Porto Francos väktare av Ann Rosman

Porto Francos väktareFormat: Inbunden

Antal sidor: 368

Utgivningsdatum: 2011

Serie: Marstrandsserien del 3

Förlag: Damm förlag

ISBN-nr: 978-91-7351-747-8

Recensionsexemplar: Nej

 

Typ av bok: Kriminalhistoria

VAR utspelar sig romanen: Marstrand och öarna runt omkring

NÄR utspelar sig romanen: Nutid och dåtid dvs runt 1800-talet (flätad)

VILKEN är miljön: Marstrand, öarna runt omkring och på havet

Hur fångade inledningen mig: Det är andra gången jag läser en roman av Ann Rosman och precis som förra gången, fångades jag direkt. Hade mycket svårt att lägga boken ifrån mig. Jag förstår att de jämför Rosman med Läckberg.

Här är den inledande texten:

”Astrid Edman backade upp sin Pater Noster-snipa mot Bremsegårdsvikens brygga och lät entusiasterna från Botaniska föreningen i Göteborg kliva iland på Klöverön. Sist kom Sara von Langer, som inte tillhörde föreningen utan var med som representant för Marstrands Hembygsförening.”

VILKEN är själva handlingen: Boken har två parallella handlingar, dels ett fynd i en mosse, dels ett annat dödsfall. Vi får följa en historia från 1800-talet samtidigt som dagens polis Karin Adler utreder dödsfallen.

Intrigerna: Välskrivna och driver handlingen andlöst framåt.

Miljöbeskrivningarna: Fina miljöbeskrivningar. Jag har varit en del i Marstrand och ser bilderna framför mig.

Dialogerna: Rappa dialoger som leder handlingen framåt.

Andra böcker recenserade av samma författare

Själakistan; 4 av 5 pennor

Baksidestexten – tagen från nätet

”En ung kvinna stiger iland i Marstrands hamn en septemberdag 1793. Håret är kapat under mössan, hennes bröst är lindade och byxorna hänger löst på den gängliga kroppen. Runt omkring myllrar det av liv; sjömän på skeppen, handlare, brottslingar som fått amnesti i frihamnen. Hennes enda hopp står till att de ska ta henne för en man, att hon ska hitta arbete och någonstans att bo. Att hon inte ska tvingas åka tillbaka.

220 år senare görs ett gruvligt fynd på Klöverön. En kvinna och ett spädbarn hittas döda i Gamle mosse och kriminalinspektör Karin Adler kopplas in. Men att identifiera de två döda visar sig vara lättare sagt än gjort. Det enda man kan säga med säkerhet är att de har legat i mossen länge. Väldigt länge. Trådarna leder karin Adler långt tillbaka i Marstrands historia, och sakta men säkert nystas en osannolik historia upp.”

Mest positivt

Lättsam författarröst och korta kapitel. Dessa gör att boken är svår att släppa. Läste ut den på kort tid. Mycket känslor inblandade. Bra att de historiska kapitlen har tydliga rubriker. Att boken bygger på en fläta så att vi får följa både i nu- och dåtid.

Minst positivt

Att kapitlen endast har siffernumrering. Jag gillar när rubrikerna ger handledning. Dock en petitess.

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

”― Nu får det bara bra med utsikten. Dags för fröken att återvända till sängen.
― Frun menar du? sa Agnes och undrade i samma ögonblick om hon gått för långt. Oskar sa ingenting, bar bara tillbaka henne till bädden.
― Men du kan ju inte gå förklädd ur länge som helst? sa han. Hur tänkte du?”

Sidan 200

”― Det gör det visst. När du väl lärt dig kommer du inte ens tänka på att du lyfter dörren innan du vrider runt nyckeln. Och att du inte använder den vänstra strömbrytaren.
― Vi har kommit överens om att vi skall sälja, Rickard. Jag varken vill eller kommer att lära mig det här stället. Kan vi inte åka in till Göteborg och äta middag eller gå på bio imorgon? Kanske kolla om det finns några tapeter som vi skulle kunna enas om?”

Sidan 300

”Johan tittade på Karins ansiktsuttryck som förändrades allteftersom föreställningen fortskred.
― Gillar du det? Inte lika mycket som Taube förstås?
― Taube är Taube, men det här är riktigt bra.
Karin trollbands där hon satt. En enda kvinnlig fånge hade suttit på Carlsten, Metta Fock, anklagad för att ha förgiftat sin man och sina två barn. I själva verket hade det inte funnits några som helst bevis mot kvinnan, hon broderar till och med en nådeansökan som skickas till kungen. Men efter fyra år i isoleringscell orkar hon inte mer utan erkänner trots sin oskuld, och avrättas.”

Summering

5 pennorVälskriven och lagom lättläst kriminalare. Jag gillade den verkligen och ger den full pott, dvs 5 av 5 pennor. Framförallt eftersom den var välskriven och absolut inte gick att lägga ifrån mig.

Vid pennan

Monica

 

 

Tagged with →  
Share →
0 comments