Sanatoriet av Sarah Pearse – recension

SanatorietFormat: Inbunden

Antal sidor: 443

Utgivningsdatum: 2022-03-17

Förlag: Bokfabriken

ISBN: 9789178358915

Recensionsex: Ja

 

Tusen tack Bokfabriken för recensionsexemplaret!

 

 

Typ av bok: Spänningsroman

Hur fångade inledningen mig: Jag var fast redan efter någon sida i den här välskrivna romanen.

”Kasserad medicinsk utrustning ligger kringströdd på golvet: rostangripna kirurgiska instrument, trasiga flaskor, burkar, ett repigt skelett av en gammal rullstol. En sönderriven madrass ligger slängd mot väggen med överdraget fullt av gröngula fläckar.
Med portföljen i ett stadigt grepp upplever Daniel Lemaitre ett kraftigt obehag: det förefaller som om tiden har tagit makten över byggnadens själ och efterlämnat någonting ruttet och sjukt i dess ställe.”

VILKEN är själva handlingen: Romanen handlar om ett ombyggt hotell som tidigare var ett mentalsjukhus och de personer som ingår i handlingen.

Intrigerna: Dramatiska, andlösa och när du tror att du listat ut allt – då vänder det.

Miljöbeskrivningarna: Fina miljöbeskrivningar.

Dialogerna: Driver handlingen framåt.

 

Baksidestexten – tagen från nätet

På ett imponerade, isolerat hotell, högt uppe i de schweiziska alperna, befinner sig polisen Elin Warner, högst motvilligt. Hon har tagit ledigt från jobbet som polis, och när hon får en inbjudan att fira sin bror Isaacs förlovning har hon inget annat val än att acceptera. Trots att hotellet är vackert med storslagna omgivningar gör stället Elin nervös.

När Isaacs fästmö Laure plötsligt försvinner, växer Elins oro. Stormen gör att ingen kommer vare sig in eller ut, och ju längre Laure saknas, desto mer växer paniken hos de andra gästerna.

Det ingen insett är att ytterligare en kvinna har försvunnit. Och hon är den enda som kunde ha varnat dem för hur stor fara de befinner sig i . . ..”

 

Mest positivt

En fångande historia som skapar skräck och rädslor inombords. Boken är hopplös att lägga ifrån sig. Gripande människoöden. Gastkramande och förvirrande öden.

Minst positivt

Som jag ofta påpekar; alla dialoger ska vara på egna rader. Jag gillar inte när de vävs in i den befintliga texten, även om de har citationstecken.

Några valda texter ur boken

Som jag brukar, för att du ska få en uppfattning om författarrösten, delar jag några utvalda texter utan att avslöja något viktigt. Jag har tagit mig friheten att använda talstreck vid dialoger eftersom jag citerar texten.

Sidan 100

”Isaac ser oavvänt på henne.
― Jag visste inte. Jag beklagar.
Till slut möter hon hans blick. Först lite trött, men plötsligt förbyts likgiltigheten i ett raseri som känns mer bekvämt, mer bekant. Lättare att kontrollera.
― Vi har inte talats vid, Isaac. Därför är du inte informerad. Vi har knappt pratat sedan du flyttade.
― Jag vet.
Rösten brister.
― Men då kunde jag inte förutse vad som skulle hända.”

Sidan 249

”Den första bilagan innehåller en kortare artikel som hänvisar till en demonstration på plats, den andra är en kopia av ett planeringsdokument, en fil från det lokala rådet.
Elins franska är långt ifrån perfekt, men det ser ut som en lista på protesterna mot planeringsansökan.
Elin tänker så det knakar för att komma på en förklaring
’Vad avsåg Laure göra med informationen?’
Tankarna går till breven som Lucas mottog. Är det dem man hänvisar till? Var breven någon form av utpressning?”

Summering

4,5 pennorEn fantastiskt spännande roman. Den tillhör en av de bästa i år. Kuslig och ofta obehaglig. Med många överraskningsmoment – sådana älskar jag. Jag ger den nästintill full pott, dvs 4,5 av 5 pennor.

Vid pennan

Monica

Tagged with →  
Share →