag eller Han/Hon). Du får inte byta perspektiv i samma scen. Då blir det vad vi kallar för ”huvud-hoppning”, dvs ett stort amatörsmisstag.

Allt du skriver är vad den perspektivpersonen upplever. Således kan du inte gå utanför vad denne person ser, hör, känner, smakar och luktar. Den personen kan således inte se tankarna hos någon annan person.

Låt din hjälte från sidan 1 vara perspektivkaraktären som läsaren bryr sig mest om. Det ska vara den personen som drabbas av fruktansvärda problem. Men kom ihåg att framgångsrika personer är proaktiva snarare än reaktiva. Ta reda på HUR din huvudkaraktär fungerar.

Låt din läsare lära känna andra viktiga karaktärer genom din huvudkaraktär.

Viktigt är att du tänker på hur du skriver. Använd inte ord som: tittade, såg, luktade, hörde.

Du behöver således inte skriva läsaren på näsan att din karaktär ser eller hör något. Det räcker att du skriver om hans eller hennes upplevelse.

Exempel:

Skriv INTE:
Hon såg att mamma hade tagit på sig en blå gammal kappa.

SKRIV:
Varför hade mamma tagit på sig den gamla blåa kappan? Den borde hon ha kastat bort för åratal sedan.

Ser du skillnaden?

Du måste dessutom gå ur vägen för din läsare genom att låta dem glömma att du – som författare – har skrivit detta. Låt storyn regera – inte du!

Lycka till!

Monica

 

 

 

Tagged with →  
Share →